Intelligens

Människor blir av någon anledning helt till sig när frågan om att använda teknologi för att förbättra, förstärka och förändra mänsklig intelligens kommer på tal. 'Intelligens' tycks vara någonting heligt, någonting som inte får vare sig beröras eller göras till föremål för ingrepp. Den ordning som råder nu - den 'naturliga' ordningen - försvaras med näbbar och klor gentemot alla försök att förändra den, mot alla försök att... ja, vad?

Det finns förstås grupper av människor som försöker förhindra varje form av instrumentell-rationellt ingrepp på Människan, med stort M. Dessa är oftast av det religiösa slaget, men inte alltid. Deras gemensamma nämnare är att de anser människans grundform, den form hen har idag, på något vis är gudomlig och därför förbjuden att förändra. Deras argument går ofta tillbaka på tankegångar kring 'individens okränkbarhet' eller 'skapelsens krona' eller liknande idealbilder ur den stora flora av gemensamma bilder av Människan som finns i vår kultur. Alltid finns det någon slags tanke om att Människan - som heligt, sakralt och okränkbart objekt - ska lämnas ifred och låtas vara sig själv. Jag tänker då främst på religiösa och ateistiska fundamentalister av alla dess slag, från kreationister till frikyrkliga sekter till humanister till allmänna bonläppar, som alla av olika anledningar har en konservativ syn på saker och ting när det gäller Människan..

Dessa grupper är högljudda, men på det stora hela marginella. Det stora flertalet motståndare mot försök att på icke-traditionella vis förbättra en människas intelligens står att finna bland de grupperingar som profiterar på att människor är som de är, och särskilt då de grupperingar som har vinstintressen av att människor inte riktigt klarar av att förstå vissa samband, och därför fortsätter konsumera deras varor. Ett exempel på detta är utbildningskomplexet, som expanderat explosionsartad de senaste årtiondena utan att någon egentligen märkt att innehållet i undervisningen inte förändrats särskilt mycket, förutom att det spätts ut över längre tid. Ett annat är alla dessa företag inom tobaks- och alkoholindustrin, som gör enorma vinster på att människor inte kan ta till sig budskap av stilen 'rökning dödar' eller andra subtila meddelanden.

Men den allra största intressenten i att behålla människor i deras nuvarande tillstånd av dumhet/intelligens är den sociala ordningen som sådan. Om intelligensen i samhället ökade, och människor insåg att alla dessa värden, institutioner, löften, högtidliga tal, och andra ting som vi människor tar på allvar och ser som snudd på heliga egentligen är ett enda stort skämt, att de inte tas på något som helst ärligt vis av de som formulerar och planerar dem, så skulle samhället så som vi känner det idag att bli en omöjlighet. Vi tror att vi lever i en demokrati, och agerar därefter - vi agerar som om vi vore fria att göra allt det som vi tror att en demokrati tillåter oss att göra, utan att för den skull definiera vad 'demokrati' är. Problemet är att vi skulle drabbas av akuta svårigheter om vi försökte göra detta, om vi försökte oss på att definiera demokratibegreppet: å ena sidan skulle vår definition inte stämma överens med verkligheten; å andra sidan skulle inte verkligheten överensstämma med vår definition. Detta gäller inte bara 'demokratin', utan allting annat som vi går omkring och tror oss veta utan att egentligen veta det.

Den sociala ordningen, status quo, - dessa kodord för 'makthavarna' - har ett intresse av att vi inte stannar upp och börjar tänka i de här banorna. Alltså utformar den en rationellt planerad form av socialisation som, utifrån människans 'medfödda' egenskaper, säkerställer att den rådande ordningen ses som den enda ordningen, och därmed också en ordning som inte ifrågasätts. Ett ifrågasättande av ordningen är detsamma som ett ifrågasättande av den mäktigas makt. De rationella socialisationsprocesserna - främst riktade till barnen, i form av dagis, fritids och inte minst skolan - baseras på kunskapen om hur människor är 'av naturen'; alla eventuella förändringar av denna 'naturliga människa' skulle vara ett potentiellt hot mot dessa socialisationsformer, då de
förändrar de parametrar som dessa måste arbeta med. Barn tar tid på sig att upptäcka att det mesta i deras livsvärld består av sagor som diktats ihop för att de ska anpassa sig till den rådande ordningen; om de, genom ett rationellt (i betydelsen planerat, konsekvensanalyserat och genomfört) ingrepp skulle förändras så att de inte längre tog två, tre eller ibland till och med fyra årtionden på sig att inse detta, utan bara ett halvt, så skulle hela vårt sätt att uppfostra barn - med det massiva utbildningskomplexet återigen som belysande exempel - falla över ända, och dagens samhälle vara ett minne blott.

Människor - särskilt sådana med intressen av att saker förblir som de är - blir eld och lågor när frågan om att använda teknologi för att förbättra människans intelligens på konstgjord väg kommer på tal, och slåss mot dessa försök med näbbar och klor. Men det är ett tankefel att tro att det beror på någon slags religiös eller metafysisk övertygelse. Snarare bör det ses som den ytterst pragmatiska övertygelsen om att människor som vet hur saker och ting fungerar helst vill fortsätta göra detta, och att dagens nivå av intelligens är precis lagom för att de något så när ska kunna göra precis just det. Men ett ingrepp som ökar intelligensen hos människor gör dem svårare att lura, och den ordning som råder idag bygger och baseras mestadels på att -

Folk låter sig luras.