Friend zone

För att ett koncept ska ha något slags analytiskt värde, för att kunna användas för att förklara observerade data, så bör det hyfsat objektivt kunna särskiljas från enklare förklaringar av samma data. Det måste ha några testbara konsekvenser de enklare förklaringarna saknar.

Ett koncept som jag finner fallerar på denna punkt är det som kallas "friend zone".
Detta är ett begrepp som huvudsakligen används av killar som ser sig som snälla, som blir frustrerade över att tjejer inte blir attraherade av dem trots att de är snälla. Tanken är ungefär att tjejerna ifråga på ett tidigt stadium i vänskapen placerar killarna i ett mentalt fack för "vän", och att de sen har psykologiska spärrar som gör att de inte ens överväger att bli attraherade av de som placerats i vänfacket.

Detta är givetvis löjligt - attraktion funkar inte så.

Den enklare förklaringen på de observerade data som finns i fallet - tjej och kille umgås vänskapligt, tjej är inte attraherad av kille - är att helt enkelt konstatera att det inte finns något som behöver förklaras. Attraktion föreligger inte, end of story.

Däremot tycker jag att konceptet, med en tämligen liten justering, faktiskt kan ges ett analytiskt värde. Jag föreslår följande:

Friend zone är det mentala fack vari en kan placera de bekantskaper en är fysiskt attraherad av, men av olika anledningar väljer att inte utagera attraktionen med. Skälen till detta kan vara många - en insikt att ett sådant utagerande vore destruktivt för de inblandade, att en värderar platoniskt umgänge med vederbörande högre än köttsligt dito och inte vill komplicera relationen, att en är för nervös inför hur den andra skulle reagera på utagerad attraktion, med mera.
De viktiga beståndsdelarna är attraktion, erkännande av denna, samt ett aktivt val att inte agera på det. Och allt detta hos samma person.