Inlägg
Det finns entymem, och det finns syllogismer. Beskåda skillnaden.
Entymem: svampinfektioner i underlivet är skitjobbiga. Köp apelsinjuice.
Syllogism: alla män är dödliga. Sokrates är en man. Sålunda är kvinnor odödliga.
Enkelt, inte sant?
29.7.11
Att börja i rätt ända.
Börja från början säger man till barn när man vill få klarhet i vad som hänt. Varför?
Det är ett misstag att tro att man måste börja från början. Den bästa inledningen skapar man när man är helt säker på hur talet/berättelsen/texten slutar.
Ibland måste vi skriva för att tänka. Vi vet inte vad vi vill ha sagt förrän vi har sagt det. Då är det bäst att inte inleda innan vi har avslutat.
Den här textens sista meningen skrev jag till exempel efter jag skrivit resten, fast innan jag skrev detta som jag nu avslutar med.
Det är ett misstag att tro att man måste börja från början. Den bästa inledningen skapar man när man är helt säker på hur talet/berättelsen/texten slutar.
Ibland måste vi skriva för att tänka. Vi vet inte vad vi vill ha sagt förrän vi har sagt det. Då är det bäst att inte inleda innan vi har avslutat.
Den här textens sista meningen skrev jag till exempel efter jag skrivit resten, fast innan jag skrev detta som jag nu avslutar med.
27.7.11
20.7.11
Apropå semester
Man mår inte bra när man har gjort ingenting.
Det jobbigaste som finns är att göra ingenting.
Det är så lätt att bli distraherad och göra någonting när man gör ingenting.
Förmodligen vore det bäst att låta bli att göra ingenting.
Det går inget bra att göra ingenting.
Frågan är om det ens går att göra ingenting.
Det jobbigaste som finns är att göra ingenting.
Det är så lätt att bli distraherad och göra någonting när man gör ingenting.
Förmodligen vore det bäst att låta bli att göra ingenting.
Det går inget bra att göra ingenting.
Frågan är om det ens går att göra ingenting.
17.7.11
Filosofi för afilosofiska
Det finns nackdelar med att kunna svåra ord. Inte genom att en oftare
än en borde råkar missa sin station när en tunnelbaniserar, utan även
genom att ett till synes slumpmässigt urval av ens närmaste medmänniskor
med jämna mellanrum får för sig att vilja göra ett diskret och artigt
påpekande när vissa andar faller på.
Detta diskreta påpekande kan summeras ungefär så här: "sluta vara så giffla filosofisk, ditt mongo!".
Vilket, onekligen, ligger på gränsen till att vara oartigt. Men det är också något av en självmotsägelse, i och med att språket är ett autonomt fält i sig självt och envisas med att vara giffla filosofiskt även när en själv är på afilosofiskt humör.
Ta bara påpekandet "det regnar". Vid första anblick kan en tänka sig någonting i stil med ett rent informerande om att regn pågår, eller ett illa dolt socialt smörjmedel, men när en tänker lite närmare på det så blir det väldigt komplicerat väldigt fort.
Eller, rättare, när en tänker närmare på "det" så blir "det" väldigt komplicerat väldigt fort. Vad är detta "det" som regnar? Finns det någon slags metafysisk agentur bakom världen som ser till att regn händer? Kan en kommunicera med "det"? Hur kan en beskriva "det"? Varför gör "det" så att "det" regnar? Vad är relationen mellan regnet och "detet"? Skulle vi kunna muta "det" så att "det" inte regnar, och i såna fall hur?
Som ni ser så räcker det med två ord - två ord! - för att blanda in tillräckligt mycket filosofi för att hålla tusentals universitet både bemannade och sysselsatta i århundraden.
Så det korrekta svaret till uppmaningen "sluta vara så filosofisk" blir, utan större pardon, den gamla hederliga dängan "ska du säga".
Ibland är det skönt att kunna vända tillbaka till sina rötter. Back to basics, ni vet.
Detta diskreta påpekande kan summeras ungefär så här: "sluta vara så giffla filosofisk, ditt mongo!".
Vilket, onekligen, ligger på gränsen till att vara oartigt. Men det är också något av en självmotsägelse, i och med att språket är ett autonomt fält i sig självt och envisas med att vara giffla filosofiskt även när en själv är på afilosofiskt humör.
Ta bara påpekandet "det regnar". Vid första anblick kan en tänka sig någonting i stil med ett rent informerande om att regn pågår, eller ett illa dolt socialt smörjmedel, men när en tänker lite närmare på det så blir det väldigt komplicerat väldigt fort.
Eller, rättare, när en tänker närmare på "det" så blir "det" väldigt komplicerat väldigt fort. Vad är detta "det" som regnar? Finns det någon slags metafysisk agentur bakom världen som ser till att regn händer? Kan en kommunicera med "det"? Hur kan en beskriva "det"? Varför gör "det" så att "det" regnar? Vad är relationen mellan regnet och "detet"? Skulle vi kunna muta "det" så att "det" inte regnar, och i såna fall hur?
Som ni ser så räcker det med två ord - två ord! - för att blanda in tillräckligt mycket filosofi för att hålla tusentals universitet både bemannade och sysselsatta i århundraden.
Så det korrekta svaret till uppmaningen "sluta vara så filosofisk" blir, utan större pardon, den gamla hederliga dängan "ska du säga".
Ibland är det skönt att kunna vända tillbaka till sina rötter. Back to basics, ni vet.
12.7.11
Metaallvar
Ibland undrar jag om inte varje opinionsbildande organisation måste göra åtminstone en dunderkorkad grej bara för att åtminstone ha en chans att komma in i det allmänna medvetandet. Vilket är en läskig tanke, då det antyder att medveten stupiditet belönas bättre av världen än mindre medveten men desto mer mödosam smarthet.
Månne är det en form av postmodern initiationsrit. Du har inte tillträde till de allvarligare cirklarna förrän du gjort någonting så brutalt oallvarligt att ingen kan ta dig på allvar längre.
Månne är det en form av postmodern initiationsrit. Du har inte tillträde till de allvarligare cirklarna förrän du gjort någonting så brutalt oallvarligt att ingen kan ta dig på allvar längre.
10.7.11
Populärpopulism
Populistiska partier har, generellt sett, vettiga åsikter i de frågor de inte bryr sig om så mycket.
(Det säger egentligen sig själv; det är ganska rimligt att samanfatta populism med att partiet ifråga har en hård kärna, som i bästa fall är ett par frågor de bryr sig mycket om, och i värsta fall helt enkelt är imperativet "uppnå/behåll makten", och sen fyller de på med befolkningsmajoritetens åsikter i övriga frågor för att tilltala så många väljare som möjligt.)
Vad lär hända när en koalition av olika populistiska partier bildar regering, och fördelar ansvarsområden efter intresse?
KD på socialdepartementet, FP på utbildningsdepartementet.
Eller med andra ord, extremister på många maktpositioner.
Är det någon mer som tycker att det här är allmänt tragiskt?
(Det säger egentligen sig själv; det är ganska rimligt att samanfatta populism med att partiet ifråga har en hård kärna, som i bästa fall är ett par frågor de bryr sig mycket om, och i värsta fall helt enkelt är imperativet "uppnå/behåll makten", och sen fyller de på med befolkningsmajoritetens åsikter i övriga frågor för att tilltala så många väljare som möjligt.)
Vad lär hända när en koalition av olika populistiska partier bildar regering, och fördelar ansvarsområden efter intresse?
KD på socialdepartementet, FP på utbildningsdepartementet.
Eller med andra ord, extremister på många maktpositioner.
Är det någon mer som tycker att det här är allmänt tragiskt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)