Inlägg
Det händer ibland att kapitalismen framställs som en arbetstvångets ordning. Som ett gammeltestamentligt påbud om att 'den som inte arbetar skola icke äta'. Lite småbrutalt, sådär, utan minstaste lilla antydan till empati.
Grejen med kapitalistiska ordningar är att de låter bli att kräva en massa saker, som andra ordningar kräver av en. En behöver inte genomgå en blodsrit för att bli vuxen; en behöver inte svära Evig Trohet till en viss specifik religiös dogm; en behöver inte slavarbeta tjugo år i Sibirien för att bevisa sig Värdig nog att träda in i samhället; en behöver inte ens vara moralisk. En behöver bara betala hyran och betala maten, och sedan är en Klar: godkänd, accepterad, en fullvärdig medborgare och ett gott exempel.
Så länge en betalar hyran och betalar maten så är en på den kapitalistiska ordningens goda sida. Det är allt. Inga omständiga religiösa ceremonier måste genomlevas, inga svåra prövningar, inga genomjobbiga omständigheter över huvud taget. Alls. Bara hyra och mat.
Kapitalismen är en av de få ordningar där en kan komma undan med att göra ingenting, så länge en bara gör ett minimum av samhällelig anpassning. Bara dessa två saker, och sedan är en fri att göra precis vad som helst som faller en in. Bara dessa två saker, sedan är allt öppet.
¤
Sensmoralen?
Om en behöver ett sabbatsår från arbetandet så behöver en inte övertala samhället om att få det tilldelat till sig. Det är bara att leva på ackumulerat kapital, och ingen lyfter så mycket som ett ögonbryn. Om en är smidig så kan en få detta ackumulerade kapital att räcka rätt länge. Om en kan lära sig att leva utan bil, utan kläder för 800:- styck, utan målerihörna i lägenheten och utan tusen andra saker som egentligen inte behövs, så kan en klara sig brutalt länge på det som blir över av en vanlig inkomst. Så länge en håller sig undan frestelsen att konsumera, så kan en köpa sig ganska många friår på ganska lite pengar.
Kapitalismen är nog rätt underskattad, ändå. Trots allt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
klockrent!
SvaraRaderaSå till vida man tjänar tillräckligt med stålar att lägga undan för att finansiera ett sabbatsår, vilket ett "kapitalistiskt" system inte garanterar.
SvaraRaderaSocialism tex. garanterar inte heller möjlighet att ackumulera tillräckligt kapital att finansiera ett sabbatsår, men det ligger heller ingen direkt motsättning till detta i ett ekonomiskt system där produktionsmedlen, ägs och kontrolleras gemensamt ist. för privat. Ej heller skulle ett sådant system med nöd implicera att man på något sätt skulle vara tvungen att vända sig till en högre distans för att ta sig ett års semester.
Eller?
"Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov " eller hur det är. Jag kan inte tolka det som annat än att du SKA jobba om du KAN. Ingen semester här inte.
SvaraRaderaTja, rent principiellt kan sägas att ett socialistiskt samhälle har kollektivet som grund, och att ett kapitalistiskt utgår från individen. I det socialistiska måste kollektivet hanka sig fram, och individen följer med vare sig hen vill det eller inte; i det kapitalistiska måste individen hanka sig fram, och om hen kan göra det på ackumulerat kapital, kommer inte samhället i stort att klaga allt för mycket på det.
SvaraRaderaRent praktiskt kanske möjligheten att hanka sig vare sig hit eller dit skiljer varierar beroende på var en råkar befinna sig, men rent principiellt är det lättare att slöa sig igenom ett liv i kapitalistiskt samhälle än i ett socialistiskt.
Jag vidhåller vidare att det slöa livet också är det lyckliga livet. Men det är ett eget inlägg. ;)
Andreas: Det finns inget som säger att mottot "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov" måste vara en lagbunden organisatorisk princip i ett samhälle som bygger på gemensamt ägande och där privat äganderätt är starkt begränsad. Det råkar bara vara ett motto som Karl Marx(som f.ö. inte skrev särskilt mycket alls om just socialism) och en hel del andra som sympatiserar med socialistiska principer tycker verkar trevligt.
SvaraRaderaVore det inte f.ö. lämpligare att tolka mottot som “du ska jobba om det behövs”.
Sargoth: Ok. Men vad är det som säger att ett samhälle som har kollektivet som grund inte skulle låta de individer som verkar inom det inte skulle få disponera de resurser de förvärvat till att ta semester ett år? På vilket sätt skulle gemensamt ägande(och därmed kontroll) av produktionsmedlen med nödtvång implicera kollektivt reglerad exakt tidpunkt och kronologisk utsträckning för tillåten semester ligga, exakt?
Det finns inget i själva idén med kollektivt ägande(tillsammans med begränsad privat äganderätt) som motsäger tex. en penningekonomi eller erhållande av lön efter förtjänst att dispositionera efter behag. Vad skulle isof motsäga att en anställd i en kollektivt ägd produktionsenhet säger "Hej, nu tar jag semester - ett helt år och lever rullan för de pengar jag arbetat ihop." och därefter gör sina ord till kött? Skulle medarbetarna eller den eventuella staten isof oundvikligt skjuta personen jättemånga gånger med sina AK47:or, bara sådär? Visst, om personen i fråga uppbar en ansvarsfull position i den kollektivt ägda kärnkraftsreaktorn som resulterade i omedelbar härdsmälta ifall personen plötsligt gav upp sin tjänst, skulle folk kanske bli lite sura och vidta åtgärder. Men ett liknande agerande, tex. om piloterna i ett privatägt passagerarflygplan i en kapitalistisk ekonomi helt plötsligt tog semester mitt under en flygning och övergav planet medest fallskärm utan att fixa ersättare, skulle knappast heller ses med blida ögon - inte ens i en kapitalistisk ekonomi!
Hur definierar du eg. "socialism"? Ett system som har kollektivet som grund och enligt ALLA möjliga logiska och fysiska lagar förhindrar att individer tar semester längre än fem veckor utan att de andra agenter som verkar i systemet klagar(eller rentav skjuter) denne?
btw: att anta att ett kapitalistiskt samhälle har individen som grund, är inte det ett tankefel? En ensam individ är väl inte särskilt bra på att på egen hand upprätthålla en kapitalistisk ekonomi(om denne inte lider av ngn form av multipel personlighetstendens och, även då, är anntagandet rätt knepigt)?
btw#2: Jag har inte för avsikt att skjuta er. Jag vill bara att ni förtydligar era ståndpunkter och argument, då jag uppfattar dem rätt otydliga och därmed förundrande. Jag är även medveten om att mitt sätt att skriva i vissa fall kan uppfattas som att jag försöker pådyvla er ståndpunkter som ni inte har manifesterat att ni har, detta är dock inte egentligen fallet, endast ett ... vaddetnuheter... nåja.
Jag använder mig inte av en allt för strikt definition av någonting alls när jag skriver de här inläggen; tanken är snarare att försöka få fram en poäng än att konstruera en enhetlig begreppsapparatur. Mina definitioner av 'kapitalism' kontra 'socialism' är väldigt programmatiska; det förra är ett system där ens sociala relationer i sista hand kan reduceras till monetära relationer, och det senare är en slags system där det autonoma alternativbyggandet till kapitalismen på något sätt kräver mer engagemang än att bara låta bli att göra revolution.
SvaraRaderaJag fäster mig inte allt för mycket vid definitioner här; de sker väldigt ad hoc. Så om jag verkar säga emot mig själv, så beror det på att jag säger emot mig själv. -
Ett mer stringent svar är att jag inte är ute efter att etablera en konsekvent diskurs och postulera egna definitioner av fiverse begrepp, utan mer snarare använder dem på ett oreflektat och något grumligt vis. Definitionerna av begreppen blir vad de är. 'Kapitalism' blir 'kapitalismen så som vi spontant tänker på den när vi slötänker på den', och även - mutatis mutandis - socialism.
SvaraRaderaDenna brist på definition ingår i tematiken för den här bloggen. Min ambition är att folk ska kunna hoppa in i den i vilket inlägg som helst och kunna börja läsa därifrån, utan att behöva hoppa mellan olika inlägg för att se om definitionerna x och y i inlägg a stämmer överens med de som görs i postulat p i inlägg b. Varje inlägg är en ny början, och varje definition den lösaste av möjliga definitioner.
Dock. Om du ger mig en ledtråd till var du står att finna i övrigt så kan vi diskutera diskursanalys och dylikt där. Det här är, ah, inte rätt plats för det. -