Sömn

M'kay, här är vad som hände:

Jag somnade halv två. Vaknade elva av att väckarklockan ringde. Somnade om. Vaknade vid fem.

Wtf?

Är det så det ska fungera? Kan jag inte ens lita på att jag vaknar efter nio timmar, utan att somna om och sover i sex timmar till? Det känns som om någonting håller på att snurra till sig här. På något vis.

Det råkar inte vara någon av er som sovit i sexton timmar helt spontant någon gång på sistone?

Sannolikhet

Ibland händer det att mina tankar snubblar in på sannolikhetslära och närliggande områden. Alldeles nyligen kom jag över tanken att slumpen är blind, att tidigare utkomster i en viss given slumpmässigt avgjord situation inte har någon som helst påverkan på senare utkomster, och att sannolikheten att någonting händer är konstant från gång till gång, med tillägget att statistiken över antalet specifika utfall över tid tenderar att fördela sig i enlighet med förväntningarna.

Now, med detta som grund, skulle ni kunna peka ut tankefelet i följande fråga:

Om sannolikheten är blind för historien, är då inte sannolikheten att en omodifierad sexkantig tärning slår en sexa tio gånger i rad exakt en sjättedel, dvs precis lika stor som för tio kast som för ett?

Om du råkar sitta på en formulering som kan klargöra detta för mig, shoot. Om ni är expert på sannolikhetslära och tycker att folk är dumma i - ehm, jag menar, otursamma nog att inte förstå grunderna i ämnet, men saknar plats att ge en kortfattad men ändå sammanfattning av problematiken, shoot. Ni har min fulla uppmärksamhet, och chansen att göra livet mindre frustrerande. För alla inblandade. -

Städning och epistemologi

Det finns två sidor av livet. Den ena består i den uppsättning tankekonstruktioner och de diskursiva praktiker vi använder för att förstå och ge mening åt det; den andra i de ögonblick där verkligheten drabbar oss i ansiktet och vi tvingas inse att våra elaborativa meningar bara är ord, som inte har mer med sanningen att göra än att det är sant att de en gång formulerades.

Eller, med andra ord: det finns, å ena sidan, ett aktivt och systematiskt sökande efter Meningen; å andra sidan måste disken fortfarande diskas.

Att postulera att varje form av tänkande är en aktivitet som ständigt måste förnya sig i enlighet med gällande estetiska ideal, och blir oförståeliga sekunden då de avviker från dessa, är inte detsamma som att inse att städning är ett upprätthållande av en estetisk ordning och ett förverkligande av ett dito ideal. Det finns ett gap mellan förståelse och aktivitet, hur smidigt det än vore om det ena övergick i det andra. Att upprätthålla en estetik låter sig göras lättare än någonting som Måste göras av en anledning som aldrig riktigt klarlagts.

Så. Nu har jag skjutit upp disken tillräckligt länge; nu är det dags att trycka på 'publish' och ta estetiken i hornen och sätta igång.

Liebe in der luft

Helt oväntat blev jag utmanad av Andreas att lägga upp en dintubvideo om kärlek. Vanligtvis brukar jag sky utmaningar som pesten, men eftersom det är torsdag så spelar jag med. Så, here goes:





Stor kärlek, inte sant?

Dagens tankefel

Njeeeeh, jag gör det i morgon i stället.

Nästa kund

Finns det någonting som är mer irriterande än en någon som glömmer att lägga ut en sån däringa 'nästa kund'-sak efter sina varor på de löpande banden i den lokala småaffären?

Svaret är ja, och är identiskt med mitt svar på detta fenomen: att helt okynnes råka placera någonting smådyrt men ändå nyttigt på fel sida av den lilla avgränsaren när en placerar den på bandet.

Det är dumt, det är barnsligt, men det är samtidigt väldigt skyll dig själv för personen framför; avgränsarnas existens är berättigad genom att de fyller funktionen att skilja mina varor från dina, och om du inte använder dem så är det inte helt konstigt att differentieringen mellan mina varor och dina inte riktigt fungerar som den ska. Det ligger i sakens natur, så att säga.

Det talas mycket om mänskliga rättigheter. Jag vill hävda att det är en mänsklig skyldighet att lära sig använda avgränsarsaken på korrekt sätt.

Vem håller inte med om det?

Bleg 2

En bleg är, i all korthet, en fusion av orden blog och beg, och denoterar att författaren vill ha läsarkretsens respons på ett speciellt något.

Just den här gången handlar det om podcasts. Jag har sakta men långsamt gnagt mig igenom mina favoriters arkiv, och har rent generellt slut på saker att maratonlyssna till. Så, om ni råkar sitta på en eller tre podcasts som ni aldrig riktigt kunna rekommendera för någon på grund av att folk inte pratar om podcasts särskilt ofta - här är er chans. (Om ni sitter på ett par som ni faktiskt lyckats rekommendera till folk, så går de bra de med, här diskrimineras ingen.)

Jag är tacksam för alla förslag.

Bleg

Jag hade tänkt cykla från Hallsberg till Göteborg nästa vecka. Now, jag har inte helt koll på hur landet ligger, men i stället för att bege mig ut på Google Maps och ta reda på det, så tänkte jag fråga er läsare om ni har några geografiska insikter. (Som inte är 'ta E20, följ E20, var framme'. Den vägen är lika cykelvänlig som en genomsnittlig tunnelbanetrafikant är gentemot en barnvagn som försenar ett redan försenat tåg genom allmän långsamhet.)

Jag är tacksam för alla förslag på vägar och tips om saker att se på vägen.

Evolution

Många tycker att tanken om biologisk evolution är ett tankefel. De får tänka som de vill; det är deras sinnen och deras ansvar, ingenting vi vare sig kan eller bör göra någonting åt. Vi som tagit oss förbi tanken om att den Evige och Helige Gudomen Skapade världen för (kanske inte allt för) länge sedan, vet att jordens arter och raser sakta men långsamt förändras under årtusendenas och årmiljonernas långsamma gång. Vi tar det för givet, och tänker inte mer på den saken.

Ibland tar vi en titt på hur djurarterna såg ut då, och hur de ser ut nu, och alla mer eller mindre välformade mellanled mellan dem. Nu ser de ganska normala ut, och då var de också relativt normala. Men mellanleden måste ha varit ganska.. märkliga. Mellan noshörning och urtidsdäggdjursråtta måste det ha funnits många mellanled; mellan samma urtidsråtta och myrsloken måste likafullt många mellanled ha funnits. Det ena märkligare än det andra.

Vad vi ofta glömmer är att historien och evolutionen inte är en process vars mål är häret och nuet, utan att även vi är ett mellanled mellan någonting och någonting annat. Även vi är halvformade mellanled, på väg att bli någonting som framtiden kommer att anse vara det naturliga; en framtid som kommer att tycka att vi är.. ofärdiga.

Vi är inte slutet av processen. Vi är inte evolutionens krona. Vi är evolutionens mittpunkt, vare sig början eller slutet. Vi är skapelsens work in progress.

Och vi är inte framme snart.

Makaroner och köttbullar

De flesta som flyttar hemifrån i sin ungdom till ett eget boende går igenom en makaroner och köttbullar-fas. Denna kännetecknas av att matlagningen tenderar att vara åt det enklare hållet, så som just makaroner och köttbullar. Ingenting avancerat eller tidskrävande, utan någonting som ligger så nära minimum av ansträngning och komplexitet som möjligt - på bekostnad av näringsvärde och smaklöksretning.

Det är någonting som sker av sig självt, närmast naturligt; matlagning är någonting som måste göras, men orka göra någonting avancerat av det. Så, det lättaste alternativet är också det mest attraktiva. Dag ut och dag in, varje dag, tills en antingen levlar upp och lär sig laga någonting annat, eller tills en blir sambo med någon och måste Skärpa Sig och börja laga riktig mat. (Vissa hävdar att det här med att levla upp och att bli sammanboende är samma sak, men det tycker jag är lite småelakt mot alla ensamboende som faktiskt kan laga mat.)

Jag är fortfarande kvar i det här stadiet, men har tagit det till en ny nivå. Grunden är förvisso fortfarande pasta med proteintillbehör, men det är pasta med välkryddat tillbehör. Det är pasta med quorn halvmarinerat i någon slags kryddblandning (vanligtvis med cayennepeppar), med röd lök, röd paprika och en smula mozzarellaost strödd på sig. Det är, med andra ord, en raffinerad form av makaroner och köttbullar; en variant av någonting så enkelt att det fortfarande är enkelt.

Folk tror att jag kan laga mat. Don't. Det är ett tankefel. Jag kan laga någonting som får en att gå från hungrig till mätt, men jag kan inte laga mat; om en ger mig råvaror och recept så kommer jag att undra vad som är vad och exakt hur det här med att följa vad som står går till. (Om någon vet vad en matsked är, så berätta gärna; jag har aldrig riktigt greppat vilken av alla skedar som är matig.) Jag fick G med nöd och näppe på hemkunskapen, eftersom jag ibland lyckades se ut som om jag diskade.

Jag kan laga en glorifierad version av standardrätt 1A. Ibland blir det till och med gott.

Glömda frågor

Det händer då och då att det berättas om studier som visar att människor som dricker en måttlig mängd alkohol om dagen mår bättre än de som avstår från alkohol helt och hållet. Den implicita slutsatsen är att det är nyttigt att inta en mindre mängd alkohol om dagen. Till många vardagsdrickares glädje. Slutsatsen verkar sannolik, eftersom den tilltalar ett vardagsbeteende; genom att vara tilltalande, blir den desto mer sannolik. Folk vill att det ska vara sant, och tänker därför gärna på det som sant.

En fråga som glöms bort väldigt mycket varje gång är frågan om varför människor avstår från alkohol. De som avstår brukar göra det på grund av anledningar som inte enbart är avhållsamhet. Före detta alkoholister avstår, av naturliga skäl. Men även diabetiker, människor med hjärtproblem, som går på någon slags medicin, som har klen konstitution, som snart eller nyligen genomgått en större operation, har en krånglande lever eller dylikt - avstår, förståeligt nog, från alkohol.

Studierna påpekar att det finns en korrelation, dvs ett statistiskt samband. Men de säger ingenting om kausation, dvs vad som orsakar vad.  Det finns ett samband mellan alkoholkonsumtion och hälsa, men det beror inte på alkoholen. Det beror på att de som är friska nog att konsumera alkohol, och har en lever stark nog att kunna processa det, ofta är just friska, medan de som avstår många gånger gör det för att de inte är friska nog att processa giftet. Sambandet finns, men eftersom en oftast glömmer - eller förleds glömma - att ställa frågan om varför, så framgår inte att det bara är ett statistiskt samband, och inte ett samband orsak verkan.

Det gäller att komma ihåg att ställa rätt frågor; annars får vi upp en massa irrelevanta studieresultat så som dessa, som slösar både tid, pengar och trycksvärta. -