Bibelen 2: I begynnelsen

I begynnelsen funderade Gud på att skapa himmel och jord. Universum var öde och tomt, djupet täcktes av mörker och en tanke svepte över existensen: "Hmm. Det här med skapelsen sker bara en gång, så det är bäst att Jag gör det ordentligt. Det vore synd att göra fel redan från början."

Så Gud tänkte. Och tänkte. Och tänkte. Och till sist tänkte Hen: "Jag kan inleda alltet genom att se till så att inget kan gå fel. Jag börjar med att se till så att just det som var och en behöver för att vara lycklig, god och hälsosam skall finnas till hands för alla levande ting som behöver vara lyckliga, goda och hälsosamma."

Och Gud nös: "Varde jusTCHOOOO!"

Och universum svarade genom att bli ljust. Sålunda nyste Gud ljuset in i universum. Och Gud märkte att det var lite smidigare att skapa saker i ljuset snarare än i mörkret, men att det för balansens skull behövdes lite mörker i tillvaron., Ljuset kallade Hen dag, mörkret kallade Hen natt, och under den första nattens gång satt Hen ner för att fundera över nästa dags göranden.

Den andra dagen slogs Hen av tanken att det kanske inte är den bästa av ordningar att ha bara ljus och mörker i universum. Hen tänkte sålunda: "Himmelen och Jorden borde vara varandras likar, där var och en av de fröjder som finns i Himmelen också borde återfinnas i lika mått på Jorden, så att intet ont följer utav varken döden eller födelsen."

Och Gud nös: "Varde Himmelen och jordTCHOO!"

Och universum svarade genom att skapa en mångfald himlar och en mångfald jordar, men bara en Himmel. Och Gud märkte att det var lite smidigare att ha tusen jordar men bara en Himmel, då det är lättare att göra Rätt åtminstone en gång om inte hela skapelsen är en enda plats. Sålunda satte sig Gud ner på en av jordarna för att invänta mörkret och fundera på den tredje dagens göranden.

Den tredje dagen slogs Gud av tanken att det skulle behövas någonting levande på en kortare tidsskala än den geologiska. Gud tänkte: "För en lycklig, god och hälsosam existens behövs ett oöverskådligt komplicerat ekologiskt system av ömsesidiga beroenden och synergistiska samarbeten, som vars delar såväl på en lokal som en global nivå på olika direkta och indirekta sätt ser till att helheten förblir lycklig, god och hälsosam."

Och Gud sade: "Varde ett komplicerat oöverskådligt ekologiskt system av ömsesidiga beroenden och synergistiska samarbeten, som vars delar såväl på en lokal som en global nivå på olika direkta och indirekta sätt ser till att helheten förblir lycklig, god och hälsosam."

Och universum svarade genom att skapa en sådan ekologi. Och Gud såg att det var gott, och kallade det som var ovan jord men under himmel land, och det som var under vatten under himmel hav. Landet frambringade mången ört, växt, frukt och blomster. Havet frambringade mången blom och växt. Och till ljudet av de nya vågornas och strändernas svall funderade Gud genom den tredje natten över den fjärde dagens göranden.

Den fjärde dagens gryning märkte Gud att det blev ljust väldigt fort, och att det kanske vore på plats med en lite långsammare övergång mellan ljus och mörker. Och Gud tänkte: "Det borde finnas någon markör för att visa hur mycket ljus det är kvar, och hur mycket mörker det är kvar. Jorden är full av växande saker, så att sätta markören där vore inte helt bra - grönskan skulle komma i vägen. Om jag däremot placerade den på himlen..."

Och Gud nös: "Varde solen, som på dagen visar sina beskådare hur lång tid det är kvar av den, och månen, som på natten visar siTCHOOO!"

Och universum svarade genom att skapa en sol som snurrade kring himlavalvet, och som visade var och en som vågade beskåda den hur mycket ljus det fanns kvar av dagen. Likaså skapade universum månen, som visade sig på natten men ibland även på dagen. Gud såg solen, och såg att den var god. Gud såg dock inte månen, men det hörde nästan till saken, så även det var gott. Och så satte sig Gud denna månlösa fjärde natt för att fundera över den femte dagens göranden.

Den femte dagens gryning kom med en strålande sol som härold. När Gud såg dess rörelse uppåt på himlavalvet tänkte Hen: "Växtlighet och komplicerad ekologi i all ära, men det är inte så mycket rörelse i farten i denna min skapelse. Om den ska bli en ordentlig Skapelse så måste den innehålla mer liv och rörelse - låt så ske. Men bara på ett sådant sätt att de alla kommer överens med varandra, och lever i harmoni."

Och Gud nös: "Varde liv och rörelse som så att de utan problem kommer överens med det komplicerade ekologiska system Jag fullbordat. Varde också så att detta liv lever i ett evigt tillstånd av harmTCHOOO!"

Och universum svarade genom att fylla haven med tusen och åter tusen sorter och former av fisk, och land med likaledes många sorters djur och insekter. Dessa tusentals tusentals fiskar och djur hyste dock alla inom sig en ofrånkomlig smärta, som de i evig tid var dömda att försöka undfly, antingen genom sig själva eller genom andra. Och Gud såg att det kanske inte var helt gott, men att det onekligen var liv och rörelse i farten, och det fick vara nog denna femte dag som höll på att övergå i den femte natt.

Den sjätte dagens gryning signalerades av en galande tupps ensliga gala, och gud märkte att det, livet och rörelsen till trots, så var det väldigt lite medskapande i denna rörelse. Medskapare är det skaparen söker, inte följare eller får; medskapare, som skriver nya värden på nya tavlor. Den mest fulländade skapelse är ju trots allt den som sköter sig själv. "Låt då denna min medskapare, Människan, bli av Min avbild och av Min egen tanke, så att de med Min vishet kan skapa sig egna underverk att beskåda i all Min härlighet."

Och Gud sade: "Varde människan, skapad av min avbild, med tankar och intentioner rivaliserandes mina egna, om än inte rivaliserandes i makt och härlighet. Ty den varelse som kan tävla med en Gud i tankar och avsikter kan inte annat än att vilja gott - och så skall människan vara, i sin strävan efter lycka, goda och hälsosamma. Låt även människan vara en skapare av gudomliga ting, om än inte av Himmelska sådana. Till sin hjälp har de alla fiskar i havet, alla djur och växter på land och allt gott de kan tänkas finna från kunskapens och livets träd."

Och universum svarade genom att skapa människan, med samma inneboende brist som djuren, men även med gudalika tankeförmågor, gudalika ambitioner och en obändlig vilja att skapa nytt, nytt, nytt. Likaså skapade universum Paradisets lustgård, där allt människan behövde för att vara livs levande, kreativt kunniga och skapligt skapliga fanns på plats. Och Gud såg att detta inte kunde sluta annat än gott, så när Gud på kvällen till den sjätte dagen satte sig ned för att betrakta Sin skapelse var det med en känsla av fullbordan.

Det Är.

Den sjunde dagen såg Gud världen och jorden i all Sin fullbordan, och såg all dess fullbordan. Det fanns ingenting mer att göra för stunden, så Gud vilade, och lät skapelsen få veta att den sjunde dagen från och med nu och framöver skulle vara en vilandets och återhämtandets dag. Ty även vilandet är heligt, likt skapandet; det ena kan inte hända utan det andra.

Och det är berättelsen om hur Gud skapade världen.