Och årets lucia blir...

"För mig är tradition att lucia var en kvinna och har varit en kvinna genom tiderna" säger rektor Birgitta Wessmann angående den manliga lucia som inte blev av.

Som jag sade igår så leder mötena mellan den gamla och den nya generationen ibland till intressanta resultat. Argumenten om kön och tradition är, för väldigt många av oss i den nya generationen, inte längre giltiga. Där de ändå anförs som anledningar till att inte göra saker framstår skillnaden som klarast. Å ena sidan har vi den nya tidens representanter som försöker göra någonting nytt och nyskapande med de traditioner som finns; å andra sidan har vi den gamla tidens representanter som tar dessa nyskapande aktioner som angrepp på det som är rätt och riktigt, och därför borde förhindras redan innan de hunnit börja.

Ställda mot varandra kommer de att ha oerhört svårt att kommunicera med varandra. Bägge kommer att ha svårigheter med att ta till sig den andres argument: för den nya generationen är det otänkbart att lucia inte kan vara av godtyckligt kön, för den gamla är det otänkbart att lucia är någonting annat än feminin. Risken finns att kommunikationen väldigt snart förfaller ner i ett joho-nähä-ande, där bägge sidor upprepar samma argument och förväntar sig att den andra sidan ska förstå självklarheten i det hela.

Det gäller att försöka undvika sådana situationer, och att i stället ta tillfället i akt att försöka förklara sin position och sina utgångspunkter. Den nya generationen kan förklara varför den inte finner det faktum att någonting varit på ett visst sätt i det förflutna ett tillräckligt argument för att det ska vara så idag också, och att det vedertagna sättet att göra saker inte är det enda möjliga. Den gamla generationen kan förklara värdet i att ha gjort saker på samma sätt i otaliga år, och att den gemenskap som uppstår genom detta görande är värd att bevara.

Det är dock ett tankefel att utgå från att den andra sidan förstår ens ståndpunkt redan från början. Det går därför inte att hänvisa till sina utgångspunkter och säga att någonting med självklarhet följer av dem. Både den nya och den gamla generationen vinner på att förklara sig, på att ingå i en dialog med sina motpartners.

Det är tradition att lucia är feminin. Fair enough. Det går inte att säga emot. Det går inte heller att säga emot att ett system av arbetsfördelning som baserar sig på någonting så godtyckligt som ens könstillhörighet också leder till en snedfördelning av rättvisa, privilegier, erkännande och värde bland de arbetsdelade.

Dialogen kan börja där.