Det var en gång en Hegel som satt i sin trädgård och mediterade över alltet och intet. Just den här dagen gick det bättre än vanligt, och hen hade lyckats få in en ganska god bild av Alltet i sin totalitet i sinnet. Hen tänkte och änkte och tänkte, och till sist kunde hen säga att, aye, Allt är en ganska stor sak.
Då kom hegels mindre kända kusin Degel in i trädgården. När hen såg Hegel gick hen omedelbart fram till henom, och frågade
- Vad tänker du på?
- Ingenting särskilt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
nästa inlägg är blir alltså nummer 256?..
SvaraRaderaså fort jag kommer på ett tankefel och försöker formulera det så inser jag att det kanske är jag som tankefelat egentligen eller upptäcker alldeles för många nyanser för att kunna säga att det är ett tankefel..
kanske är det ett tankefel? :]
Det här måste ju inte vara ett facit, ut med ett tankefel eller dylikt och sedan kan du ju om du vill skriva ett nytt inlägg om hur tankefelet inte var ett tankefel. Och fortsätta så i all evighet.
SvaraRaderaDet är ingen evig sanningsbok som skrivs, bloggar är lite mer flexibla än så.
nästa inlägg är indeed 256, så om jag och alla andra håller sig till våra ordinerie postningsvanor så borde det finnas både gott och om tid. ^^
SvaraRadera(precis allt verkar vettigt om en bara spenderar tillräckligt mycket tid med det. läskigt, men sant.)