Märkliga böjelser

Att komparera är att gå från ena änden av ett böjningsmönster till den andra. Så här: stor, större, störst.

En syllogism är att ställa upp två premisser och sedan dra en slutsats ur dessa.

Ett entymem är att göra samma sak, fast utan att närmare gå in på en av premisserna.

Men vad kallas det när en bara ställer upp en  premiss, och sedan inte gör så mycket mer med den? Hur kompareras den här sekvensen?

I all korthet LXXXI

Så här årets har jag ett val. Äta allergimedicin och bli trött. Eller inte äta allergimedicin, få för lite syre när jag sover, och bli trött.
Det är förmodligen bäst att helt enkelt välja att bli trött.

Om A så icke A

I en värld av svartvita beskrivningar ställs vi ofta inför den hopplösa situationen att något anses vara sant. I och med att detta något anses vara sant så följer oundgängligen att dess motsats är osant.

I de gråzoner som verkligheten oftast består i kan två motsägande beskrivningar av en situation vara litegranna sanna. Men i en svartvit värld är det helt omöjligt. Om tröjan är vit kan den inte vara svart och därmed basta.

Har Kim fått på käften så har Jo slagit. Om Jo har rätt så har Kim fel. Om Kim har övergivit Jo utan anledningen så är hen ett svin.

Det finns ett offer och en hjälte i varje svartvit berättelse, men sanningen bor i mellanrummen och den är grå.

I all korthet, del LXXX

"Ska vi ha sex?"
"Nej."
"Okej, bäst av tre. Ska vi ha sex?"

Otidsenliga paradoxer

Vissa påstår att Xenons paradox bara är ett stycke sofisteri för att hålla unga människor som tänker för mycket sysselsatta. Jag vill snarare påstå att det är långt före sin tid, och bara inte riktigt vetat vad det är den beskrivit.

Ni känner förstås till paradoxen - Alexander och en sköldpadda ska tävla i löpning, och sköldpaddan får ett försprång. När Alexander sprungit ikapp försprånget så har sköldpaddan hunnit röra sig en bit mot målet, och ligger därmed fortfarande före. Och när Alexander sprungit ikapp detta försprång, så har sköldpaddan hunnit ännu lite längre - och så vidare.

Paradoxen ligger i att Alexander aldrig riktigt kommer förbi sköldpaddan. Den hinner alltid röra sig lite, lite, lite grann under den tid det tar att komma ikapp, och på något vis lämnas vi med den mentala bilden att de tu fastnar i någon slags antik time warp för evigt.

Grejen är dock att det inte handlar om vare sig virila unga män eller sköldpaddor över huvud taget, utan om Youtube.

Ni vet hur det är att titta på någonting som är lite större än ens bandbredd klarar av. En kommer en bit på vägen, och måste sedan stanna upp för att buffra en stund. Sedan rullar det igen, tills det är dags att buffra - och så vidare.

Det finns en punkt i buffrandet då en kan börja titta utan att det gör något att filmen är för stor. När en kommit till den punkt då buffern tagit slut, har ännu en del av filmen hunnit buffras. Och medan en tittar på den delen så buffras ännu lite mer - och så vidare tills klippet tar slut. Snarare än buffern.

Anledningen till att det hela är en paradox ligger i att de gamla grekerna inte hade Youtube, och inte riktigt förstod vad det var de beskrev. Alexander och sköldpaddan fastnade helt enkelt i evigheten eftersom filosoferna paradoxalt nog var två tusen år före sin tid!

Nu kanske någon påstår att Youtube bara är ett stycke sofisteri för att hålla unga människor upptagna. Jag är skeptisk, dock.