Städning och epistemologi

Det finns två sidor av livet. Den ena består i den uppsättning tankekonstruktioner och de diskursiva praktiker vi använder för att förstå och ge mening åt det; den andra i de ögonblick där verkligheten drabbar oss i ansiktet och vi tvingas inse att våra elaborativa meningar bara är ord, som inte har mer med sanningen att göra än att det är sant att de en gång formulerades.

Eller, med andra ord: det finns, å ena sidan, ett aktivt och systematiskt sökande efter Meningen; å andra sidan måste disken fortfarande diskas.

Att postulera att varje form av tänkande är en aktivitet som ständigt måste förnya sig i enlighet med gällande estetiska ideal, och blir oförståeliga sekunden då de avviker från dessa, är inte detsamma som att inse att städning är ett upprätthållande av en estetisk ordning och ett förverkligande av ett dito ideal. Det finns ett gap mellan förståelse och aktivitet, hur smidigt det än vore om det ena övergick i det andra. Att upprätthålla en estetik låter sig göras lättare än någonting som Måste göras av en anledning som aldrig riktigt klarlagts.

Så. Nu har jag skjutit upp disken tillräckligt länge; nu är det dags att trycka på 'publish' och ta estetiken i hornen och sätta igång.