Ironi

För inte allt för länge sedan publicerades en artikel på det däringa internätet. Denna handlade om en amerikansk domare som tröttnat på alla de obskyra och obegripliga namn som svarta mödrar gav till sina barn, och helt sonika förbjudit dem att namnge ungarna. Efter att ha klargjort för denna dom, gick artikeln igenom olika reaktioner på denna: de flesta var övervägande positiva till den, av olika anledningar.

Artikeln avslutades sedan med den ganska rättframma formuleringen "Note: This article is satire, brought to you by the creative minds at The Peoples News. It’s not real, but we hope it made you think," vilket skulle kunna tolkas som att artikeln är fejk och att den mer är till för att provocera fram eftertanke än att förolämpa folk. Läsarna, däremot, var mer av åsikten att:

"First, I’m offended because what right does this “man” have to say that black women should not have independent naming rights. Any woman that goes through the pain & agony of bearing a child, has a God given right to name that child WITHOUT the help of an outsider."


En lite mer exalterad läsare svarade med ord och inga visor både på detta och på det påståendet att domen inte gällde svarta män då de inte kunde anses delta i barnens uppväxt:

"I am a black woman and no one red, white or purple will tell me what to name my children. This is simply trying to take this country back to slavery. White people will not dictate my life. I am strongly offended by the fact that this person made such a broad statement that basically, black men don’t provide for their children, rather their families. I know factually that ever person with male genitals do not take the responsiblilty for their families. This judge need to be severely punished for this statement."

Now, min fråga är - är det ett tankefel att se dessa svar i ljuset av den ironiska tonen i artikeln, och/eller ska de läsas och förstås som påståenden i och för sig själva?