Inlägg
Ibland när jag är ute och handlar händer det att jag i kassan blir ombedd att visa upp vad jag har i min ack så portabla axelväska. Den har en tendens att innehålla diverse studentikosa saker, så som skrämmande mängder anteckningar, lika mycket kurslitteratur, ovässade pennor och annat som hör livet till. Varje gång jag blir tillfrågad svarar jag, utan större omsvep, 'nej.'
Tankefelet ligger i att det behövs någonting mer för att få slut på diskussionen om vad en har i väskan och få inköpet gjort. -
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där har jag också funderat över. Va fan vill dom göra i min väska liksom? Inte heller har de någon laglig grund att stå på, så "nej" duger utmärkt som svar.
SvaraRaderaOm dom insisterar kan du väl prova att fråga om dom vill att _du_ ska ringa polisen. Kan säkert klassas som ofredande eller möjligen industrispionage (man kan aldrig veta vad dina anteckningar innehåller)...
Jag brukar ta fram min mobiltelefon, räcka över den och be dem göra en polisanmälan om de insisterar för oartigt. Det vill säga, alls. De blir lika förvånade varje gång.
SvaraRaderaFast det är lite märkligt att folk börjar lägga upp inte bara varor, utan även väskorna på banden. Wtf, liksom? Det enda det tjänar till är att det blir mer utbrett att väskan/kassen/innerfickan SKA genomsökas...
Fy fan vad obstinat av dig. Personlig integritet, jag begriper, men är du snattare eller varför tar du EGENTLIGEN så illa upp?
SvaraRadera/Linus
Linus: Måste det till en anledning FÖRUTOM integritet? Har vi REDAN vandrat så långt på vägen mot en värld där varje försök att hävda någon slags personlig preferens mot att bli kontrollerad, undersökt, bedömd eller dubbelkontrollerad tolkas som ett implicit erkännande att ens egentliga motiv är att komma undan med någonting skumraskigt? Räcker det inte med att bara inte vilja att folk rotar igenom ens väska?
SvaraRaderaOm du hade skrivit att du är James Bond eller Cicciolina och ständigt bär med dig pistol och/eller dildo i väskan hade jag faktiskt förstått dig bättre än nu när du bara skriver att du av PRINCIP (vilket väl måste vara det det egentligen handlar om) inte vill. Vi har vandrat så långt.
SvaraRaderaDet jag försöker säga är att om du inte har något att dölja kan du visa. PRINCIPEN är inte ett tillräckligt bra skäl, tycker jag.
linus, vad menar du är ett bättre skäl än principen?
SvaraRaderaInte bättre än PRINCIPEN att kolla igenom allas väskor? Eller inte bättre än principen att kolla igenom bara misstänktas väskor kanske? Oavsett vad de gör så gör de det pga en princip.
Enligt mig är principen att kolla igenom allas väskor för att det är kul inte ett tillräckligt bra skäl. Enligt mig har du precis begått ett tankefel...
Och ja, jag har något att dölja. Det kallas privatliv.
Anledningen är mycket sällan "för att det är kul". Om samhället ska byggas på tillit kan du/ni visa kassapersonalen lite tillit och antingen anförtro dem er väska/påse på vägen in i affären eller lita på att de inte ber om att få se den "för att jävlas".
SvaraRaderaÄven om jag har fel i detta (vilket jag säkerligen har) kan ni ju åtminstone sluta vara så satans obstinata och otrevliga mot den stackars personalen som faktiskt bara gör det som deras chef kräver av dem (diskussionen om maktstruktur och att våga stå upp emot en sådan är ju en helt annan).
Två frågor som kanske hänger ihop återstår efter att jag (typ) har gett mig:
1. Varför tar ni EGENTLIGEN så illa upp? Det har ingen svarat på ännu.
2. Vad är privatliv? Vem har rätt att inkräkta i det? Tullen, polisen, staten butiksägaren, george bush? HITLER kanske (godwins lag)?
1. Jag tar faktiskt inte direkt illa upp, men de kommer aldrig in i min väska. Jag brukar inte heller vara otrevlig och jag tycker faktiskt att biträdena är mer otrevliga eftersom de låtsas att de har rätt att kolla i min väska när de inte har det. Alltså där man skulle kunna säga att jag tar illa upp är för att de tar sig en rätt de inte har.
SvaraRadera2. Privatliv är den del av mitt liv som inte direkt påverkar någon annan. Vad jag har i min väska har andra lika lite att göra med som vilken hand jag runkar med, just för att det inte påverkar dem.
Jag vet, du vill invända att jag kan ha snattat något eller har med mig en bomb MEN, jag låter bara någon visitera mig om jag anses minst skäligen misstänkt och om visiteringen utförs av någon som samhället tillmätt sådana befogenheter (eg poliser). Alla kunder kan rimligtvis inte vara misstänkta snattare? Av exakt samma anledning är jag emot FRA-förslaget och alla andra försök av staten att inskränka privatlivet.
svar nog?
Anledningen till att just jag tar illa vid är dels att jag inte vill ha någon rotandes i min väska, av samma anledning som många av oss om möjligt inte vill ha människor omkring oss när vi förrättar vissa naturliga behov, och dels att det, i förlängningen, är ett institutionaliserat övergrepp på individens rättssäkerhet. Att ha någon vid sin sida under de förra omständigheterna känns för många obehagligt, och att vilja undvika obehag kan sägas utgöra ett argument i sig självt. Godtyckliga genomsökningar av ens fysiska manifestation i ens vardagsliv - så som i affären - är totalitärt nog att vända ut och in på vilken liberal mage som helst, och dessbättre inte påtvingat i lag. Vilket, sorgligt nog, måste påpekas för folk lite då och då.
SvaraRaderaEn slags kombination av att försöka undvika obebehag och att få bukt med en smula 'felaktig' rättsmentalitet, således, i mitt fall.
Privatliv, sedan, är lite luddigt, men kan löst definieras som rätten att säga nej till att offenligheten ska få kännedom om ens mindre smickrande egenskaper. Eller den delar ev en själv som en kanske inte riktigt vill kännas vid; lite luddigt, som sagt.
Damn snabb du är på att säga det jag nästan skulle säga innan jag sade det.. :p
SvaraRadera