Numrerade platser

Vad är grejen med folk och numrerade platser? Vad är grejen med att, i en i det närmaste folktom tågvagn, aktivt och högljutt insistera på att ha just DEN platsen? Är inte de tre tomma raderna åt endera hållen likvärdiga när det kommer till sittkvalitet? Är det ett gudomligt och ofrånkomligt Måste att jag måste flytta mig från en med möda inarbetad bekvämlighet? Vad är grejen med att neurotiskt insistera på att det här är faktiskt Min Plats, trots att det är högst åtta andra personer på tåget, inklusive personalen?

Vad är grejen med att jag alltid lyckas sätta mig på den numrerade och reserverade platsen, även och särskilt när jag är ensam i vagnen?

Jag blir allt konfysare över hela grejen ju mer jag tänker på den. Varför, varför, varför?

Är det ens statistiskt möjligt?