Direkt demokrati

Back in the days of de gamla grekerna så tillämpade de en mycket direkt form av demokrati. När jag säger mycket' så menar jag 'brutalt'. Allt avgjordes på stående fot av medborgarna, och majoriteten bestämde i alla frågor. När jag säger allt och alla så menar jag allt och alla.

När en medborgare fått för sig att Staden - staten - bör göra någonting så var det inte särskilt långt mellan henom och staten som sådan. Det vara bara att ge sig ut på torget och sammankalla folk och debattera saken. Den ståndpunkt som i befolkningens öron lät bäst vann dagen, och när majoritet väl var uppnådd så var staden i full färd med att realisera detta något. Brutalt direkt demokrati, med andra ord.

Så om och när en god atenare i elokvent vredesmod skulle få för sig att vilja anfalla Sparta - nu! idag! - så sparkade staden ihop en armé av demokratiskt valda medborgare och skickade iväg dem för att sparka spartansk ändalykt. Utan större hänsyn till omständigheter som huruvida spartanerna råkar vara nyrustade för strid och akut redo att sparka tillbaka och annat oviktigt.

Ni anar säkert att det finns vissa problem med den här styrelseformen. Någonstans, strax under ytan. kan en nästan - men bara nästan - ana en punkt att sätta fingret på. -