8.5.08

Himmelska fridens torg

Det finns vissa tankegångar som relativt omedelbart avfärdas som tankefel i svenska sammanhang, särskilt när det rör större händelser i det stora utrikes. En sådan sak är påståendet att den kinesiska staden gjorde rätt när den med våld slog ned protesterna på himmelska fridens torg 1989. En sådan tanke är närmast otänkbar för oss; hur kan våld och militärt ingripande mot civila protester vara rätt?

Samtidigt är den kinesiska kontexten lika bokstavligt otänkbar för oss. Staten omfattar inte, som i fallet Sverige, en marginell del av världen med en marginell befolkning, utan ett ogreppbart stort område med en befolkning som närmast avrundas till en miljard, med alla de problem och förutsättningar det medför.

Now, om den kinesiska staten skulle ge vika och medge att den har haft fel, att dess tidigare agerande är oförsvarbart och att den omgående ska införa direkt demokrati för alla inblandade så skulle det inte vara en seger för den demokratiska processen, utan en inbjudan till inbördeskrig mellan de olika landsändarna. Ingen stat är så liten att det inte finns delar i den som inte vill bilda en egen, mindre statsbildning, och när det kommer till litenhet är Kina inte direkt den omedelbara associationen. Om den kinesiska statsmakten skulle ge upp, officiellt strunta i att försöka genomföra och upprätthålla den nuvarande kinesiska staten, skulle det vara ytterst otänkbart att en ny statsmakt i demokratins tecken upprättas på ett fredligt, harmoniskt och konsensusinriktat vis.

Ur det perspektivet går det att anse att agerandet vid himmelska fridens torg för snart tjugo år sedan var motiverat. Staten kan inte sluta med det den gör utan att upplösa sig själv, och som exemplet Jugoslavien visar så är en upplöst stat inte det anarkistiska paradis som många förutsätter. Den kinesiska staten var mer eller mindre predisponerad att göra som den gjorde, och gjorde det därmed, med några tusen döda som följd. I valet mellan det och några miljoner som följd i det inbördeskrig som en plötslig uppmjukning av den officiella linjen eventuellt hade inneburit -

Tja. Det är ingen valsituation jag vill råka hamna i. Men jag vill inte avfärda tankegången som ett omedelbart tankefel, bara för att den inte passar ihop med den nationella mentalitet som råkar omge mig. Världen känns en smula större än så.

2 kommentarer:

  1. samma slutsats får man om man ser på nuvarande revolution i tibet. Det kommer helt enkelt att bli ett helvete där om de bryter sig loss.

    SvaraRadera
  2. Revolution vet jag inte om vi kan kalla det. Upplopp, snarare; det blir inte revolutionärt förrän det finns en gruppering som kan ta på sig rollen som regering i den 'nya' statsbildningen efter revolutionen. Den nuvarande 'regeringen' har varit stationerad i Indien i två/tre generationer nu, så det verkar som om Kina håller greppet ett tag till.

    De har hållit på med det här med att hålla ihop en centraliserad statsmakt i några tusen år nu, de där kineserna, så jag tror nog de klarar några upplopp ute i provinsen...

    SvaraRadera