Tankefel och dylikt

I all korthet, del LXXX

2012-01-22T13:37:00.000+01:00

"Ska vi ha sex?"
"Nej."
"Okej, bäst av tre. Ska vi ha sex?"

Otidsenliga paradoxer

2012-01-08T13:37:00.000+01:00

Vissa påstår att Xenons paradox bara är ett stycke sofisteri för att hålla unga människor som tänker för mycket sysselsatta. Jag vill snarare påstå att det är långt före sin tid, och bara inte riktigt vetat vad det är den beskrivit.

Ni känner förstås till paradoxen - Alexander och en sköldpadda ska tävla i löpning, och sköldpaddan får ett försprång. När Alexander sprungit ikapp försprånget så har sköldpaddan hunnit röra sig en bit mot målet, och ligger därmed fortfarande före. Och när Alexander sprungit ikapp detta försprång, så har sköldpaddan hunnit ännu lite längre - och så vidare.

Paradoxen ligger i att Alexander aldrig riktigt kommer förbi sköldpaddan. Den hinner alltid röra sig lite, lite, lite grann under den tid det tar att komma ikapp, och på något vis lämnas vi med den mentala bilden att de tu fastnar i någon slags antik time warp för evigt.

Grejen är dock att det inte handlar om vare sig virila unga män eller sköldpaddor över huvud taget, utan om Youtube.

Ni vet hur det är att titta på någonting som är lite större än ens bandbredd klarar av. En kommer en bit på vägen, och måste sedan stanna upp för att buffra en stund. Sedan rullar det igen, tills det är dags att buffra - och så vidare.

Det finns en punkt i buffrandet då en kan börja titta utan att det gör något att filmen är för stor. När en kommit till den punkt då buffern tagit slut, har ännu en del av filmen hunnit buffras. Och medan en tittar på den delen så buffras ännu lite mer - och så vidare tills klippet tar slut. Snarare än buffern.

Anledningen till att det hela är en paradox ligger i att de gamla grekerna inte hade Youtube, och inte riktigt förstod vad det var de beskrev. Alexander och sköldpaddan fastnade helt enkelt i evigheten eftersom filosoferna paradoxalt nog var två tusen år före sin tid!

Nu kanske någon påstår att Youtube bara är ett stycke sofisteri för att hålla unga människor upptagna. Jag är skeptisk, dock.

I all korthet, del LXXIX

2011-12-13T13:37:00.000+01:00

Ni vet den där känslan när en just tittat på The Wall och ens sambo vill prata heminredning?

Empatin och toleransen sätts på prov på så många olika sätt.

Kaffebrist

2011-10-24T13:37:00.000+02:00

- Skulle jag kunna få en kaffe utan grädde, tack?
- Jag är ledsen, men vi har slut på grädde. Men du kan få en kaffe utan mjölk i stället.

Sömngrubbel

2011-10-02T13:37:00.000+02:00

Har ni tänkt på att en får en helt ny kroppsuppfattning strax efter att väckarklockan ringt? Före så ligger en och sover på det traditionella viset, och efter så har en helt plötsligt upptäckt ett radikalt nytt sätt att ligga ner. Helt plötsligt upptäcker en att - wow, den här positionen har jag aldrig legat i förr, varför gör jag inte det jämt? Jag kan ligga här hela dagen, och ska nog göra det, tack så väldigt mycket!

Varför glömmer en alltid detta under dagens lopp? Det känns onekligen som något av ett slöseri - särskilt de där gångerna där det inte blir bekvämt hur än en vrider och vänder på sig.

Varför kan inte learning by doing bara fungera?

De små signalerna

2011-09-29T13:37:00.000+02:00

Har ni hört berättelserna om de där krävande artisterna, som kräver de märkligaste av saker för att göra sin grej? Som bara kan fungera om de får precis rätt smågodis när de är backstage, som ballar ut i fullt divamode om de får fel mineralvatten?

De finns. Men inte för att de är märkliga artister som fått för sig att de kan styra och ställa med sina medmänniskor. Well, de flesta i alla fall.

Anledningen till att de skriver in sådana små märkligheter i kontraktet är inte nödvändigtvis för att de behöver det där specifika smågodiset eller den där speciella sortens mineralvatten. Det är snarare en bekräftelse på att arrangörerna har läst kontraktet i sin helhet, och tagit det på allvar. Om roddarna kommer med godiset eller mineralvattnet (eller beskedet att endera tyvärr inte gick att få tag på), så har de bevisligen läst det.

Vilket är fenomenalt viktigt för vissa akter, där kraven på scen, lokal och tusen andra saker behöver uppfyllas för att saker inte skulle kunna gå fel. Eller gå sönder på sätt som är både dyra och arrangörernas fel.

Ibland betyder de små signalerna allt.

Statiska lögner

2011-08-21T04:37:00.000+02:00

Det finns vissa problem med statistik, och det största är att den är fenomenalt opålitlig. Särskilt när den går genom olika filter och formuleringar, där diverse moment friseras för att bäst passa den retoriska situation som råkar föreligga.

Ett exempel på detta är en tidning som med högsta typsnitt utropar på löpsedlarna att samtliga svenskar vill minska invandringen, och sedan hänvisar till en enkät som någon sammanställt. Där den relevanta frågeställningen ser ut så här:

Vill du hellre:
a) Minska invandringen
b) Inleda massproduktion av spädbarn i syfte att inrätta en ny kulturell delikatess för massiv export till världens alla länder, utan att berätta för mottagarna om huvudingrediensen?

Jag tror du anar att det inte riktigt är helt oproblematiskt att ta saker för sanna bara för att någon råkat sätta en siffra på dem.

I all korthet, del LXXVIII

2011-08-12T13:37:00.000+02:00

Tänk efter en gång till. Är det du vill gjuta olja på vågor eller lågor?

I all korthet, del LXXVII

2011-08-05T13:37:00.000+02:00

Vi har förstås aldrig velat bli ett monopol. Våra kunder tycker bara att våra produkter är så bra att de inte känner något behov av konkurrens.

I all korthet, del LXXVI

2011-08-04T13:37:00.002+02:00

Look, allt jag säger är att olika metaforer passar vid olika tillfällen, och att just den om att kasta ut barnet med barnvattnet kanske inte är den mest lämpade i abortdebatten.

Någon har fel på internet

2011-08-02T13:37:00.001+02:00

Jag blir så irriterad av att höra idioter med fanatiska ideologiska utgångspunkter sprida sina förenklingar och fördomar och upphöja dem till ovedersägliga fakta, att jag svarar med att med så få ord som möjligt bevisa för dem att det är jag och mina meningsfränder som sett sanningen och ljuset.

"Idiot! Du har fel, ska jag förklara så en femåring förstår?

Argumentsformer

2011-07-30T13:37:00.001+02:00

Det finns entymem, och det finns syllogismer. Beskåda skillnaden.

Entymem: svampinfektioner i underlivet är skitjobbiga. Köp apelsinjuice.

Syllogism: alla män är dödliga. Sokrates är en man. Sålunda är kvinnor odödliga.

Enkelt, inte sant?

Att börja i rätt ända.

2011-07-29T13:37:00.000+02:00

Börja från början säger man till barn när man vill få klarhet i vad som hänt. Varför?

Det är ett misstag att tro att man måste börja från början. Den bästa inledningen skapar man när man är helt säker på hur talet/berättelsen/texten slutar.

Ibland måste vi skriva för att tänka. Vi vet inte vad vi vill ha sagt förrän vi har sagt det. Då är det bäst att inte inleda innan vi har avslutat.

Den här textens sista meningen skrev jag till exempel efter jag skrivit resten, fast innan jag skrev detta som jag nu avslutar med.

I all korthet LXXV

2011-07-27T13:37:00.002+02:00

Han/hon/dom hatar oss. Så jag/vi hatar han/hon/dom. Han/hon/dom ska dö!

Apropå semester

2011-07-20T13:37:00.000+02:00

Man mår inte bra när man har gjort ingenting.
Det jobbigaste som finns är att göra ingenting.
Det är så lätt att bli distraherad och göra någonting när man gör ingenting.
Förmodligen vore det bäst att låta bli att göra ingenting.

Det går inget bra att göra ingenting.
Frågan är om det ens går att göra ingenting.

Filosofi för afilosofiska

2011-07-17T13:37:00.000+02:00

Det finns nackdelar med att kunna svåra ord. Inte genom att en oftare än en borde råkar missa sin station när en tunnelbaniserar, utan även genom att ett till synes slumpmässigt urval av ens närmaste medmänniskor med jämna mellanrum får för sig att vilja göra ett diskret och artigt påpekande när vissa andar faller på.

Detta diskreta påpekande kan summeras ungefär så här: "sluta vara så giffla filosofisk, ditt mongo!".

Vilket, onekligen, ligger på gränsen till att vara oartigt. Men det är också något av en självmotsägelse, i och med att språket är ett autonomt fält i sig självt och envisas med att vara giffla filosofiskt även när en själv är på afilosofiskt humör.

Ta bara påpekandet "det regnar". Vid första anblick kan en tänka sig någonting i stil med ett rent informerande om att regn pågår, eller ett illa dolt socialt smörjmedel, men när en tänker lite närmare på det så blir det väldigt komplicerat väldigt fort.

Eller, rättare, när en tänker närmare på "det" så blir "det" väldigt komplicerat väldigt fort. Vad är detta "det" som regnar? Finns det någon slags metafysisk agentur bakom världen som ser till att regn händer? Kan en kommunicera med "det"? Hur kan en beskriva "det"? Varför gör "det" så att "det" regnar? Vad är relationen mellan regnet och "detet"? Skulle vi kunna muta "det" så att "det" inte regnar, och i såna fall hur?

Som ni ser så räcker det med två ord - två ord! - för att blanda in tillräckligt mycket filosofi för att hålla tusentals universitet både bemannade och sysselsatta i århundraden.

Så det korrekta svaret till uppmaningen "sluta vara så filosofisk" blir, utan större pardon, den gamla hederliga dängan "ska du säga".

Ibland är det skönt att kunna vända tillbaka till sina rötter. Back to basics, ni vet.

Metaallvar

2011-07-12T13:37:00.000+02:00

Ibland undrar jag om inte varje opinionsbildande organisation måste göra åtminstone en dunderkorkad grej bara för att åtminstone ha en chans att komma in i det allmänna medvetandet. Vilket är en läskig tanke, då det antyder att medveten stupiditet belönas bättre av världen än mindre medveten men desto mer mödosam smarthet.

Månne är det en form av postmodern initiationsrit. Du har inte tillträde till de allvarligare cirklarna förrän du gjort någonting så brutalt oallvarligt att ingen kan ta dig på allvar längre.

Populärpopulism

2011-07-10T13:37:00.002+02:00

Populistiska partier har, generellt sett, vettiga åsikter i de frågor de inte bryr sig om så mycket.

(Det säger egentligen sig själv; det är ganska rimligt att samanfatta populism med att partiet ifråga har en hård kärna, som i bästa fall är ett par frågor de bryr sig mycket om, och i värsta fall helt enkelt är imperativet "uppnå/behåll makten", och sen fyller de på med befolkningsmajoritetens åsikter i övriga frågor för att tilltala så många väljare som möjligt.)

Vad lär hända när en koalition av olika populistiska partier bildar regering, och fördelar ansvarsområden efter intresse?

KD på socialdepartementet, FP på utbildningsdepartementet.

Eller med andra ord, extremister på många maktpositioner.

Är det någon mer som tycker att det här är allmänt tragiskt?

Manual labor

2011-06-29T13:37:00.002+02:00

Ni har förmodligen sett dem. De synnerligen uselt översatta användarmanualerna, som tycks ha outsourcats till personalchefens brorson i absolut sista stund bara för att det absolut behövde göras utan att anstränga budgeten. Och där den enda hjälp som tilldelades var en finsk-filippinsk ordbok.

De är fenomenalt roliga, så länge de inte behövs.

Om någonting är obegripligare än manualerna så är det anledningen till att de är obegripliga. Ni ser, de som läser dem är de mest engagerade användarna, och att belöna engagemang med direkt obegriplighet (utanför den postmoderna litteraturens värld) är extremt dålig PR.

När saker och ting fungerar bryr sig ingen om dem. Det är som om ett tungt laget av Vardag lägger sig likt en cementerad järnmur över det hela och förhindrar tankar från att hända. Det bara är, ungefär som gravitationen, och såvida det inte slutar fungera så tar det förmodligen några tusen år av kulturella framsteg att komma på tanken.

När saker inte fungerar, däremot, tänks det desto mer.

Mitt förslag? Förbered dig på det bästa, men dubbelkolla tre gånger att den där manualen är skriven på ett sådant sätt att du inte behöver tänka för att läsa den.

I all korthet LXXIV

2011-06-20T13:37:00.001+02:00

Fredag: "Jag tar med lite jobb hem över helgen."
Lördag: "Idag förtjänar jag att vara ledig, jag tar det där imorgon."
Söndag kväll: "Fan, fan, fan! Varför gjorda jag inte detta i fredags?"
Måndag morgon 05:30: *beep beep beep beep*
Måndag fm: "Ha! Jag hann precis förbereda mig för mötet."

Historieskrivning

2011-06-19T13:37:00.001+02:00

Look. Att skriva att andra världskriget inte var en helt oblodig fråga går helt enkelt inte för sig i en lärobok i ämnet.

Kasualitet är svårt

2011-06-15T13:37:00.001+02:00

Tänker jag rätt eller fel, om jag vill testa den pedagogiska förmågan, vid urvalet av studenter som vill gå en utbildning inriktad på att höja den pedagogiska förmågan?

/signaturen undrande utbildningsminister

I all korthet LXXIII

2011-06-13T13:37:00.000+02:00

Borde inte den här artikeln vara illustrerad?

I all korthet LXXII

2011-05-31T13:37:00.000+02:00

Att antasta kvinnor för att säkra bevis på att man inte antastar kvinnor måste väl ändå ses som ett tankefel?

I all korthet LXXI

2011-05-08T13:37:00.002+02:00

Folkpartiet Liberalerna skriver på sina valaffischer. "Är du liberal - rösta liberalt."

Fint att inte bara propagera för sig själva i valrörelsen, men vem är det de vill att vi ska rösta på?

I all korthet, del LXX

2011-05-04T13:37:00.001+02:00

Problemet med skepticismen är att dess metoder bara övertygar andra skeptiker.

I all korthet, del LXIX

2011-05-03T13:37:00.002+02:00

Hold on, så du menar alltså att fabeln om haren och sköldpaddan inte är menad att förvissa privilegierade barn om att hur mycket de än latar sig så står de ändå aldrig utom tävlan?

I all korthet, del LXVIII

2011-04-12T13:37:00.001+02:00

Alltså, om jag fick femtio öre för varje colaburk jag köpt, så...

I all korthet, del LXVII

2011-04-06T13:37:00.002+02:00

Life tip: kall fusion kommer inte att uppfinnas i ett garage.

Det treeggade svärdet.

2011-04-04T14:14:00.001+02:00

Det finns tre sidor till varje konflikt. Det finns din version, deras version, och så den där irriterande sanningen som ständigt envisas med att vara någonting annat än de första två.

Det glöms bort ibland. Sorgligt nog.

Jag är inte rasist, men...

2011-03-10T13:37:00.001+01:00

Har ni tänkt på att inledningen "jag är inte rasist, men" kan användas för att göra även de mest neutrala påståenden lite småsuspekta. Se bara:

"Jag är inte rasist, men det regnade igår."

Nu är frågan förstås - blir fenomenet att tala om vädret en bättre eller sämre isbrytare om en lägger till förledet att en inte är rasist?

I all korthet, del LXVI

2011-03-06T13:37:00.002+01:00

Mitzukniv ingår ej.

I all korthet, del LXV

2011-02-22T13:37:00.001+01:00

Man reser rent allmänt fallosar för att hylla sina gudar.

Är det ett sätt att säga fuck you?

Skärmdumpat tankefel

2011-02-21T10:57:00.000+01:00

Lite bättre kan ni, IKEA!

Anledningar

2011-02-20T13:37:00.001+01:00

Ibland händer det att jag stöter ihop med folk som förnekar termodynamikens andra huvudsats. Vanligtvis i anslutning till kall fusion, men även rent generellt. Jag vet inte varför folk helt oförhappandes får för sig att vilja ge sig i polemik med ett av världens mest fundamentala sätt att fungera, men de gör det. Vanligtvis med argumentet att det inte finns någon anledning till att denna huvudsats är som den är eller fungerar som den gör.

Vilket är en märklig sak att säga, eftersom den är en beskrivning av hur saker tenderar att hända, och således inte behöver en anledning att fungera. Medvetna varelser behöver anledningar för att göra saker - telos - men välden själv behöver det inte. Eller våra beskrivningar av den.

Helt plötsligt har jag att göra med en väldigt komplicerad retorisk situation. Å ena sidan är termodynamikens andra huvudsats så brutal att vilken person som helst med ansvar för städning kan bekräfta den för dig - det blir alltid ostädat igen, hur mycket städning som än skedde förra gången. Inte av någon specifik enskild anledning, men stökigt blir det vad en än gör. Å andra sidan har förnekaren bevisligen ingen anledning att tro på det hela, och jag måste således använda världens generella anledningslöshet som grund för att formulera den anledning som saknas.

Världen behöver ingen anledning för att gå sönder. Människor behöver däremot anledningar för att fungera.

Eller hur var det nu?

Självinsikt 3

2011-02-16T13:37:00.003+01:00

Jag kan både mer och mindre än jag tror.

Infekterade dagar

2011-02-15T13:37:00.001+01:00

De inträffar ibland. Infekterade dagar.

De där förglömliga dagarna, när inget verkar hända. När hela din själ konspirerar för att skydda dig mot ledan - timme efter timme satt i karantän från ditt upplevande jag.

Ni vet vilka jag talar om.

Vardagarna.

Applicerad nostalgi

2011-02-14T13:37:00.001+01:00

Det är väldigt lätt att börja tänka att det var bättre förr. Att den gamla goda tiden var bättre än den faktiskt var - att vi var så unga och oskyldiga då, och av den anledningen hade världen för våra fötter.

Det är också väldigt lätt att börja tänka att nu är för sent att göra saker. Att det för fem år sedan hade funnits tid, men att nu är för sent för att göra någonting alls. Att världen är för gammal för våra upptåg.

Well. Om fem år så kommer idag att vara för fem år sedan, och om fem år kommer vi att tycka att det var bättre förr när vi hade världen för våra fötter.

Go for it.

Självinsikt 2

2011-02-11T13:37:00.001+01:00

Jag kan ha fel.

Självinsikt

2011-02-07T13:37:00.001+01:00

Du vet att du är överdrivet positiv när det låter som en god egenskap att vara överdrivet positiv.

Dumma frågor med relevanta svar

2011-01-18T13:37:00.001+01:00

Det finns sådana som påstår att det finns dumma frågor.

Jag brukar alltid kontra med frågan - finns världen?

Detta brukar rätt omgående klassas som en dum fråga. Jag vidhåller dock att dess svar är oerhört relevant för våra framtida förehavanden.

Det är genomgående svårt att argumentera för motsatsen.

I all korthet, del LXIV

2011-01-09T13:37:00.001+01:00

Nu är det snart klart.

I all korthet LXIII

2011-01-06T13:37:00.000+01:00

Det blir faktiskt ett nytt år varje dag.

Alkoholkampanjer

2010-12-26T13:37:00.002+01:00

Ni har alla sett dem några hundra gånger - reklamkampanjer vars huvudbudskap är att inte dricka när du är ung och dum eftersom du är ung och dum då. Vanligtvis med någon form av moralisk överton som antyder att du är ung, dum och dömd till ett evigt liv i helvetet på jorden om du gör det ändå.

Jag tror det är fel approach.

Vad som i stället borde basuneras ut är någonting i stil med detta: DET ÄR DYRT SOM GNÄGG MED ALKOHOL OCH DU KOMMER ATT HA RÅD MED PRECIS VAD SOM HELST OM DU ÄR SMART NOG ATT LÅTA BLI.

Jag tror vi är någonting på spåren här.

Eller vad tror ni?

Praktisk rationalitet

2010-12-02T13:37:00.002+01:00

Människor är rationella varelser. Ibland kanske det är mindre självklart vilka motiv som driver dem, men att det inte är självklart betyder inte att det inte är rationellt; det betyder bara att de premisser de utgår ifrån är okända för oss. Om vi hade vetat vad dessa är så hade vi förmodligen agerat likadant - även om det kanske i praktiken är omöjligt att ta reda på vad dessa är.

Människor är rationella varelser.

Förutom när de får idiotryck och gör obegripliga saker som inte har några anledningar alls.

Det går liksom inte att förklara eller förstå dessa över huvud taget, för de har inga premisser. Bara konsekvenser.

Det försvårar onekligen saker och ting, inte sant?

Det viktiga här i livet

2010-11-21T13:37:00.001+01:00

Det sägs att det finns hundratals olika små delar och pryttlar och kretsar och stuffs i en modern bil. Det kan nog antas att de flesta av dessa har namn - någon, någonstans, tillverkar ju delarna, och det är inte helt logiskt att de skulle kalla delarna för "mojänger" allesammans. Att kalla dem "den där lilla V-formade saken med en skruv i botten" låter inte helt rätt det heller - det ligger inte riktigt på tungan.

Hundratals olika små delar, som var och en har ett eget namn att kalla sitt eget. Det blir rätt många ord att lära sig, onekligen.

Ändå tycks det finnas något av en brist på ord för att beskriva ens sinnesstämning, för att inte tala om för att svara på frågan "hur mår du?". Det behöver inte ens handla om negativa sinnesstämningar - vi har ont om ord för att beskriva ens en bråkdel av den myriad av komplexa och sammansatta tillstånd som inträffar när vi går omkring och bara är i största allmänhet.

Jag tror vi behöver jobba lite på det här.

Försiktiga önskningar

2010-11-16T13:37:00.000+01:00

Det var en gång en bonde som gick omkring och gjorde allt det där som bönder gör. En dag kom en magisk ko fram till henom och sade: jag kan uppfylla en önskan, men vet att grannen kommer att få dubbelt upp av det du önskar. Du kan få vad som helst, men bara på det villkoret.

Och bonden funderade och funderade, och till sist kom svaret: peta ut mitt ena öga!

I all korthet, del LXII

2010-11-11T13:37:00.003+01:00

Jag försökte mata min katt idag. Det gick lika bra som igår, och personalen på akuten nickade igenkännande.

I all korthet, del LXI

2010-11-10T13:37:00.001+01:00

Okay, så att kalla röd pesto för en avancerad form av ketchup kanske inte är helt tekniskt korrekt. Det var en bra idé just där och då, dock.

I all korthet, del LX

2010-11-09T13:37:00.001+01:00

Look, för sista gången, ordet "logoped" betyder inte svensklärare!

Sommartid

2010-11-02T13:37:00.000+01:00

...eller som de kallar det i den anglofona sfären, "daylight saving time".

Smaka på uttrycket.

Dagsljusbesparingstid.

Denna inträffar på sommaren. När vi har dagsljus i kopiöst svallande överflöd. Är det verkligen ljuset vi ska spara på i det läget?

Jag postulerar att det vi sparar på på sommaren är mörker, mörker som underlättar insomnandet. Allt annat är ett tankefel.

I all korthet, del LIX

2010-10-29T13:37:00.001+02:00

Så ditt problem med mitt bilkörande är inte att jag är en dålig förare, utan att du är en för dålig passagerare för min körstil? Intressant.

En förnuftig rationalitet

2010-10-28T13:37:00.004+02:00

Det sägs ibland att samhället ska byggas på rationella grunder, att det är siffror och kalkyler som ska utgöra underlaget, att det är det påtagliga och konkreta som gäller, och att sådana saker som känslor och värderingar ska hållas utanför det hela. Det ställs upp något av en motsättning mellan dem - rationalitet mot känsla.

Du är ett moron om du helhjärtat ställer upp på denna dikotomi.

Grejen är den att utan någon mått av känsla så blir rationaliteten ett monster. Det enda som förhindrar en från att bygga ett samhälle byggt på brutalt slaveri där de före detta medborgarna vid födseln döms till livegenskap är någon slags känsla om att det inte riktigt är helt rätt väg att gå. Rent rationellt så finns det massvis av skäl att göra det - inte minst synnerligen mätbara ekonomiska sådana.

Och så kan vi ju inte ha det. Eller?

I all korthet, del LVIII

2010-10-19T13:37:00.001+02:00

Det svenska språkets förfall kan sammanfattas med två ord: sär skrivning.

I all korthet, del LVII

2010-10-14T13:37:00.001+02:00

Det bästa sättet att förbereda sig för katastrofen är att göra sådant som kommer att vara nyttigt även om den inte kommer.

I all korthet, del LVI

2010-10-06T13:37:00.001+02:00

Skåda armen, och dess medlem, benet!

Klart grabben ska...

2010-10-01T13:37:00.001+02:00

Det finns ett oerhört underskattat sätt att testa om huruvida någonting är socialt accepterat i en viss grupp eller inte, och det är att sätta det efter orden "det är klart grabben ska" i en mening. Om du exempelvis är med socialdemokrater så är det ingen som hämtar vare sig högafflar eller facklor om du säger "det är klart grabben ska ha tillgång till en väl fungerande sjukvård i offentlig regi".

Grejen med att sätta saker i ett sammanhang så här är att det tvingar en att begå en reality check. Det är någonting som gör att allt som befinner sig i samma andetag som "grabben" automatiskt aktiverar både ens egna och andras kritiska fakulteter. Klart grabben ska - varför ska grabben?

Att säga att det är klart grabben ska ha ett par hela skor väcker ingen större kontrovers. Att säga att det är klart grabben ska ha en triumfbåge börjar lyfta på vissas ögonbryn, och att säga att det är klart grabben ska vara fullt stridsberedd när revolutionen kommer känns helt off.

För att inte tala om att det är klart att grabben ska ärva en diskursivt genererad subjektsposition formulerad i en determinerande vokabulär skapad utanför den mänskliga livstidens räckvidd.

Självklart, inte sant?

Social ontologi

2010-09-03T13:37:00.003+02:00

Om det går som en anka, ser ut som en anka, låter som en anka, känns som en anka, doftar som en anka, står på menyn och serveras som en anka och, inte minst, smakar som en anka - så är det nog en anka. Trots allt.

Osjälvklara självklarheter

2010-09-02T13:37:00.001+02:00

Det finns en upplevelse som morgondagens generation förmodligen inte kommer att uppleva, och det är den där känslan av att öppna ett CD-fodral, sätta in en alldeles ny skiva en aldrig hört förut i spelaren och trycka på play. Det där lilla korta ögonblicken mellan tryck och ljud - den där tillfälliga men ändå ack så påtagliga känslan av att en inte riktigt vet vad som komma skall, men att det kommer att hända inom väldigt kort tid.

Spänning, förväntan, hopp, bävan - allt samtidigt under de där långkorta sekunderna.

Och sen kommer musiken.

Det finns massor av såna där ögonblick som är självklara men svårgreppade i våra liv. Vi kanske inte alltid pratar om dem eller tänker på att de finns, men de finns där, lika självklara som melankoliska höstdagar.

Och det svåraste med dem är att ju självklarare de är för oss, desto svårare är det att förstå att de är eller kommer att vara helt frånvarande hos andra.

Det är onekligen en märklig värld vi lever i.

Ungar

2010-08-30T13:37:00.002+02:00

Det finns en sak jag aldrig riktigt lyckats förstå, och det är exakt varför barn måste släpas med till affären. Jag menar - visst, det kanske är jobbigt att prata med grannarna om att bilda någon slags granngemenskap om att lämna av barnen hos dem när en behöver lämna hemmet, men. Det lär bara vara jobbigt en gång, medan att ta med ungen till affären vare sig det vill det eller inte garanterat kommer att vara jobbigt en hel drös gånger.

På något vis känns det som att det vore en välgärning för alla inblandade om det kunde bildas någon slags socialt sammanhang där ungarna temporärt kan befinna sig medan affärsrundan pågår. Både du och jag kan nog sätta fingret ganska exakt på det när vi går och handlar nästa gång - vare sig ungarna är där eller inte. -

I all korthet, del LV

2010-08-23T13:37:00.002+02:00

Frågor är som kärlek. Ibland blir de obesvarade.

Luriga författare

2010-08-22T13:37:00.002+02:00

Det är egentligen något av ett tankefel. Ni ser, Lyotard skrev om så kallade metanarrativer, dvs stora berättelser som ett samhälle inordnar de flesta av sina aktiviteter under. Låt oss säga att en forskare upptäcker att en asteroid är på väg att krocka med vår ömma planet inom en lagom snar framtid. Helt plötsligt blir denna asteroid en fokuspunkt för väldigt mycket mänsklig aktivitet, och vart en än går så är Berättelsen om Asteroiden närvarande på ett eller annat vis.

Lyotard sade att sådana metaberättelser/narrativer var på väg att dö ut. I alla fall i lägen som inte är av global undantagskaraktär.

Och så går författaren och skriver som om Lyotard menade att moderniteten och postmoderniteten är var sin metanarrativ som tävlar med varandra. Två superdiskurser. Med rubriken "Lyotards pendel", som refererar till "Foucaults pendel", som innehåller namnet Foucault, som...

Ehm. Har väldigt mycket med diskurser att göra.

Damn.

Det kanske egentligen är en ordlek för den som vet vad den letar efter. Och bara en metafor annars.

Lurig författare, det där.

I all korthet, del LIV

2010-08-14T13:37:00.001+02:00

Per Nuder och Joschka Fischer gck in på en bar...

Ärs, orka. Du slutade lyssna redan på Nuders tid.

Mångsidighetens baksida

2010-08-12T13:37:00.001+02:00

Jag måste tillstå att det finns ett område där mångkulturen inte riktigt är så där klämkäck som den brukar vara, och det är när det gäller captchas. Det finns något av en nackdel att få sådana på grekiska, hebreiska, ryska och, av någon anledning, urdu. Danska går an, och tyska, men - FFS, nahuatl?

Jag borde skriva ett scripts som fyller i de där captcharutorna automatiskt åt mig.

Den enda sanningen

2010-08-02T13:37:00.000+02:00

Min vän, det spelar ingen roll! Hur vi än gör, hur vi än planerar, hur vi än förbereder oss, hur vi än förutsäger vad som ska hända, hur väl vi än lyckas, hur mycket vi än åstadkommer, hur stora våra bedrifter, hur magnifika våra epos, hur grandiosa våra mausoleum -

När allt är sagt och gjort kommer det ändå att komma någon och säga att vi gjorde fel.

Det är den enda sanningen.

Visst vore det väl då ett tankefel att oroa sig?

I all korthet, del LIII

2010-07-31T13:37:00.000+02:00

En modern telefon i energisparläge - vad drömmer den om?

Hammare och skruvar

2010-07-28T13:37:00.002+02:00

Det finns hos många en väldigt stark och väldigt uttalad kärlek till de verktyg de använder. Så väldigt stark och så väldigt uttalad är den att de vill sprida den till världen, och övertyga alla om att just dessa verktyg är den enda och sanna vägen till livets inneboende lycka.

Och - så som kärlek tenderar att göra - aktivt övertyga andra om att sluta använda eventuella alternativ.

Vilket förstås är en ganska märklig sak att göra som defaultläge. En skulle kunna tänka sig att en mer rationell metod i det hela är att göra någon slags analys av situationen, avgöra om det behövs en hammare eller skruvmejsel, ifall det som används är just en hammare eller en mejsel - och först därefter vid behov börja förorda det ena eller det andra.

Jag kan dock ännu inte säga huruvida hammare eller mejsel är rätt redskap att bruka nästa gång du stöter på en Linux- eller Applefanatiker. Bägge har onekligen sina meriter i sammanhanget, men om det finns ett definitivt svar så är det helt klart att det beror på situationens. Och/eller på hur hårdhudade de är. -

Det finns en botten på internet

2010-07-25T13:37:00.000+02:00

Ofta när jag sitter vid min dator så tänker jag att jag ska bara ...

Dvs att jag ska sitta kvar vid datorn tills jag läst alla inlägg i mitt RSS-flöde, hunnit ikapp till nutid i mitt Twitterflöde, läst igenom den senaste timmens Facebook-uppdateringar samt naturligtvis läst alla de flikar i min webbläsare som öppnas när jag klickar på det jag blir nyfiken på i RSS:en, på Twitter och på Facebook ... och de flikar som jag öppnar när jag klickar på intressanta saker på de sidor som jag fann vid genomläsning av de redan öppnade flikarna ...

O.s.v.

Ja, ni förstår. Nu måste jag laga mat till familjen.

Möjliga vägar

2010-07-24T13:37:00.002+02:00

Det finns, rent generellt, väldigt många vägar i denna vår värld. Åt vilket håll du än har tänkt att resa så tenderar det att finnas en väg som går just däråt. Kanske inte alltid i en rät linje, men ändå i den generella riktning en råkar vilja vända sig mot. Åt alla håll finns möjliga vägar.

En gång i tiden fanns det inga vägar. Det fanns bara sån där omgivning, sådant som brukar ligga runt omkring vägar - det vissa bilister kallar "utsikt". Tänk bara - varje liten bit väg som nu finns har en gång i tiden inte funnits, och har någon gång i tiden varit under bebyggelse.

Det innebär att det har pågått väldigt mycket bebyggelse i denna vår värld. På en skala som vi nästan inte riktigt klarar av att tänka på.

För att inte tala om att om allting någon gång i tiden inte funnits, så har allting någon gång i tiden haft potentialen att bli någonting annat än det råkade bli.

Det sätter onekligen saker och ting i perspektiv.

Tempus fugitive

2010-07-23T13:37:00.002+02:00

Det här med vilket tempus folk använder i texter är en lurig sak. Det är också en bekväm sak, eftersom författare medvetet kan använda dem för att göra en berättelse lite mer intrikat. Exempelvis så kan hjältarna sitta vid en lägereld och prata om någonting i presens, bara för att sedan helt okynnes vika ut sig i en lång monolog om hur någonting som hände i både perfekt och imperfekt inträffade back in the days. Om författaren är kreativ så kan det senare i texten visa sig att sittandet vid lägerelden egentligen utspelar sig i en fantiserad framtid där det perfekta och imperfekta egentligen är nutid, och de bara drömmer om att få slippa undan nuets tvingande omständigheter.

Tempus fugitive. Med andra ord.

Det där med att förlora pengar

2010-07-20T13:37:00.000+02:00

Det förutsätter faktiskt att man först har tjänat dem.

Att som vissa socialdemokrater hävda att pensionärerna förlorar pengar på att de inte får sänkt skatt när löntagarna får det ...

Att som vissa upphovsrättsorganisationer hävda att en utebliven intäkt innebär att man förlorat 100.000.000 kronor ...

Tankefel av samma slag som när vissa shoppare hävdar att de tjänat pengar bara för att de hittade något på rean.

Vi blir inte rikare, vi blir inte fattigare ... bara dummare.

Vi kan väl vänta tills imorgon

2010-07-19T13:37:00.002+02:00

Det sägs att imorgon aldrig kommer; att den dagen bara närmar sig allt mer och mer varje dag för att i sista stund skjuta upp sin ankomst till imorgon, till förmån för idag. Vilket då innebär att igår bara var ett imorgon som ångrade sig och blev ett idag i stället.

Kanske finns det egentligen ingen morgondag, utan bara ett enda långt idag som pågår för evigt?

Jag ska nog tro på framtiden i alla fall. Bara för att alternativet är otänkbart. -

I all korthet LII

2010-07-16T19:04:00.000+02:00

Semester.

I all korthet, del LI

2010-07-14T13:37:00.002+02:00

Vi var yngre förr.

I all korthet L

2010-07-09T13:37:00.002+02:00

De säger tänk på barnen, men vad tänker barnen? Varför inte fråga dem?

Skjut budbäraren!

2010-07-08T13:37:00.001+02:00

Det finns en väldigt stark tendens att sammankoppla ett visst givet någonting med de människor som omger och använder detta någonting. Detta är förstås fullt begripligt och förståeligt, då det mänskliga psyket uppfattar sociala sammanhang som så att även föremål tar del av dem, och när de konsekvent envisas med att hänga med personer som en kanske eller kanske inte gillar så färgar detta eventuella (o)gillande av sig på dem.

Vi vet ju förstås att saken i sig själv inte gör någonting särskilt annat än att finnas, och att relationen bara finns mellan människor. Men ändå envisas denna färgning, och sker gång på gång, med föremål, idéer, åsikter och aktiviteter. Det krävs en enorm ansträngning för att ta sig förbi detta, och är kanske eller kanske inte värt det i efterhand.

Det är då desto lättare att bara skjuta budbäraren, och sedan låta tidens tand läka alla sår tills föremålet i fråga blir neutralt laddat igen. På så vis blir alla nöjda och glada. Inte sant?

Den allt för framgångsrike förhandlaren

2010-07-06T13:37:00.002+02:00

Det var en gång en förhandlare som var bra på sitt jobb. Hen var så bra på att förhandla att hen kunde få närmast vad som helst att framstå som en bra deal, och det på ett sådant sätt att motparten inte kände sig som en förlorare hur det än gick. Som ni kanske anar så gick det rätt bra för henom i arbetslivet, tills en dag då hen gick för att genomgå en anställningsintervju.

Väl där så använde hen sina förhandlarförmågor till sitt yttersta, och lyckades med konststycket att överträffa sig själv. Hen lyckades nämligen förhandla till sig en tjänstebil.

I månaden.

Första månaden var en väldigt trevlig månad, och innehöll väldigt mycket cruisande omkring i den nya bilen, och ännu mer stolthet över den egna förmågan att förhandla. Andra månaden var lika lycklig, eftersom sambon nu kunde dumpa sin gamla riskokare till samhällsfara. Tredje månaden började det dock bli ont om parkeringsplatser, fjärde månaden blev lite problematisk och den femte månaden blev direkt löjlig. För att inte tala om vad grannen sade under sjätte månaden.

Sensmoralen här är att det inte alltid är helt lyckat att bli för bra på någon specifik aspekt av någonting, utan att det behövs en helhetsbild på saker och ting för att de ska bli riktigt bra i slutändan.

För ni skulle ha hört vad Skatteverket sade den sjunde månaden! -

I all korthet XLIX

2010-07-05T13:37:00.001+02:00

Att glömma en parentes kan också vara ett tankefel.

Fulpoäng

2010-07-04T13:37:00.001+02:00

Häromdagen skrev en av mina bloggkollegor om MacGyver-poäng.

Som en fortsättning på denna lilla tanketråd tänkte jag ta upp fenomenet fulpoäng. Fulpoäng beräknas genom att subtrahera födelseåret för din yngsta sexpartner från födelseåret för den äldsta och multiplicera den differensen med antalet sexpartner.

Till exempel ger en sexpartner född 1967 fulpoängen 0 (1967-1967)*1=0.

Fem sexpartners födda mellan 1965 och 1971 ger fulpoängen 25 (1971-1956)*5=25.

Ni fattar principen.

I transparensens namn borde man kanske säga att undertecknads fulpoäng är [CENSUR]xxxxx[/CENSUR].

Vad är då tankefelet i detta? Jo, om vi utgår ifrån att sex är något fint, borde det då inte heta finpoäng?

I all korthet XLVIII

2010-07-03T13:37:00.001+02:00

Apropå fotbolls-VM: Hela bollen ska ligga till.

Fingermatematik

2010-07-02T13:37:00.002+02:00

Jag tänker nu bevisa att du har elva fingrar.

Börja på vänster lillfinger och räkna uppåt från ett. Stanna vid vänster tumme. Börja sedan från höger lillfinger och räkna ner från tio, och stanna vid höger tumme.

Vad får vi då? Jo - fem plus sex. Elva.

QED.

I all korthet XLVII

2010-07-01T13:37:00.000+02:00

Att tänka kort är stort.

Drakens återkomst

2010-06-30T13:37:00.000+02:00

Det här med uppföljare är en knepig sak. Tänk er att det görs ett original, kallat Draken, som blir synnerligen framgångsrikt. Så framgångsrikt att det uppstår ett sug efter en uppföljare - Drakens återkomst. Denna blir i sin tur ännu framgångsrikare, och får sig ännu ett par uppföljare - Drakens återkomst 2 & 3.

Plötsligt får dock fansen nys om att draken återvänt en gång mer än siffran antyder, och kräver en återgång till Draken. Frågan är då - blir nästa uppföljare då Draken 2, eller Draken 5?

Vem frågar en om såna här saker? Egentligen?

MacGyverpoäng

2010-06-29T13:37:00.002+02:00

Vi har alla hört talas om vuxenpoäng. Ni vet, de där metaforiska och inte helt seriösa poäng en får när en gör diverse saker. Det finns ett antal synnerligen inofficiella listor över vad som ger vuxenpoäng där ute, och de flesta av dem innehåller saker som "skaffat körkort", "lärt sig vad de olika inställningarna på ugnen innebär", "lärt sig brygga kaffe", "tagit sitt första banklån", "deklarerat", "skaffat sig en ny och dyr lägenhet" "tvingats akutfixa ett trasigt avlopp i den nya dyra lägenheten" och dylikt. Kort sagt går det hela ut på att det finns ett antal saker en gör som gör en vuxnare i och med att en har gjort dem, och för varje sådan sak får en en poäng.

Det finns förstås ingen officiell gräns för när en passerar gränsen mellan icke-vuxen och vuxen, och det hela är något av en ironisk lek på det ambivalenta tillstånd som många äldre ungdomar av idag befinner sig i. Men jag gillar idén tillräckligt mycket för att remixa den en smula.

Skåda därför MacGyverpoängen. De är, i samma ironiska anda, ett uttryck på hur händig en är med till synes oanvändbara föremål, eller föremål som till synes inte kan användas för det ändamål en just lyckades MacGyvra dem till användning för. Att bygga en flaggstång med hjälp av två skärp? En poäng. Att bygga en hembränningsapparat med hjälp av tre ätpinnar, en liten engångsplastmugg och en något övermogen tomat? En poäng. Att fixa ett punkterat cykeldäck med en tjugolapp? En halv poäng. Att lyckas akutfixa ett trasigt avlopp i den nya dyra lägenheten med ett gem och ett tuggummipapper? - Massor av MacGyverpoäng. Men bara en vuxenpoäng, dock. -

Valpejl

2010-06-29T03:37:00.001+02:00

Ni som får det här mailet har tidigare i eftermiddag mottagit vår enkät för valpejl.se. För att vi ska kunna skicka ut enkäten till er så fort som möjligt har vi valt att inte ändra i den befintliga enkäten utan skickar ut den utan ändringar. Detta innebär att ert parti inte finns som kryssbart val på första sidan (här finns endast de sju riksdagspartierna och SD). Detta har vi dock bara lagt in i enkäten som en kontrollfunktion så vi kan kontrollera ert namn och partitillhörighet mot den info vi har för ert ID. Det är alltså inget som kommer att publiceras. Men undvik därför att kryssa något alternativ. Det räcker att fylla i ert partinamn efter ert personnamn i namn-fältet. Dvs. "Namn Efternamn, parti".

Följande fel måste rättas

Vänligen besvara den/de obligatoriska frågorna för att fortsätta:

Parti:

Hur tänkte de nu?

I all korthet, del XLVI

2010-06-28T13:37:00.001+02:00

Vad är mest irriterande - när någon i din närhet felar dig, eller när de rättar dig?

Känsloförklaringar

2010-06-27T13:37:00.003+02:00

Media, speciellt tv i form av serier och film, ger oss en vriden bild av romantik. Vi blir manipulerade till att romantik och kärlek kräver en viss sorts perfekthet för att vara rätt.

Med den digitala kommunikationens inträde har det hela inte blivit lättare. Vilket sätt är rätt att låta någon veta vad man har för känslor för dem? Digital kommunikation eller face to face?

Finns det något rätt eller fel?

Jag älskar dig.

Är dem 3 orden mindre värda för att de första gången de yttras skrivs istället för sägs eller viskas? Så länge som orden kommer direkt från hjärtat och naturligt, borde de väl vara lika mycket värda?

Känslorna bör fortfarande finnas där. Att tro att de inte gör det, för att de skrivs måste ju vara ett tankefel.
Finns en hel uppsjö andra tankefel som hör till Kärlek och ömhet, men det får jag spara till ett annat inlägg.

Trätobrödraskap

2010-06-26T13:37:00.001+02:00

Det finns ett underskattat ord som sällan används, och det är ordet "trätobröder". Det tar fasta på att människor inte nödvändigtvis behöver vara överens för att formas av varandras närvaro, och att det många gånger uppstår en långt mer gemensam samsyn på saker och ting mellan folk som aktivt bekämpar varandra än mellan folk som i stort inte har någonting att bråka om.

Social samvaro innefattar i sig självt inte att de samvarande gillar varandra eller kommer överens om någonting - det innefattar bara att de interagerar socialt i en gemensam miljö med en gemensam uppsättning referenspunkter och ibland - främst i tävlingssammanhang - även ett gemensamt mål. Ett klart exempel på detta är förstås turneringar av olika slag, där de inblandade deltagarna eller lagen alla har som mål att vinna, men där det vanligtvis bara finns ett fåtal platser på prispallen. Det går inte direkt att säga att lagen är vänner med varandra, men de delar socialt sammanhang, deltar i samma aktivitet, agerar mot samma mål, är helt överens över de former som detta mål legitimt kan uppnås och utövar utan tvekan en hel del social inverkan på varandra. Och har, än mer, ibland långt mer gemensamt med varandra än med andra människor runt omkring som inte deltar i tävlingen i fråga.

Vore det ett tankefel att påstå att underanvändandet av ordet trätobroder och dess synonymer på något vis har att göra med att vi, paradoxalt nog, kanske är lite för konsensusinriktade i detta vårt avlånga land?

Det är aldrig för sent att misslyckas

2010-06-25T13:37:00.003+02:00

Som retoriker lär en sig väldigt mycket om vad som är passande att säga i olika situationer. En lär sig också att det alltid, i alla lägen, finns någonting en kan säga som totalt sabbar läget. Låt oss säga att du har räddat prinsessan, dräpt draken, säkerställt skörden för nio år framöver och räddat den lilla flickans bortsprungna vovve - och nu står på torget och tar emot hedersbetygelser från kungen själv.

Vad kan gå fel?

Well, du skulle kunna råka säga inför hela folket att den enda anledningen till att du gjorde allt detta var för att du ville komma inom räckhåll för konungen för att utdela ett mördande slag för republikanismens sak. Det spelar liksom ingen roll vad du gör efter det - du misslyckades. Game over.

Vissa säger att det aldrig är för sent att ge upp. Vi retoriker framstår nästan som rena pessimister, som påpekar att det är aldrig är för sent att misslyckas. -

Kompetens

2010-06-24T13:37:00.002+02:00

Det finns, avrundat till närmaste fyrtal, fyra grader kompetens.

Den första graden är vad vi kan kalla amatörkompetens - en har sysslat med någonting ett tag och lyckats bli rätt bra på det hela, men en är långt ifrån den bäste inom sitt område. En kan saker om det en gör eftersom en gör det, och har gjort det lite då och då över lite längre tid.

Den andra graden är vad vi kan kalla yrkeskompetens - en har arbetet med någonting varje dag sedan urminnes tid, och kan saker och ting utan och innan eftersom en gjort det varje dag sedan urminnes tid. Men det finns fortfarande folk som är bättre.

Den tredje graden är vad vi kan kalla expertkompetens - en är expert på området, och blir på regelbunden basis tillfrågad så som varandes en auktoritet på området. Närhelst det ska avgöras vem som är auktoritet på området så är det folk som lever upp till denna grad som tillfrågas.

Den fjärde graden är vad vi kan kalla sund kompetens - dvs en sådan som kommit över sig själv och inte längre behöver bekräfta att den finns i vart och vartannat sammanhang. Och som, således, inte behöver lägga energi på att övertyga andra om sin existens; den finns och kan utövas vid tillfälle, men är i övrigt inte i större behov av att göra väsen av sig.

Det stora tankefelet folk gör är att tro att den sistnämnda graden är någonting som bara riktiga experter behöver tillägna sig. Det är ju trots allt inte så att bara experter behöver känna sig trygga i sin kompetens; jag skulle snarare vilja påstå att även vanligt folk behöver vara trygga i sin syn på sina förmågor.

Eller har jag fel?

Pengars värde

2010-06-22T13:37:00.001+02:00

Det händer ibland att folk snubblar över upplysningen att det kostar mer än femtio öre att tillverka ett femtioöringsmyt, och ur detta drar slutsatsen att det är något av en förlustaffär att tillverka dem. Grejen är förstås att en femtioöring inte är värd femtio öre - den är först värd femtio öre vid första användningstillfället, sedan femtio öre vid andra, femtio öre vid tredje, femtio öre vid fjärde och så vidare. Till sist så har det där lilla myntet cirkulerat tillräckligt mycket för att vara värt långt mer än de femtio öre som är inpräntade på dess yttre.

Vad är då pengars värde?

Om detta tvistar de lärda på sant helahavetstormar-manér, från höger till vänster till höger och sen till vänster igen. Förhoppningsvis tar inte debatten slut inom kort - ty precis som en femtioöring så blir frågan mer värd ju fler gånger den ställs på ända. -

Att tveka

2010-06-18T13:37:00.001+02:00

I en hypotetisk situation kan du välja mellan alternativ A och B. Ingen av dem är ett självklart val som leder dig till lycka och välstånd. Båda innefattar sina brister, risker och avigsidor. I båda kan du se potential, möjligheter och lysande utsikter.

En tärning skulle med andra ord kunna fatta ett rimligt beslut. en tärning vet mer om framtiden än vi människor gör.

Istället för att ta fram tärningen hittar många människor ett tredje alternativ C. C innefattar att under en tid nogsamt vända på brister, risker och avigsidor hos A och B i kombination med ett drömmande kring deras potential, möjligheter och lysande utsikter.

Under den tid detta vändande och drömmande pågår förändras beslutsparametrarna för såväl A som B. Riskerna ökar eller minskar, potential förflyktigas eller mångdubblas. Ingen vet, ty ingen kan veta.

Någon har här sig själv ovetande valt C, vilket är det sämsta av de två till synes likvärdiga alternativen.

Svårt språk

2010-06-17T13:37:00.001+02:00

Vissa påstår att ett svårt språk består av svåra ord. Jag har aldrig riktigt förstått det där. Jag menar, förvisso så är rhizomatiska spontanorganiserande subjektspositioner en smula outhärdliga, men saker brukar oftast ändå vara ganska rättframma. I alla fall om skribenten bara försöker låtsas vara svår; det brukar för det mesta vara enkla meningsbyggnader med svåra ord inkastade för att ge sken av att någonting svårbegripligt har sagts. Vanligtvis räcker det med att lista ut vilken ordklass ordet tillhör, se vilken plats den har i meningen gentemot de andra orden och därefter använda wikipedia för att slå upp det för att saker ska bli uppenbara.

De som gnäller på svåra ord brukar hävda att det är bättre att använda sunt förnuft i stället. Jag vill vända på det och uppmana alla att använda det sunda förnuftet i stället för att gnälla på de svåra orden. Ty det sunda förnuftet säger att meningar vanligtvis är grammatiskt korrekta, vilket leder till att den som kan grammatik ofta kan lista ut vad det hela rör sig om även om alla ord inte är begripliga. X gör någonting; någonting är X; X utförs - vad det än är så är det antingen ett substantiv, adjektiv eller verb (vanligtvis), och utifrån detta kan vi dra vissa slutsatser om vad det är..

Exempelvis så utgör alla tre svåra orden i första stycket tillsammans ett substantiv, och vad de än är för något så är de outhärdliga. Och om jag hade fortsatt med att beskriva varför de är outhärdliga så hade du kunnat använda denna "vad de än är så är de..."-tanke för att komma vidare i texten utan att behöva haka upp dig på betydelsen. Vilket underlättar en smula ifall det hela skulle visa sig vara ett sidospår som aldrig återkommer igen.

Det verkligt svåra börjar när författaren ger sig på själva grammatiken. Då spelar det ingen roll om orden är de lättaste som någonsin använts - det blir svårt i alla fall. Se bara på det här exemplet:

Jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag vet att du vet att jag inte vet att du inte vet att jag vet, men vad jag däremot inte vet är om du vet att jag vet att jag vet att jag vet om vad du vet. Vad jag vet, i alla fall.

Svårt, inte sant?

Inte? Jag tyckte inte inte inte det var svårt, men det beror inte på att jag inte tyckte att det inte var lätt. Nej, det beror i stället på att jag inte tyckte att du inte visste att jag visste att du tyckte det inte var svårt, och därmed inte kunde tycka någonting annat.

Som ni ser så är det här med svårt språk inte särskilt lätt. Men det visste du ju redan, inte sant?

I all korthet, del XLV

2010-06-16T13:37:00.001+02:00

Jag tycker faktiskt att det behövs mer rapportering kring Daniel och Victoria.

Soppa, spik och en synnerligen strukturalistisk svartpeppar

2010-06-14T13:37:00.002+02:00

Igår upptäckte jag en sak, nämligen den att kombinationen av cola och svartpeppar är en synnerligen fungerande sådan. Inte svartpeppar i själva colan, förstås, men väl någonting svartpepprat och ätbart tillsammans med denna.

I sig självt är detta förstås en väldigt banal upptäckt. Men jag tänkte vidare, och kom fram till att det förmodligen inte var varken colans eller pepparens essens som gjorde att denna kombination fungerade så väl tillsammans, utan i stället någon enskild egenskap hos dessa. Det borde, i teorin, gå att ta två andra föremål som har samma egenskaper och uppnå samma effekt.

Om jag nu sätter ett ord på bägge dessa egenskaper så kan jag använda dessa två som utgångspunkter för ett vidare utforskande av smakens underliga värld. Till att börja med så skulle väldigt många saker vara någonting annat än dessa två utgångspunkter, vilket är självklart men viktigt att påpeka. När vi hittat ett par saker som är lika utgångspunkterna - och ett par som absolut inte är det, som kontrast - så kan vi börja ana ett mönster eller en skala av likheter och skillnader. Och om vi sedan sätter ord på någonting som ligger väldigt långt bort från våra utgångspunkter, och sedan ett mellanläge, och sen ett till -

Why, då har vi helt plötsligt början till en begreppsapparat, och om vi fortsätter så här ett tag så bildas över tid fler begrepp för mer nyanserade smaker och mer komplicerade kombinationer av smaksensationer.

Och allt detta utifrån helt vanlig cola tillsammans med helt vanlig svartpeppar. Utan extra tillsatser. Är det inte underbart?

Värdering efter tidsföljd

2010-06-13T13:37:00.000+02:00

En människa får först ett stycke information som tycks trovärdigt och rimligt och därför läggs till erfarenheten, kunskapen och världsbilden hos denne. Allt är frid och fröjd, då hen något bättre rustad tar sig an vardagens göromål.

En stund, eller en tid, senare ställs samma människa inför ett nytt stycke information angående samma fenomen i världen. Åter tycks den nya informationen trovärdig och rimlig.

I detta läge finns det två strategier:

1) Hen kan ta fram den tidigare informationen i syfte att lägga de två bredvid varandra för en jämförande studie; kompletterar de varandra eller är de ömsesidigt uteslutande? Står hen inför ett val mellan två oförenliga perspektiv som innebär att trovärdigheten hos det ena stycket information måste ifrågasättas, eller kan de tillsammans bilda en ny och bättre förståelse?

2) Hen kan helt enkelt konstatera att hen har lärt sig något nytt och låta den nya informationen så att säga ta den gamlas plats i kraft av att vara mer aktuellt.

Den ena av dessa två strategierna är såvitt jag förstår ett tankefel. (Eller möjligen bara slöhet.)

Vad tänker du på?

2010-06-12T13:37:00.000+02:00

Frågan "vad tänker du på?" måste vara en av de mer självförintande frågor som finns. Liksom tystnad totalt försvinner av att någon säger ordet tystnad, försvinner det en tänker på så fort någon frågar vad en tänker på. Eller, rättare, så börjar en tänka på någonting helt annat - nämligen vad en ska svara på den sociala interpellation som just drabbat en i form av en direkt fråga.

Det värsta med att det är ett socialt sammanhang är att den andre har någon slags mental bild av en själv som en måste anpassa sig till, och denna inkluderar aldrig det en egentligen tänker på. För det mesta beror detta på att det vi går omkring och tänker på till vardags är långt löjligare än vad någon vill erkänna, och av den anledningen inte riktigt fungerar som svar på frågan i fråga.

Tänk bara - du är ute på en romantisk middag som är nere i en tillfällig svacka, och tankarna flyger en smula. Helt plötsligt börjar du tänka på vad som händer rent begreppsmässigt om en lägger en glassandwich på en macka. Blir det en dubbelmacka då, eller en smörgås, eller en toast, eller -

Och så kommer den. Frågan. Och det du tänker fungerar definitivt inte som adekvat svar.

Antingen så tänker vi lite för mycket om varandra, eller så är det helt enkelt en synnerligen dum fråga. -

Att fäktas med ord

2010-06-11T13:37:00.002+02:00

När en ska argumentera finns det tre typer av argument att använda: de som grundar sig på ens påstådda erfarenhet, dessa kallas Athosargument; de som baseras på ren känsla - Porthosargument - samt de baserade på logiskt resonemang - Aramisargument.

Det är oftast en vettig idé att låta dessa samarbeta - en för alla, alla för en!

We are not alone :-)

2010-06-10T13:37:00.001+02:00

Tankefel är inte de enda på the internäts som hanterar tankefel. Det var tydligen ett tankefel att känna sig övergiven och ensam.

http://listverse.com/2010/01/07/top-10-common-faults-in-human-thought/

Hittat via HAX.

Humanistisk vetenskaplig metod

2010-06-09T13:37:00.000+02:00

Vissa hävdar att det inte finns några rätt eller fel inom den humanistiska vetenskapliga traditionen, och att alla utgångspunkter och slutsatser fungerar så länge som de bringar en ökad förståelse för det mänskliga villkorets olika aspekter och nyanser. Dessa har förstås fel, och det utan förmildrande omständigheter.

Ni ser, om en är allt för slarvig i sin utgångspunkt, analys eller slutsats så kommer både Foucault och Derrida att invadera dina mardrömmar och ge dig precis så mycket dåligt samvete som du förtjänar - och de kommer att göra det på ett sådant sätt så att du nästan men inte riktigt förstår varför, bara för att sedan göra en kufisk korsreferens till Kafka som bara kan förstås om du läst Spivaks förord.

Vilket du förstås inte har gjort, eftersom det är på franska och du läste tyska i grundskolan i stället bara för att imponera på någon du inte ens minns namnet på längre. Vilket inte direkt hjälper. Och sen vaknar du upp och glömmer allting förutom känslan av att ha dåligt samvete för någonting som du inte riktigt minns vad det var.

Straffet för att missbruka den humanistiska vetenskapliga traditionen är som du ser således dåligt samvete, och ju mer du missbrukar den desto värre blir det.

Anhängarna av den naturvetenskapliga metoden påstår ofta att deras metod är "hård", medan vi humanister befinner oss i en mjuk sits. Men även den mjukaste av mjuka dunbäddar framstår som en allt för bar bergstopp täckt av barbarisk snö i jämförelse med de mardrömmar som hemsöker den som gör fel - och där naturen för det mesta nöjer sig med att explodera mot den som fallerar, så har den mänskliga naturen en tendens att implodera.

Likväl. Att missbruka den humanistiska traditionen för att sätta dit folk som inte riktigt förstår vad de gör är även det en sådan sak som bringar fram Foucault ur sina hålor, och Cicoux tenderar att tatuera in sig själv under ens fotsulor om en envisas allt för mycket i ens felhet.

Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att livet inte är någon dans på rosor. -