Rädda valarna?

En tanke slog mig: om världen skulle gå under, bli obeboelig eller på andra vis bli oanvändbar under dramatiska omständigheter på en väldigt kort tid - säg, kärnvapenkrig eller astroidnedfall - skulle inte en eventuell överlevare tänka någonting i stil med:

Shit, vad dumma vi var. Vi borde ha exploaterat allt vad vi kunnat, tillägnat oss alla möjliga och omöjliga resurser, med vilka metoder som helst. Vi hade allt, hade kunnat göra allt, men vad gjorde vi? Jo, vi planterade skog, odlade biodynamisk mat och levde som om vi vore brutalt okunniga om överlevnadens villkor. Vi skulle ha tagit tillvara på överflödet -

Är denna tanke, denna frågeställning, ett tankefel?