Valår

Det är valår i år, sägs det. Och precis som förra gången det sades vara valår sägs det också att det är oerhört viktigt för den demokratiska processen att vi går och röstar. Det sägs till och med att demokratin dör om vi inte gör det. Att det är nästintill ett brott som måste bötfällas att inte rösta. Tusen och åter tusen variationer på temat 'att rösta är bra, att inte rösta är infernaliskt dåligt' uttalas.

Vilket i och för sig är förståeligt, då omröstningar är det mest synliga och minst osjälvklara av alla de manifestationer som den nämnda demokratiska processen antar. Folket väljer sina ledare; de valbara som fått flest antal röster blir de nya ledarna, oavsett vad de gamla än må ha att säga om saken. Att det då spelar en viss roll vem som får flest röster - och att det som en effekt av detta spelar en viss roll hur många som röstar - är så uppenbart att vilket barn som helst kan förstå det.

Vad som däremot är mindre lätt att förstå är att den demokratiska processen inte primärt tar sig uttryck genom valurnornas hemliga röster. Nej, det är bara en formsak som sker vart fjärde år och som på det stora hela är en ganska sekundär sak. Dess primära uttryck, det viktigaste, poängen med det hela; är det som händer när det _inte_ är valår, när folket inte aktivt väljer sina ledare, utan har valt dem och nu lever under dem. Detta uttryck är att vem som än väljs till ledare, vad denne än gör eller inte gör, vilka ord denne än använder eller inte använder, så kan folket klaga på denne och få denne att ändra sitt sätt att agera eller inte agera.

Detta är den demokratiska processens primära uttryck. De som säger att demokratin dör på grund av att folk avstår från att rösta en gång vart fjärde år tror kanske på vad de säger, men i sådana fall vet de inte riktigt vad det är de faktiskt säger. Det de säger är nämligen att demokratin inte är någonting annat än att folket vart n:te år säger att de hellre blir förtryckta av y än av x - eller av en större del y än x, i en representativ demokrati.

Jag vet inte vad ni har att säga om saken, men visst låter det lite som ett tankefel av grandiosa mått?