Etik/effektivitet

Många jag talat med anser att etik är onödigt, att det inte ger dem någonting att tänka i etiska banor. Att de kan leva precis lika väl och utföra det de utför precis lika bra även utan ett etiskt förhållningssätt till saker och ting. Det problematiska med deras argumentation är inte att den inte håller, utan tvärtom att den faktiskt gör det: etik och effektivitet skiljer sig åt. Det senare är oftast en nödvändighet, det förra är det inte.

Men i och med att etiken är onödig för effektiviteten behövs den ännu mer. Det behövs ingen större etisk reflektion för att effektivt dumpa fyra hundra ton avfall i ett känsligt naturreservat; det behövs ingen etisk konsekvensanalys för att bygga ett effektivt kolkraftvark; det behövs ingen etik för att bli en synnerligen effektiv massmördare.

Effektivitet i all ära, men den är kanske inte den bästa av alla ledstjärnor om den sätts upp som ensam målsättning. Många saker går att göra fruktansvärt bra utan att ta några större etiska ställningstaganden. Hela liv kan levas utan att ta ett enda medvetet sådant, utan att för den skull vara vare sig fattiga eller oframgångsrika. Etiken är onödig, sedd ut nyttosynpunkt. Men den är inte onödig sedd ur ett större perspektiv. -

Eller tänker jag fel nu?