Eskatologi

Luther ville plantera sitt träd idag, även om jorden skulle gå under i morgon. Många domedagssekter förbereder sig inför jordens nära förestående undergång, bara för att bli besvikna när den inte infinner sig. De senaste decennierna har ständigt nya sätt för jorden att gå under uppstått, inte minst genom kalla krigets försorg. Ingen blev direkt besviken på att det slutade i ett långsamt, komplicerat ekonomiskt sammanbrott snarare än i aska, men jordens omedelbart förestående undergång ställer sig fortfarande på det möjligas sida. Världen skulle fortfarande kunna förvandlas till ett ödeland på ett ögonblick, om saker ville sig som så.

Det finns oerhört lite anledning att tänka på detta, dock. Om världen skulle få för sig att gå under medan vi låg och sov - skulle vi märka det? Skulle vi hinna bry oss? Skulle det te sig annorlunda om vi hade gjort någonting annat än det vi gör?

Jag tror mer på Luthers plan än på tanken om att den Yttersta Dagen kräver någon form av förberedelse. Om det tar slut, så tar det slut - och om det inte tar slut, så känns det lite smått genant att ha förväntat sig att det skulle ha gjort det, inte sant?