Lagom svåra frågor

Borta på Magnihasa skriver jag om hur vi ska drabba våra makthavare med brutalt orättvist svåra frågor. De har liksom valt en karriär som representanter för folkets vilja i statens deliberationer om de lagar som i detalj senare kommer att styra folket i viss detalj och ha en enorm påverkan för och på miljontals vardagars utseende, så det ligger lite i sakens natur att det inte finns någonting sådant som att vara "för snäll" mot dem. Mot barn kan en ställa lägre krav än annars, men om någon borde vara vuxen uppgiften - eller bara vuxen rent allmänt - så känns just denna kategori människor som kategorin framför alla andra.

Borta på universitetet läser jag dock retorik, och vi har just kommit in på en delkurs om vetenskapsteori och vetenskaplig metod. Den viktigaste saken att börja med när en vetenskapar sig är att ha en lagom stor frågeställning som utgångspunkt. Det får inte vara en för stor fråga, eftersom en vanligtvis inte har sex hundra sidor på sig att reda ut exakt alla omständigheter som ledde till att Jugoslaviens sammanbrott på ett indirekt sätt påverkade den interna diskursen i OPEC-kartellens mer hemliga av möten, vilka i sin tur hade en påtaglig men kontraintuitiv influens på den sydfranska rapporteringen av utländsk schlager, vilket - för att återknyta till ämnet - var den utlösande anledningen till att Lena G Philipsson företrädesvis använder en viss typ av metaforer framför andra i sina låttexter.

Men. En får inte ta för enkla frågor heller. Ta till exempel frågan "använder den här komikern stilfigurer i sin diskurs?". Svaret är, förhoppningsvis, "ja". Det är förstås bra att få svar på sina frågor, men om en ska fylla fem-sex sidor av text som dessutom ska innehålla dubbels så många referenser till relevant litteratur så gäller det att, typ, expandera lite.

Så. En gyllene medelväg är bäst, med andra ord. Lagom svåra frågor. Frågor som inte är av typen "beskriv kontemporära schlagertexters dynamiska och ironiskt reflexiva relation till upphörandet av den före detta Jugoslaviska statens klandestina påtryckningar i oljeländernas göranden och låtanden", men inte heller är av typen att de kan besvaras med ett "ja" eller, än värre, "ja, och?". Frågor av typen "har A någon påverkan på B, och i sådana fall hur?" är ideala, eftersom "huret" kan expanderas på ganska flitigt.

Såvida en inte är dum i huvudet och väljer en fråga där svaret uppenbarligen är nej.

Det finns vissa tankefel en faktiskt kan både förutse och undvika. Världen må vara allt annat än idiotsäker, men - snela?