8.2.08

Konspirationism

En sak jag har lagt märke till är att varje gång någon slags större katastrof händer och den berörda myndigheten/erna inte har gjort allt som de borde ha gjort för att förhindra den, så är det genast ett delibererat avstående från att handla från samma myndighets sida. Om en byggnad börjar brinna och brandkåren är sent ankommen till platsen, så beror det på att någon beordrat dem att komma sent. Eller om en terrororganisation håller till inom ett lands gränser, så är det genast och givetvis med den lokala regeringens välsignelse. Det beror aldrig på generell inkompetens eller brist på kontroll över situationen - nej, berörda instanser blir automatiskt superkompetenta, fullt effektiva och brutalt ofelbara strax efter att katastrof inträffat.

På något vis försvinner tanken att institutionell inkompetens, ren dumhet och den mänskliga faktorn kan spela in. Dagen innan var de lite smålata men ändå anställda; dagen efter var de övertränade eliter med fyra olika sorters närkontakt med problemet som helt sonika bestämde sig för att låta bli att agera, förhålla sig iskallt passiva. För att på så vis uppnå - något.

Jag vet inte, men den på något vis känns det som om konspirationsteorier som utgår från att passivitet eller långsamhet i krissituationer beror på medveten beräkning överskattar de inblandade en smula...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar