Text

Här.

Det här med text är en invecklad sak. Ta bara frågan om var den börjar och slutar. Det kan tyckas självklart - den börjar där den börjar och slutar där den slutar - men om en tar sig förbi det självklara så blir det mindre oproblematiskt. En text pekar alltid, med ofrånkomlig nödvändighet, till andra texter. De av er som har läst Foucaults Vetandets arkeologi känner till exempel igen problematiken - hen går igenom den in oh so many words. En bok är en bok är ett fysiskt föremål vars gränser tycks vara oerhört porösa och inkludera både ord som står i den och de föremål som besrkivs av de ord som står i den. -

Här.

Aaron, min eviga korrekturläsare, tycker att jag skriver för mycket text. Som den interaktiva människa formad av ett ständigt strömmande av webbens olika innehållsartiklar i 2.0-anda, är min första tanke att göra en empirisk undersökning och helt sonika ta reda på exakt var gränsen mellan lagom mycket och oöverskådlig textmassa går.

Här.

Sålunda ber jag er, härdade cybernauter och textdrivna individer, att peka ut var gränsen går. De av er som är elaka tycker kanske att gränsen går redan vid det första 'här'-et. De av er som är vana vid att läsa de lite längre posterna borta på Overcoming Bias tycker nog att den ligger lite längre fram i tiden och texten.

Här.

Frågan om vad en text är accentueras av att vi här i cyberrymden kan länka både kors och tvärs. I gamla tider var länkarna mellan olika texter klumpigare och mer omständliga. Litteraturlistor, referenser och citationer. Nuförtiden är det mer direkt, med hyperlänkar. Allt som kan tänkas vara relevant kan understrykas genom att, så att säga, göras till en del av textens bokstav, snarare än som förr bara vara en (förvisso påtaglig) del av dess ande. En kan, till och med, om en vill, skriva ord där varje bokstav är en egen länk, även om det tar ett tag att skriva saker då.

Här.

En text blir då inte läst förrän en läst de texter som refereras och länkas till också har lästs. Och dessa texter refererar i sin tur vidare till andra texter, som även de är en del av ett refererande sammanhang. En text blir väldigt snabbt väldigt mycket mer än bara en samling ord; den blir en samling sammanhang, som kan ta viss tid att reda ut om det är en sammansatt och kompakt samling.

Här.

Förutom detta så är en text, rent allmänt, en mycket bra ursäkt för att säga saker. För att dra in vissa saker i sammanhanget och ställa dem i relation med andra. Vissa saker kräver mer ursäkt än andra för att diskuteras, så som till exempel flodhästmannen, men det går, med lite verbal vighet och sammanhängande argumentation.

Här.

Now, nu tror jag att jag börjar närma mig gränsen för hur långa inlägg jag eventuellt kan komma att skriva. Jag slänger in några extra här på slutet, så får ni säga exakt var gränsen går. Så att jag vet, framöver; så att jag inte drar in allt för många och långa sammanhang i texten. -

Här.

Här.

Här.

Här.

Här.

Här.

Och.

Här.