Nyår

Så närmar vi oss det nya året, med det gamla bakom oss. Både vi och världen har blivit ett år äldre sedan sist, och - förhoppningsvis - ett år klokare.Eller har vi?

Finns det inte en möjlighet att vi har blivit ett år oklokare, att våra gamla oklokheter och ovanor har lyckats befästa sig ännu djupare i oss, och att vi därmed rört oss ett år bort från klokheten?

Kanske är det fel att säga gott nytt år? Kanske är det rättare att önska att det gamla året varit gott, så att vi kan ta lärdom från det?

Pragmatisk drogpolitik

Jag läste på en löpsdel för ett tag sedan att tullen hade beslagtagit narkotika med ett löjligt högt marknadsvärde, av typen 500 miljoner plus. När jag läste det tänkte jag - om detta beslag blott utgör en ytterst pytteliten del av den mängd narkotika som säljs i landet, varför har vi då ett underskott i statskassan? Om staten i stället för att lägga ner resurser på att spåra och jaga människor som är aktiva i knarkhandeln själv började bedriva sådan verksamhet, hur mycket pengar skulle då inte rulla in i statskassan varje år?

Jag menar, knarkindustrin omsätter miljarder kronor varje år, bara i Sverige - ett litet litet futtland i utkanten av västvärlden som ingen bryr sig om förrän de blir beordrade att göra det. Om staten tog monopol på försäljningen av sådana saker som kokain, heroin och dylikt och sedan erbjöd dessa varor till ett någorlunda marknadsmässigt pris till befolkningen, skulle inte då sådana saker som 'brist på resurser till vård, skola och omsorg' vara ett minne blott?

Eller tänker jag fel?

Valdag

Idag är det valdag. Just idag bestämt Sveriges framtid, sägs det -

Lögn!

Den bestäms varje år, varje vecka, varje dag, varje minut. Varje sekund bestämmer vi oss för att antingen göra någonting eller inte göra det: att antingen gå till afffären och köpa någonting eller inte göra det, att antingen göra någonting olagligt eller att inte göra det, att antingen mörda våra närmaste eller inte göra det.

Det är ett grovt Tankefel att hålla vissa saker för otänkbara och ogörbara. Allting är möjligt, om än osannolikt. Du är fri att göra lite hur som helst, men du är också lika fri att avstå.

Idag avgörs Sveriges framtid. Och i morgon också. Och i övermorgon. Och dagen efter det...

Socialdemokraterna

Socialdemokraterna kör stenhårt på sin valkampanj. Detta är lite märkligt, eftersom de ju varit regeringsbildare i sisådär en tre-fyra generationer, med några små avbrott lite då och då. Det är märkligt, eftersom en röst på Socialdemokraterna i praktiken är en röst på status quo -

Och detta borde räcka som valkampanj. 'Om du gillar saker och ting som de ser ut idag, rösta på oss. Om du vill någonting annat, rösta på någon annan.' Kontinuitet vs diskontinuitet, status quo vs någonting helt annat.

Det skulle kunna tolkas som att hela den socialdemokratiska valkampanjsrörelsen är ett enda stort tankefel.

Eller?

Planering

Planering är en mycket viktig del av världen. Det kan nästan sägas att planering ÄR världen, efter arkitekturens och den geologiska estetikens frammarch i modernitetens tecken; det som är är planerat, och det som är planerat har stora möjligheter att gå från modalitet till realitet. Vilket i och för sig inte utesluter att totaliteten, det stora hela, ändå är fundamentalt oplanerat: summan av tusen, tusen och åter tusen planer blir inte en helt genomplanerad och transparent ordning, utan en kaotisk, kakofonisk och ogenomtränglig oordning.

Att inte ta med detta i sina planer är nog någonting av ett tankefel - eller vad tycker du?

Valår

Det är valår i år, sägs det. Och precis som förra gången det sades vara valår sägs det också att det är oerhört viktigt för den demokratiska processen att vi går och röstar. Det sägs till och med att demokratin dör om vi inte gör det. Att det är nästintill ett brott som måste bötfällas att inte rösta. Tusen och åter tusen variationer på temat 'att rösta är bra, att inte rösta är infernaliskt dåligt' uttalas.

Vilket i och för sig är förståeligt, då omröstningar är det mest synliga och minst osjälvklara av alla de manifestationer som den nämnda demokratiska processen antar. Folket väljer sina ledare; de valbara som fått flest antal röster blir de nya ledarna, oavsett vad de gamla än må ha att säga om saken. Att det då spelar en viss roll vem som får flest röster - och att det som en effekt av detta spelar en viss roll hur många som röstar - är så uppenbart att vilket barn som helst kan förstå det.

Vad som däremot är mindre lätt att förstå är att den demokratiska processen inte primärt tar sig uttryck genom valurnornas hemliga röster. Nej, det är bara en formsak som sker vart fjärde år och som på det stora hela är en ganska sekundär sak. Dess primära uttryck, det viktigaste, poängen med det hela; är det som händer när det _inte_ är valår, när folket inte aktivt väljer sina ledare, utan har valt dem och nu lever under dem. Detta uttryck är att vem som än väljs till ledare, vad denne än gör eller inte gör, vilka ord denne än använder eller inte använder, så kan folket klaga på denne och få denne att ändra sitt sätt att agera eller inte agera.

Detta är den demokratiska processens primära uttryck. De som säger att demokratin dör på grund av att folk avstår från att rösta en gång vart fjärde år tror kanske på vad de säger, men i sådana fall vet de inte riktigt vad det är de faktiskt säger. Det de säger är nämligen att demokratin inte är någonting annat än att folket vart n:te år säger att de hellre blir förtryckta av y än av x - eller av en större del y än x, i en representativ demokrati.

Jag vet inte vad ni har att säga om saken, men visst låter det lite som ett tankefel av grandiosa mått?