4.9.16

Friend zone

För att ett koncept ska ha något slags analytiskt värde, för att kunna användas för att förklara observerade data, så bör det hyfsat objektivt kunna särskiljas från enklare förklaringar av samma data. Det måste ha några testbara konsekvenser de enklare förklaringarna saknar.

Ett koncept som jag finner fallerar på denna punkt är det som kallas "friend zone".
Detta är ett begrepp som huvudsakligen används av killar som ser sig som snälla, som blir frustrerade över att tjejer inte blir attraherade av dem trots att de är snälla. Tanken är ungefär att tjejerna ifråga på ett tidigt stadium i vänskapen placerar killarna i ett mentalt fack för "vän", och att de sen har psykologiska spärrar som gör att de inte ens överväger att bli attraherade av de som placerats i vänfacket.

Detta är givetvis löjligt - attraktion funkar inte så.

Den enklare förklaringen på de observerade data som finns i fallet - tjej och kille umgås vänskapligt, tjej är inte attraherad av kille - är att helt enkelt konstatera att det inte finns något som behöver förklaras. Attraktion föreligger inte, end of story.

Däremot tycker jag att konceptet, med en tämligen liten justering, faktiskt kan ges ett analytiskt värde. Jag föreslår följande:

Friend zone är det mentala fack vari en kan placera de bekantskaper en är fysiskt attraherad av, men av olika anledningar väljer att inte utagera attraktionen med. Skälen till detta kan vara många - en insikt att ett sådant utagerande vore destruktivt för de inblandade, att en värderar platoniskt umgänge med vederbörande högre än köttsligt dito och inte vill komplicera relationen, att en är för nervös inför hur den andra skulle reagera på utagerad attraktion, med mera.
De viktiga beståndsdelarna är attraktion, erkännande av denna, samt ett aktivt val att inte agera på det. Och allt detta hos samma person.

24.3.16

Lagen om tjocka lager

Ju tjockare lager desto större chans att det spricker.
Det gäller puts, makeup och smicker.

26.2.16

I all korthet, LXXXII

Jag har länge varit lätt besviken över avsaknaden av ett svenskt uttryck för engelskans bias - som, om vi ska sammanfatta, betyder ungefär "strukturella sätt som vi tenderar att ha fel på".

Nuvarande fundering är om kanske begreppet jäv kan mörbultas in i rollen. Jäv är, som bekant, när man är olämplig att delta i ett beslut, för att någon typ av intressekonflikt gör att ens objektivitet ifrågasätts.

Gemensamt för de båda är att bevisbördan på något plan ligger hos den som hävdar sig vara objektiv. Det finns givetvis skillnader också, men de verkar vid första åtanke mest härröra från att begreppen hittills använts i olika kontexter.

20.1.15

Eller inte

Vissa ord som innehåller en syntaktisk negering (a-sexuell, o-skyldig, anti-materia) bygger sin identitet och betydelse på ordet de negerar (sexuell, skyldig, materia), men i vissa situationer bygger det negerande ordet egna betydelser som inte motsvaras i det negerade ordet. Och i de betydelserna kan det negerande ordet inte avnegeras, utan måste omnegeras - motsatsen till en oskyldig kyss är inte en skyldig kyss, utan snarare en ickeoskyldig (eller syndig) dito.

Låt oss kalla den här klassen av vandöda syntaktiska negationer "zombieprefix".

21.8.12

Märkliga böjelser

Att komparera är att gå från ena änden av ett böjningsmönster till den andra. Så här: stor, större, störst.

En syllogism är att ställa upp två premisser och sedan dra en slutsats ur dessa.

Ett entymem är att göra samma sak, fast utan att närmare gå in på en av premisserna.

Men vad kallas det när en bara ställer upp en  premiss, och sedan inte gör så mycket mer med den? Hur kompareras den här sekvensen?

21.4.12

I all korthet LXXXI

Så här årets har jag ett val. Äta allergimedicin och bli trött. Eller inte äta allergimedicin, få för lite syre när jag sover, och bli trött.
Det är förmodligen bäst att helt enkelt välja att bli trött.

31.3.12

Om A så icke A

I en värld av svartvita beskrivningar ställs vi ofta inför den hopplösa situationen att något anses vara sant. I och med att detta något anses vara sant så följer oundgängligen att dess motsats är osant.

I de gråzoner som verkligheten oftast består i kan två motsägande beskrivningar av en situation vara litegranna sanna. Men i en svartvit värld är det helt omöjligt. Om tröjan är vit kan den inte vara svart och därmed basta.

Har Kim fått på käften så har Jo slagit. Om Jo har rätt så har Kim fel. Om Kim har övergivit Jo utan anledningen så är hen ett svin.

Det finns ett offer och en hjälte i varje svartvit berättelse, men sanningen bor i mellanrummen och den är grå.