Social ontologi

Om det går som en anka, ser ut som en anka, låter som en anka, känns som en anka, doftar som en anka, står på menyn och serveras som en anka och, inte minst, smakar som en anka - så är det nog en anka. Trots allt.

Osjälvklara självklarheter

Det finns en upplevelse som morgondagens generation förmodligen inte kommer att uppleva, och det är den där känslan av att öppna ett CD-fodral, sätta in en alldeles ny skiva en aldrig hört förut i spelaren och trycka på play. Det där lilla korta ögonblicken mellan tryck och ljud - den där tillfälliga men ändå ack så påtagliga känslan av att en inte riktigt vet vad som komma skall, men att det kommer att hända inom väldigt kort tid.

Spänning, förväntan, hopp, bävan - allt samtidigt under de där långkorta sekunderna.

Och sen kommer musiken.

Det finns massor av såna där ögonblick som är självklara men svårgreppade i våra liv. Vi kanske inte alltid pratar om dem eller tänker på att de finns, men de finns där, lika självklara som melankoliska höstdagar.

Och det svåraste med dem är att ju självklarare de är för oss, desto svårare är det att förstå att de är eller kommer att vara helt frånvarande hos andra.

Det är onekligen en märklig värld vi lever i.