Malplacerade diskurser

Ett av mina stora nöjen är att skapa malplacerade diskurser. Ni vet - uttalanden och haranger som förvisso är giltiga rent analytisk, men som ändå inte hör hemma i sammanhanget för fem öre. Det märks en aning i dessa mina blogginlägg, även om jag försöker tona ner det en smula. När jag väl kör fullt ut så är det ganska, ah, elakt. För det mesta.

En väl malplacerad diskurs är egentligen en form av härskarmetod - i alla fall när den används i sociala sammanhang där ironisk och/eller vänskaplig distans till det sagda ligger för handen. Ett exempel är när någon random människa helt utan anledning kommer med en förolämpning, bara sådär. En skulle kunna försöka ge gensvar med lika mynt, men det fungerar sällan (iaf för min del). Att i stället svara med en lång utläggning av typen "ah, se där, en ytterst skarpsynt analys, full av djup och subtila skiftningar; jag är inte helt säker på att jag riktigt förstod alla implikationer av de mer elokventa vändningarna du gjorde där på slutet, men jag är fullt förvissad om att allt kommer att klarna när jag har tid att sätta mig in i referensmaterialet; på tal om det så vill jag påpeka att dina källhänvisningar är superba och ett paradigm av klarhet; du är numera min förebild när det gäller att hålla sina källor och resonemang klara, tydliga och lättåtkomliga!" - brukar för det mesta fungera.

Humorn i det hela är oerhört enkelsidig, för det allra mesta. Såvida inte bägge diskussionsdeltagare är med på att sker på en "som om"-nivå - akut sällsynt utanför campusområdet, av någon anledning - så kommer åhöraren att försöka analysera innehållet snarare än formen, vilket bara gör det hela ännu bättre. Den absolut vanligaste reaktionen från en någon som inte ser ironiskt på det hela är att bli extremt irriterad - vilket, onekligen, är ett tecken på att de är oerhört missnöjda med att deras makt över en inte riktigt fungerar just här och nu. -

Ett extremt välkänt exempel på malplacerad diskurs är Monty Python-sketchen Constitutional Peasant. Den gode kungen möter en representant för ett anarkosyndikalistiskt lokalsamhälle och möter ett inte helt självklart svar på sin utsaga om att hen faktiskt är kung. Eller på förklaringen varför hen är kung; att hålla Excalibur medger inte per automatik att en får ensamrätt på statens legislativa makt i den lokale människans ögon, vilket inte helt är den respons en kung vill ha i sin interaktion med ina undersåtar.

Att lägga sin diskurs på för hög nivå är ett enkelt sätt att malplacera sig på. Det kräver lite övning i början, men efter ett tag kommer det av sig själv. Ett mycket svårare sätt är att lägga sig på precis rätt nivå men ändå säga helt fel saker. Knepet är att säga saker på ett sådant sätt att alla implicita förväntningar kastas över ända. Den generella principen illustreras ganska väl - om än en aning oslipat - i den här artikeln om hur en (inte) ska bete sig inför en brittisk domstol. Att ta fasta på orden att en är direkt underställd enbart och endast Gud själv går inte helt hem, men det fungerar tydligen om en gör det rätt. Huvudtanken är att konsekvent och medvetet utgå från någonting annat än vad sammanhanget enligt tradition både kräver och krävs utgå ifrån. Detta är svårt, dels för att det kräver att en har god detaljkännedom om situationen i fråga, och dels för att det krävs tillräckligt med självkontroll för att inte falla in i det förväntade mönstret. Om en lyckas så är det guld värt, dock, så det finns all anledning att öva upp sig.

Ett annat exempel är att först låtsas missförstå någonting, för att sedan komma med en extremt överdetaljerad aha-insikt om det hela. Överdetaljerad så som i "aaaah, så du menar att den senaste tidens ekonomiska dysfunktionalitet lett till ett övergripande effektivitetsfall över samtliga samhällets sektorer, som i sin tur lett till att just den tjänst jag försöker få tag i inte finns inne just nu eftersom faktorer utanför vår kontroll på ett effektivt sätt tomt samtliga lager och reserver mellan producent och konsument - dvs mig? Men säg det då!".

Ja, jag erkänner. Min humor är konstig. Det ingår. -