Hierarkiska tankar

För tid sedan kom jag i kontakt med en intressant tankegång. Den förklarar många fenomen samtidigt, men utan att för den skull vara en konspirationsteori. Den är allmänt tillämplig, men den invokerar inte yttre krafter som gör förklaringen ointressant. Den förklarar varför chefen är som hen är, utan att förneka att hen är inkompetent.

Tankegången är egentligen ganska enkel. Den tar sin utgångspunkt i det att den som är duktig på sitt jobb eventuellt - om än inte omedelbart - blir befordrad. Det finns en direkt koppling mellan kompetens och social mobilitet uppåt. Kompetens = befordran.

Det här förklarar faktiskt varför chefer som regel är inkompetenta. Bear with me.

Att duktiga och kompetenta människor blir befordrade är något av en självklarhet. Ungefär lika självklart är att inkompetenta (om än inte inepta) människor inte blir befordrade. Det behöver nästan inte sägas, men det sägs så sällan att det finns fog för att säga det bara för att få det sagt.

Now, om duktiga människor blir befordrade och oduktiga människor inte blir det så kommer det att innebära att människor höjs upp i hierarkin precis tillräckligt för att med akut exakthet nå sin inkompetensnivå. Dvs den nivå där de inte längre är kompetenta nog för att hoppa ännu ett steg uppåt, men ändå inte tillräckligt inkompetenta för att sparkas nedåt. Varje anställd når, eventuellt, sin alldeles egna hierarkiska position där hen är precis lagom inkompetent för att inte komma vidare.

Och det är därför chefen är inkompetent.

Se? Nu kan vi säga det rakt ut, utan att gå till personangrepp, utan att kalla in yttre stöd i form av högre makter eller konkurrenterna, utan att göra narr av oss själva om chefen i fråga skulle råka höra oss säga det och, inte minst, utan att ens behöva veta vad chefen heter.

Jag gillar den här tankegången.