Inlägg
Folk talar om 'mina pengar', 'mina tillgångar' och 'min förmögenhet'. Jag kan ha fel, men jag har fått för mig att pengar enbart och endast fungerar om de ges bort, i det sociala samspelet med andra, och att de - liksom Wittgensteins språk - bara finns på det intersubjektiva planet.
'Mina pengar' blir lite av en oxymoron; ungefär som 'min körsång'. Det som enbart finns i mellanrummet mellan individer kan väl inte gärna tillskrivas en enskild individ, även om denne råkar vara en själv?
Eller tänker jag fel nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Otroligt vettigt tänkt tycker jag. Det är som att säga MIN kommunikation! Och det är lite som att påstå att jag vet vad det jag skriver i denna kommentar betyder vilket jag strängt taget inte vet eftersom jag inte har mottagarens referensram och sinnesstämning. Eller hur?
SvaraRaderaEn utsagas betydelse står inte att finna i mottagarens referensram, utan i det intersubjektiva ditot. Sedan kanske jag tolkar det skrivna mer eller mindre i överensstämmelse med mina egna idiosynkroniciteter. Det ingår. Vi kan inte veta hur våra utsagor tolkas, men väl att de gör det.
SvaraRaderaNej du tänker rätt. Pengar har bara ett strikt relativt värde. Om alla i samma system äger 10 miljoner kronor så är alla lika fattiga, eller rika. Status quo blir meningslöst. Det är differansen som skapar dynamiken. Så frågan är väl: hur hanterar man skillnader utan sociala orättvisor?
SvaraRadera