I all korthet, del LXXIX

Ni vet den där känslan när en just tittat på The Wall och ens sambo vill prata heminredning?

Empatin och toleransen sätts på prov på så många olika sätt.

Kaffebrist

- Skulle jag kunna få en kaffe utan grädde, tack?
- Jag är ledsen, men vi har slut på grädde. Men du kan få en kaffe utan mjölk i stället.

Sömngrubbel

Har ni tänkt på att en får en helt ny kroppsuppfattning strax efter att väckarklockan ringt? Före så ligger en och sover på det traditionella viset, och efter så har en helt plötsligt upptäckt ett radikalt nytt sätt att ligga ner. Helt plötsligt upptäcker en att - wow, den här positionen har jag aldrig legat i förr, varför gör jag inte det jämt? Jag kan ligga här hela dagen, och ska nog göra det, tack så väldigt mycket!

Varför glömmer en alltid detta under dagens lopp? Det känns onekligen som något av ett slöseri - särskilt de där gångerna där det inte blir bekvämt hur än en vrider och vänder på sig.

Varför kan inte learning by doing bara fungera?

De små signalerna

Har ni hört berättelserna om de där krävande artisterna, som kräver de märkligaste av saker för att göra sin grej? Som bara kan fungera om de får precis rätt smågodis när de är backstage, som ballar ut i fullt divamode om de får fel mineralvatten?

De finns. Men inte för att de är märkliga artister som fått för sig att de kan styra och ställa med sina medmänniskor. Well, de flesta i alla fall.

Anledningen till att de skriver in sådana små märkligheter i kontraktet är inte nödvändigtvis för att de behöver det där specifika smågodiset eller den där speciella sortens mineralvatten. Det är snarare en bekräftelse på att arrangörerna har läst kontraktet i sin helhet, och tagit det på allvar. Om roddarna kommer med godiset eller mineralvattnet (eller beskedet att endera tyvärr inte gick att få tag på), så har de bevisligen läst det.

Vilket är fenomenalt viktigt för vissa akter, där kraven på scen, lokal och tusen andra saker behöver uppfyllas för att saker inte skulle kunna gå fel. Eller gå sönder på sätt som är både dyra och arrangörernas fel.

Ibland betyder de små signalerna allt.

Statiska lögner

Det finns vissa problem med statistik, och det största är att den är fenomenalt opålitlig. Särskilt när den går genom olika filter och formuleringar, där diverse moment friseras för att bäst passa den retoriska situation som råkar föreligga.

Ett exempel på detta är en tidning som med högsta typsnitt utropar på löpsedlarna att samtliga svenskar vill minska invandringen, och sedan hänvisar till en enkät som någon sammanställt. Där den relevanta frågeställningen ser ut så här:

Vill du hellre:
a) Minska invandringen
b) Inleda massproduktion av spädbarn i syfte att inrätta en ny kulturell delikatess för massiv export till världens alla länder, utan att berätta för mottagarna om huvudingrediensen?

Jag tror du anar att det inte riktigt är helt oproblematiskt att ta saker för sanna bara för att någon råkat sätta en siffra på dem.

I all korthet, del LXXVIII

Tänk efter en gång till. Är det du vill gjuta olja på vågor eller lågor?

I all korthet, del LXXVII

Vi har förstås aldrig velat bli ett monopol. Våra kunder tycker bara att våra produkter är så bra att de inte känner något behov av konkurrens.

I all korthet, del LXXVI

Look, allt jag säger är att olika metaforer passar vid olika tillfällen, och att just den om att kasta ut barnet med barnvattnet kanske inte är den mest lämpade i abortdebatten.

Någon har fel på internet

Jag blir så irriterad av att höra idioter med fanatiska ideologiska utgångspunkter sprida sina förenklingar och fördomar och upphöja dem till ovedersägliga fakta, att jag svarar med att med så få ord som möjligt bevisa för dem att det är jag och mina meningsfränder som sett sanningen och ljuset.

"Idiot! Du har fel, ska jag förklara så en femåring förstår?

Argumentsformer

Det finns entymem, och det finns syllogismer. Beskåda skillnaden.

Entymem: svampinfektioner i underlivet är skitjobbiga. Köp apelsinjuice.

Syllogism: alla män är dödliga. Sokrates är en man. Sålunda är kvinnor odödliga.

Enkelt, inte sant?

Att börja i rätt ända.

Börja från början säger man till barn när man vill få klarhet i vad som hänt. Varför?

Det är ett misstag att tro att man måste börja från början. Den bästa inledningen skapar man när man är helt säker på hur talet/berättelsen/texten slutar.

Ibland måste vi skriva för att tänka. Vi vet inte vad vi vill ha sagt förrän vi har sagt det. Då är det bäst att inte inleda innan vi har avslutat.

Den här textens sista meningen skrev jag till exempel efter jag skrivit resten, fast innan jag skrev detta som jag nu avslutar med.

I all korthet LXXV

Han/hon/dom hatar oss. Så jag/vi hatar han/hon/dom. Han/hon/dom ska dö!

Apropå semester

Man mår inte bra när man har gjort ingenting.
Det jobbigaste som finns är att göra ingenting.
Det är så lätt att bli distraherad och göra någonting när man gör ingenting.
Förmodligen vore det bäst att låta bli att göra ingenting.

Det går inget bra att göra ingenting.
Frågan är om det ens går att göra ingenting.

Filosofi för afilosofiska

Det finns nackdelar med att kunna svåra ord. Inte genom att en oftare än en borde råkar missa sin station när en tunnelbaniserar, utan även genom att ett till synes slumpmässigt urval av ens närmaste medmänniskor med jämna mellanrum får för sig att vilja göra ett diskret och artigt påpekande när vissa andar faller på.

Detta diskreta påpekande kan summeras ungefär så här: "sluta vara så giffla filosofisk, ditt mongo!".

Vilket, onekligen, ligger på gränsen till att vara oartigt. Men det är också något av en självmotsägelse, i och med att språket är ett autonomt fält i sig självt och envisas med att vara giffla filosofiskt även när en själv är på afilosofiskt humör.

Ta bara påpekandet "det regnar". Vid första anblick kan en tänka sig någonting i stil med ett rent informerande om att regn pågår, eller ett illa dolt socialt smörjmedel, men när en tänker lite närmare på det så blir det väldigt komplicerat väldigt fort.

Eller, rättare, när en tänker närmare på "det" så blir "det" väldigt komplicerat väldigt fort. Vad är detta "det" som regnar? Finns det någon slags metafysisk agentur bakom världen som ser till att regn händer? Kan en kommunicera med "det"? Hur kan en beskriva "det"? Varför gör "det" så att "det" regnar? Vad är relationen mellan regnet och "detet"? Skulle vi kunna muta "det" så att "det" inte regnar, och i såna fall hur?

Som ni ser så räcker det med två ord - två ord! - för att blanda in tillräckligt mycket filosofi för att hålla tusentals universitet både bemannade och sysselsatta i århundraden.

Så det korrekta svaret till uppmaningen "sluta vara så filosofisk" blir, utan större pardon, den gamla hederliga dängan "ska du säga".

Ibland är det skönt att kunna vända tillbaka till sina rötter. Back to basics, ni vet.

Metaallvar

Ibland undrar jag om inte varje opinionsbildande organisation måste göra åtminstone en dunderkorkad grej bara för att åtminstone ha en chans att komma in i det allmänna medvetandet. Vilket är en läskig tanke, då det antyder att medveten stupiditet belönas bättre av världen än mindre medveten men desto mer mödosam smarthet.

Månne är det en form av postmodern initiationsrit. Du har inte tillträde till de allvarligare cirklarna förrän du gjort någonting så brutalt oallvarligt att ingen kan ta dig på allvar längre.

Populärpopulism

Populistiska partier har, generellt sett, vettiga åsikter i de frågor de inte bryr sig om så mycket.

(Det säger egentligen sig själv; det är ganska rimligt att samanfatta populism med att partiet ifråga har en hård kärna, som i bästa fall är ett par frågor de bryr sig mycket om, och i värsta fall helt enkelt är imperativet "uppnå/behåll makten", och sen fyller de på med befolkningsmajoritetens åsikter i övriga frågor för att tilltala så många väljare som möjligt.)

Vad lär hända när en koalition av olika populistiska partier bildar regering, och fördelar ansvarsområden efter intresse?

KD på socialdepartementet, FP på utbildningsdepartementet.

Eller med andra ord, extremister på många maktpositioner.

Är det någon mer som tycker att det här är allmänt tragiskt?

Manual labor

Ni har förmodligen sett dem. De synnerligen uselt översatta användarmanualerna, som tycks ha outsourcats till personalchefens brorson i absolut sista stund bara för att det absolut behövde göras utan att anstränga budgeten. Och där den enda hjälp som tilldelades var en finsk-filippinsk ordbok.

De är fenomenalt roliga, så länge de inte behövs.

Om någonting är obegripligare än manualerna så är det anledningen till att de är obegripliga. Ni ser, de som läser dem är de mest engagerade användarna, och att belöna engagemang med direkt obegriplighet (utanför den postmoderna litteraturens värld) är extremt dålig PR.

När saker och ting fungerar bryr sig ingen om dem. Det är som om ett tungt laget av Vardag lägger sig likt en cementerad järnmur över det hela och förhindrar tankar från att hända. Det bara är, ungefär som gravitationen, och såvida det inte slutar fungera så tar det förmodligen några tusen år av kulturella framsteg att komma på tanken.

När saker inte fungerar, däremot, tänks det desto mer.

Mitt förslag? Förbered dig på det bästa, men dubbelkolla tre gånger att den där manualen är skriven på ett sådant sätt att du inte behöver tänka för att läsa den.

I all korthet LXXIV

Fredag: "Jag tar med lite jobb hem över helgen."
Lördag: "Idag förtjänar jag att vara ledig, jag tar det där imorgon."
Söndag kväll: "Fan, fan, fan! Varför gjorda jag inte detta i fredags?"
Måndag morgon 05:30: *beep beep beep beep*
Måndag fm: "Ha! Jag hann precis förbereda mig för mötet."

Historieskrivning

Look. Att skriva att andra världskriget inte var en helt oblodig fråga går helt enkelt inte för sig i en lärobok i ämnet.

Kasualitet är svårt

Tänker jag rätt eller fel, om jag vill testa den pedagogiska förmågan, vid urvalet av studenter som vill gå en utbildning inriktad på att höja den pedagogiska förmågan?

/signaturen undrande utbildningsminister

I all korthet LXXIII

Borde inte den här artikeln vara illustrerad?

I all korthet LXXII

Att antasta kvinnor för att säkra bevis på att man inte antastar kvinnor måste väl ändå ses som ett tankefel?

I all korthet LXXI

Folkpartiet Liberalerna skriver på sina valaffischer. "Är du liberal - rösta liberalt."

Fint att inte bara propagera för sig själva i valrörelsen, men vem är det de vill att vi ska rösta på?

I all korthet, del LXX

Problemet med skepticismen är att dess metoder bara övertygar andra skeptiker.

I all korthet, del LXIX

Hold on, så du menar alltså att fabeln om haren och sköldpaddan inte är menad att förvissa privilegierade barn om att hur mycket de än latar sig så står de ändå aldrig utom tävlan?

I all korthet, del LXVIII

Alltså, om jag fick femtio öre för varje colaburk jag köpt, så...

I all korthet, del LXVII

Life tip: kall fusion kommer inte att uppfinnas i ett garage.

Det treeggade svärdet.

Det finns tre sidor till varje konflikt. Det finns din version, deras version, och så den där irriterande sanningen som ständigt envisas med att vara någonting annat än de första två.

Det glöms bort ibland. Sorgligt nog.

Jag är inte rasist, men...

Har ni tänkt på att inledningen "jag är inte rasist, men" kan användas för att göra även de mest neutrala påståenden lite småsuspekta. Se bara:

"Jag är inte rasist, men det regnade igår."

Nu är frågan förstås - blir fenomenet att tala om vädret en bättre eller sämre isbrytare om en lägger till förledet att en inte är rasist?

I all korthet, del LXVI

Mitzukniv ingår ej.

I all korthet, del LXV

Man reser rent allmänt fallosar för att hylla sina gudar.


Är det ett sätt att säga fuck you?

Skärmdumpat tankefel

Lite bättre kan ni, IKEA!

Anledningar

Ibland händer det att jag stöter ihop med folk som förnekar termodynamikens andra huvudsats. Vanligtvis i anslutning till kall fusion, men även rent generellt. Jag vet inte varför folk helt oförhappandes får för sig att vilja ge sig i polemik med ett av världens mest fundamentala sätt att fungera, men de gör det. Vanligtvis med argumentet att det inte finns någon anledning till att denna huvudsats är som den är eller fungerar som den gör.

Vilket är en märklig sak att säga, eftersom den är en beskrivning av hur saker tenderar att hända, och således inte behöver en anledning att fungera. Medvetna varelser behöver anledningar för att göra saker - telos - men välden själv behöver det inte. Eller våra beskrivningar av den.

Helt plötsligt har jag att göra med en väldigt komplicerad retorisk situation. Å ena sidan är termodynamikens andra huvudsats så brutal att vilken person som helst med ansvar för städning kan bekräfta den för dig - det blir alltid ostädat igen, hur mycket städning som än skedde förra gången. Inte av någon specifik enskild anledning, men stökigt blir det vad en än gör. Å andra sidan har förnekaren bevisligen ingen anledning att tro på det hela, och jag måste således använda världens generella anledningslöshet som grund för att formulera den anledning som saknas.

Världen behöver ingen anledning för att gå sönder. Människor behöver däremot anledningar för att fungera.

Eller hur var det nu?

Självinsikt 3

Jag kan både mer och mindre än jag tror.

Infekterade dagar

De inträffar ibland. Infekterade dagar.

De där förglömliga dagarna, när inget verkar hända. När hela din själ konspirerar för att skydda dig mot ledan - timme efter timme satt i karantän från ditt upplevande jag.

Ni vet vilka jag talar om.

Vardagarna.

Applicerad nostalgi

Det är väldigt lätt att börja tänka att det var bättre förr. Att den gamla goda tiden var bättre än den faktiskt var - att vi var så unga och oskyldiga då, och av den anledningen hade världen för våra fötter.

Det är också väldigt lätt att börja tänka att nu är för sent att göra saker. Att det för fem år sedan hade funnits tid, men att nu är för sent för att göra någonting alls. Att världen är för gammal för våra upptåg.

Well. Om fem år så kommer idag att vara för fem år sedan, och om fem år kommer vi att tycka att det var bättre förr när vi hade världen för våra fötter.

Go for it.

Självinsikt 2

Jag kan ha fel.

Självinsikt

Du vet att du är överdrivet positiv när det låter som en god egenskap att vara överdrivet positiv.

Dumma frågor med relevanta svar

Det finns sådana som påstår att det finns dumma frågor.

Jag brukar alltid kontra med frågan - finns världen?

Detta brukar rätt omgående klassas som en dum fråga. Jag vidhåller dock att dess svar är oerhört relevant för våra framtida förehavanden.

Det är genomgående svårt att argumentera för motsatsen.

I all korthet, del LXIV

Nu är det snart klart.

I all korthet LXIII

Det blir faktiskt ett nytt år varje dag.