Fram till alldeles nyligen trodde jag mig ha relativt god koll på världen och hur den fungerade. Vatten var vått, saker och ting föll generellt nedåt om en släppte dem från höjder, Sovjetunionen föll för mindre än en generation sedan och det går generellt att komma undan i fotbollsintresserade sammanhang genom att hänvisa till matchen Sverige-Rumänien i VM ´94. Det är the basics, och saker och ting följer dem relativt slaviskt. Sålunda är världen ordnad.
Trodde jag, fram till igår. Då uppenbarade det nämligen sig för mig att den generation som kom till världen kring sextiotalet är smiley-blind. Inte ordblind, utan smiley-blind. Om en skriver den klassiska :) så ser de inte en emoticon, utan ett kolon följt av ett malplacerat parentestecken. -
Ni anar säkert att min världsbild rasade samman efter detta. Jag kan inte längre lita på att blått vatten är vått, att gravitationen äger världen, att Sovjet inte återuppstått i Örkelljunga utan att någon märkt det eller att.. jo. Jag kan nog fortfarande lita på att jag kommer undan i sportsammanhang med hjälp av en enda referens. Men i övrigt är min världsbild totalt krossad, och jag vet varken ut eller in. Om det går att läsa emoticoner fel, om det går att inte veta vad de är för någonting - vilken ände finns det då på de saker som jag går omkring och inte vet, och aktivt missförstår i varje stund?
Och hur veta att jag inte vet någonting, så att jag kan ta tag i saken och lära mig det? -
24.10.08
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja e smileyblind å vägrar svara på sms å dylikt om dem innehåller gula gubbar för den delen åsså. För helvete ha lite fantasi å skriv ut viken emotion du har elr beskriv den. Ja e sjukt lat men den latheten behöver ju inte komma i en fatti smiley. ett kolon e ett :
SvaraRadera