Arbetslöshet

Ibland händer det att jag hör folk klaga på att vi är ett dåligt land, i och med att vi har så pass hög arbetslöshet. Över en miljon arbetsföra människor är utan arbete, och utan större anledning att vara utan arbete. Detta är, tydligen, en skandal utan dess like.

Jag vill vända på saken. Se det från ett annat perspektiv. Vi har alltså, om siffran stämmer, ett samhälle som är så pass rikt att vi kan låta en niondel av landets befolkning vara utan arbete - utan att denna niondel för den skull svälter ihjäl, består av utfattiga tiggare, är brutalt socialt exkluderad eller på andra vis stigmatiserade och övergivna.

Jag vet inte vad ni tänker, men sett från denna vinkel tycks det mig som om vi är rätt bra ändå. Trots allt. Inte världsbäst, men fortfarande, ändå, rätt hyfsade.

¤

Personligen tycker jag vi borde skilja rätten till (social) överlevnad från innehavandet av ett lönearbete. Tänka om, och se arbetslösa som 'medborgare' - och därmed medmänniskor - i stället för -lösa, som om saknade de någonting väsentligt i sin mänsklighet.

Medborgarlön är ordet för dagen. En garanterad minimistandard för samtliga medborgare, och arbete till de som vill, i stället för arbetstvång för samtliga och paria för de som inte lyckas ingå i 'samtliga'. Trygghet i stället för arbetspiska; liv först, och arbete sedan, i stället för liv för arbetets skull. Visshet om att en kommer att ha mat i morgon också, även om en råkar vara utan anställning. Ett borttagande av den gamla tidens Du Måste Arbeta, Annars Är Det Ditt Fel.

Ni vet. Om en miljon människor är arbetslösa men arbetsföra, så kanske det inte är de enskilda individerna det är fel på, utan någon mer övergripande samhällskraft? Någon lite större, mindre påtaglig men ändå mer aktiv process som övergår den enskilda individens förmåga att hantera; någonting som sker på en sådan skala att den arbetslöse inte kan göra någonting åt sin arbetslöshet.

Det är tydligen en skandal att arbetslösheten är så hög. Och det ligger nära till hands att skylla på de arbetslösa, peka ut dem som ensamt ansvariga för sin situation. En miljon arbetslösa. Över en miljon. Alla ensamt ansvariga för att de delar samma situation i samma land i samma tid i samma omständigheter. Alla individuellt ansvariga.

Ibland händer det att folk skyller stora sociala processer på de som råkar leva i dem. Det är ett väldigt tankefel; även och särskilt när nämnda processer ligger på en så pass hög abstraktionsnivå att de är närmast osynliga för de som inte vet att de pågår. -