Inlägg
En sak som många tycks vilja glömma men som livet gång på gång på gång på gång envisas med att påminna oss om är att ingenting varar för evigt. Inget. Våra prestationer, våra misslyckanden, våra högsta lyckorus, våra lägsta deppsjunk, våra kärlekar, våra fiendeskaper, våra insikter, våra åsikter, våra ägodelar, vår rikedom, vår fattigdom, våra gärningar - inget består. Allting försvinner - allting flyter. Vi vet alla att till och med vi själva en dag kommer att trilla av pinn och kliva av scenen - allting försvinner.
Detta är både en praktisk och filosofisk fråga. Rent praktiskt ställer den till med vissa essentialistiska tankar om saker och ting - om saker och ting förändras och försvinner över tid, hur kan vi då hävda att saker och ting med nödvändighet är på vissa sätt i egenskap av att de alltid har varit så och alltid kommer så förbli? Att företräda eviga värden blir lite problematiskt när ens eviga värde har förändrats till oigenkännlighet inför ens levnads ögon.
Lite mer filosofiskt så tvingar det oss att ställa oss frågande till vad som är meningen med samma levnad. Ingenting vi gör kvarstår, och när döden träder in så är allt borta i ett svep. Inga om, inga men, inga pardoner - allt flyter iväg i ett metafysiskt intet, och det enda som kvarstår är flödet av saker som aldrig förblir.
Vi gör alla vårt bästa för att ignorera detta. Ändå sparkar världen oss dagligen på smalbenet med ett högljutt påpekande att saker och ting är fruktansvärt mycket bättre än vad vi är på aktivt ignorerande, och rullar vidare som om vi vore helt och fullt med på saken.
Frågan är vilket tankefel som är störst - att fortsätta låtsas ignorera detta, eller att sluta. -
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Som du så riktigt anmärker är allt i ständig förändring. Var tankefelet kommer in är när man frågar vad då meningen med livet/allt är. Den frågan är inte lika meningsfull som att fråga: Vad vill du att meningen skall vara, vad är verkligen "evigt" eller värdefullt för dig ? Om du nu inte ärligt tror att det finns ett facit!
SvaraRaderaMan måste nog börja söka efter mening eller befrielse för att kunna sluta. Men målet är troligen ändå tillslut att sluta.
Som du så riktigt anmärker rullar ju världen på oavsett om vi är med eller inte. Men vi är ju med eller hur ?!
Att låtsas ignorera kommer bara fortsätta orsaka problem för oss själva. I en kamp mot världen kan vi inte vinna oavsett om vi försöker låta bli att låtsas eller inte.