Förändring

Det är en mycket utbredd åsikt bland vissa samhällsskikt att förändring är någonting negativt. Någonting som inte sägs rakt ut av bärarna av denna åsikt är antagandet att saker och ting är optimala i sin nuvarande form. Det må vara outsagt, men det är en nödvändig följd av det hårdnackade motståndet mot förändring - varför skulle det annars vara så hårdnackat, om inte för att status quo vore den bästa av alla världar?

Problemet här är att status quo i sig självt är ohållbart i längden, och att alla vet om det. Den olja som upprätthåller ekonomin är finit; produktionsindustrin som lett fram till dagens välfärdssituation har spelat ut sin roll som primär samhällsförsörjare; till och med den gamla tidens socialisationsformer är på väg ut. 'Status quo' finns bara som en föreställning i hårdnackade huvuden -

Likväl håller de fast vid den. Som om vore den möjlig att föreviga.

Vad säger ni? Ska vi försöka göra framtiden bli en kopia av igår, eller tänka två steg längre och försöka göra den möjlig?