Ord, saker och ting

Det finns olika former av abstraktioner, och olika nivåer av det. Eller, kanske, rättare, olika nivåer av alienation inför det uppenbara. Den minst invecklade formen av av abstraktion/alienation är att titta på något och ta det för givet. Därefter kommer att skilja detta något från självet - jag är jag, det är det, och sällan mötas vi tu. Därefter kommer att sätta ord på detta något, och det är då som märkliga ting börjar hända.

Helt plötsligt utökas relationen mellan du och det till en relation mellan du, det och ordet, och helt plötsligt uppstår möjligheten att saker och ting inte stämmer överens mellan ord och ting. Helt plötsligt går det att bilda uppfattningar kring vad ett ords innebörd är, som kanske eller kanske inte överensstämmer med det ting det är satt att beteckna. Eller så kanske ordet i sig blir ett ting, som det krävs andra ord för att beteckna -

Som synes så blir det väldigt komplicerat, väldigt fort. Ett väldigt vanligt tankefel är att försöka förenkla relationen mellan subjekt, ord och ting på ett sådant sätt att relationen blir väldigt rättfram. Den mest brutala formen av detta är förstås att hävda att var sak har sin plats och sitt ord, och därmed basta.

Nu ska vi inte begrava oss i exakt hur komplicerat det hela kan bli, men jag vill ändå ge en fingervisning. Tänk till exempel på ordet sex. Vilket är dess ting? Och vad är dess subjekt? Och hur ser relationen mellan ord, ting och subjekt ut?

Visst är det märkligt hur kort tid det tar innan insikten om att det krävs en hel massa andra ord för att ens få grepp om situationen - infinner sig? -