Ungar

Det finns en sak jag aldrig riktigt lyckats förstå, och det är exakt varför barn måste släpas med till affären. Jag menar - visst, det kanske är jobbigt att prata med grannarna om att bilda någon slags granngemenskap om att lämna av barnen hos dem när en behöver lämna hemmet, men. Det lär bara vara jobbigt en gång, medan att ta med ungen till affären vare sig det vill det eller inte garanterat kommer att vara jobbigt en hel drös gånger.

På något vis känns det som att det vore en välgärning för alla inblandade om det kunde bildas någon slags socialt sammanhang där ungarna temporärt kan befinna sig medan affärsrundan pågår. Både du och jag kan nog sätta fingret ganska exakt på det när vi går och handlar nästa gång - vare sig ungarna är där eller inte. -

I all korthet, del LV

Frågor är som kärlek. Ibland blir de obesvarade.

Luriga författare

Det är egentligen något av ett tankefel. Ni ser, Lyotard skrev om så kallade metanarrativer, dvs stora berättelser som ett samhälle inordnar de flesta av sina aktiviteter under. Låt oss säga att en forskare upptäcker att en asteroid är på väg att krocka med vår ömma planet inom en lagom snar framtid. Helt plötsligt blir denna asteroid en fokuspunkt för väldigt mycket mänsklig aktivitet, och vart en än går så är Berättelsen om Asteroiden närvarande på ett eller annat vis.

Lyotard sade att sådana metaberättelser/narrativer var på väg att dö ut. I alla fall i lägen som inte är av global undantagskaraktär.

Och så går författaren och skriver som om Lyotard menade att moderniteten och postmoderniteten är var sin metanarrativ som tävlar med varandra. Två superdiskurser. Med rubriken "Lyotards pendel", som refererar till "Foucaults pendel", som innehåller namnet Foucault, som...

Ehm. Har väldigt mycket med diskurser att göra.

Damn.

Det kanske egentligen är en ordlek för den som vet vad den letar efter. Och bara en metafor annars.

Lurig författare, det där.

I all korthet, del LIV

Per Nuder och Joschka Fischer gck in på en bar...

Ärs, orka. Du slutade lyssna redan på Nuders tid.

Mångsidighetens baksida

Jag måste tillstå att det finns ett område där mångkulturen inte riktigt är så där klämkäck som den brukar vara, och det är när det gäller captchas. Det finns något av en nackdel att få sådana på grekiska, hebreiska, ryska och, av någon anledning, urdu. Danska går an, och tyska, men - FFS, nahuatl?

Jag borde skriva ett scripts som fyller i de där captcharutorna automatiskt åt mig.

Den enda sanningen

Min vän, det spelar ingen roll! Hur vi än gör, hur vi än planerar, hur vi än förbereder oss, hur vi än förutsäger vad som ska hända, hur väl vi än lyckas, hur mycket vi än åstadkommer, hur stora våra bedrifter, hur magnifika våra epos, hur grandiosa våra mausoleum -

När allt är sagt och gjort kommer det ändå att komma någon och säga att vi gjorde fel.

Det är den enda sanningen.

Visst vore det väl då ett tankefel att oroa sig?