Rikedom

Rätt ofta stöter jag på frågan 'vad skulle du göra om du hade två miljoner kronor'? Frågan förutsätter, rätt diskret, att svaret alltid är - och inte får vara annat - än 'spenderar det på saker och ting, och det omedelbart.' Pengar, så som det kommunikationsmedel det är, är svar på olika former av tilltal, som argument i en dialog. Närhelst någonting ska göras, är den främsta uppmaningen, imperativet och argumentet vanligtvis monetär. Det faller sig naturligt i kapitalistiska delar av världen, av någon anledning.

Now, om jag hade två miljoner så skulle jag inte göra någonting särskilt med dem. De skulle liasom finnas där, om jag skulle behöva dem. Kan ni tänka er - ett rejält lager av argument för att ligga och lata sig eller bara ägna sig åt stilla sysselsättningar eller ta det lugnt eller doktorera eller vad som helst som inte är skitjobbigt - i flera år, om jag fortsätter leva på min ytterst blygsamma konsumtionsnivå på under fyra tusen i månaden. ett antal år, även om räntor och dylikt inte tas in i bilden.

Jag SKULLE kunna spendera dessa hypotetiska miljoner på statusprylar, bilar, hus, små hundar, jordenruntresor, KaDeWe, enorma solglasögon, monte casino eller vad som helst - men, nä. Det vore ett väldigt tankefel att försöka övertyga mig om att det vore bättre än ett antal års garanterad ledighet. -

Väskor i affärer

Ibland när jag är ute och handlar händer det att jag i kassan blir ombedd att visa upp vad jag har i min ack så portabla axelväska. Den har en tendens att innehålla diverse studentikosa saker, så som skrämmande mängder anteckningar, lika mycket kurslitteratur, ovässade pennor och annat som hör livet till. Varje gång jag blir tillfrågad svarar jag, utan större omsvep, 'nej.'

Tankefelet ligger i att det behövs någonting mer för att få slut på diskussionen om vad en har i väskan och få inköpet gjort. -

Ironi

För inte allt för länge sedan publicerades en artikel på det däringa internätet. Denna handlade om en amerikansk domare som tröttnat på alla de obskyra och obegripliga namn som svarta mödrar gav till sina barn, och helt sonika förbjudit dem att namnge ungarna. Efter att ha klargjort för denna dom, gick artikeln igenom olika reaktioner på denna: de flesta var övervägande positiva till den, av olika anledningar.

Artikeln avslutades sedan med den ganska rättframma formuleringen "Note: This article is satire, brought to you by the creative minds at The Peoples News. It’s not real, but we hope it made you think," vilket skulle kunna tolkas som att artikeln är fejk och att den mer är till för att provocera fram eftertanke än att förolämpa folk. Läsarna, däremot, var mer av åsikten att:

"First, I’m offended because what right does this “man” have to say that black women should not have independent naming rights. Any woman that goes through the pain & agony of bearing a child, has a God given right to name that child WITHOUT the help of an outsider."


En lite mer exalterad läsare svarade med ord och inga visor både på detta och på det påståendet att domen inte gällde svarta män då de inte kunde anses delta i barnens uppväxt:

"I am a black woman and no one red, white or purple will tell me what to name my children. This is simply trying to take this country back to slavery. White people will not dictate my life. I am strongly offended by the fact that this person made such a broad statement that basically, black men don’t provide for their children, rather their families. I know factually that ever person with male genitals do not take the responsiblilty for their families. This judge need to be severely punished for this statement."

Now, min fråga är - är det ett tankefel att se dessa svar i ljuset av den ironiska tonen i artikeln, och/eller ska de läsas och förstås som påståenden i och för sig själva?

Språkförbistring

När jag letade igenom mina allt för digra högar av böcker i bokhyllan (att ställa dem på rad skulle kräva en bokhylla till, alltså ligger de i högar) hittade jag ett perfekt citat från en studierektor på en genomsnittlig amerikans high school. Citatet var perfekt, i och med att det passar precis in i ett visst tema; ni förstår skert vilket. Sammanhanget är att en elev ansökt om att få läsa ett utländskt språk (osagt vilket), och fått avslag med motiveringen:

"If english was good enough for Jesus, it is good enough for you."

Biobränslen del 2

Bara för att iterera hur absurt det är med biobränslen så kör jag ett inlägg till på samma tema. Now, det första vi måste förstå om dagens jordbruk är att det, liksom större delen av den västerländska ekonomin, är baserad på råolja.

Now, olja är en synnerligen effektiv näringskälla; med hjälp av den kan vi leva som om var och en av oss hade sju hundra slavar arbetande för oss non stop, året runt. Det är den nivån oljans näringsinnehåll ligger på, och det blir inte sämre av att den är relativt lätt att utvinna ur jorden. Olja är en lättåtkomlig, brutalt effektiv och än mer mångsidig resurs som utan tvekan gjort vår värld till vad den är idag.

Ett användningsområde för olja är att tillverka artificiella gödningsmedel. Dessa kan sedan användas på jord som av egen kraft knappt orkar skjuta upp maskrosor och förvandla den till jord tillräckligt odlingsbar för att gå med vinst när skörden är skördad och såld. Detta för med sig att områden som tidigare var oodlingsbara numera är det, och att de områden som tidigare var det nu är det i ännu högre grad. Jordbruk plus olja (om än processad till oigenkännlighet) är lika med ett effektivare och större jordbruk.

Ett annat användningsområde för olja är bekämpningsmedel mot myggor, skalbaggar och annat oknytt som vill äta upp växtligheten innan den växt färdigt. Användandet av dessa bekämpningsmedlen neutraliserar oknytten, och låter växtligheten växa i relativ fred - även på platser där det annars hade varit omöjligt pga det lokala djurlivet. Jordbruk plus olja är lika med mer effektivt jordbruk.

Ett tredje användningområde för olja är som bränsle till bilar och lastbilar. jordbruksprodukter fraktas ofta omkring i de senare, i både korta och långa sträckor. I och med att oljan är så pass energirik som den är, kan dessa produkter transporteras långa sträckor utan större besvär, så att jordbrukarna kan sälja sina grödor på de marknader som har de kunder som har råd att betala mest. Jordbruk plus olja är alltså lika med lönsammare jordbruk.

Now, dessa tre användningsområden för oljan tagna tillsammans gör fenomenet biobränsle ytterst tankefeligt. Biobränslen är jordbruksprodukter, och som vi har sett så är dessa i mångt och mycket beroende av olja både för att bli till och nå marknaden. Tanken med biobränslen är att de ska utgöra ett alternativ till att använda olja som drivmedel. Att ha alternativ till olja är förvisso en bra sak, men då olja används som ett led i produktionen av detta alternativ, blir processen lite bakvänd. För att ersätta olja använder vi olja för att producera någonting vi inte skulle kunna producera utan olja. -

De effekter detta får för världen är dubbla. Dels så används den olja vi faktiskt har kvar i världen på ett ineffektivt sätt, vilket intuitionen säger är ineffektivt och därmed inte helt optimalt, och dels så höjs priset på mat, i och med att bönderna odlar för att hålla bilar och lastbilar mätta snarare än mänskliga magar. När oljan används ineffektivt blir den kvarvarande reserven än mer värdefull för de som vet att använda den effektivt, vilket höjer priset på den. I och med att olja är ett led i produktionen av jordbruksvaror, leder ett höjt oljepris till ett höjt matpris, vilket i sin tur leder till ett höjt pris på biobränsle. Vilket i sin tur leder till att incitamenten för jordbrukarna att odla i bränslesyfte ökar, vilket i sin tur sparkar hela processen i baken igen och så vidare.

Maten blir dyrare; oljan blir dyrare. Helt i onödan. Biobränsle som alternativ till olja fungerar inte i stor skala, utgör ett ineffektivt utnyttjande av den energi som ligger latent i oljan och, nästan som en slags punkt över i:et, är ungefär lika miljövänligt som oljan självt efter att ha passerat avgasröret. Vad jag menar med att det inte fungerar i stor skala står att finna i andra stycket: med dess hjälp har vi energiekvivalensen till sju hundra slavar som inte gör annat än att hjälpa oss med de energikrävande saker vi behöver gjorda. Om vi ska ersätta denna energi med jordbruksprodukter, så kommer vi att behöva avsätta orimligt mycket odlingsbar jord till biobränsen, och som konsekvens av detta en mindre och mindre del till mat.

Biobränslen är en absurd tankegång. Må hela fenomenet blåsa förbi som det misslycakde practical joke det är, och ge plats åt någonting annat, som inte utgör ett institutionaliserat bitande av oss själva i svansen. -

Firefox

Det finns en sak som jag aldrig någonsin kommer att kunna vare sig förstå, greppa eller begripa, och det är människor som använder Firefox. Now, det rör sig inte om alla som använder denna eminenta webbläsare, utan en viss kategori av dem: de som använder den utan tillägg. Utan allt det där som gör det hela till vad det är och borde vara: utan möjligheten att välja bort annonser, utan att kunna välja om en flashanimation ska spelas eller ej, utan muskommndon, utan autocopy, utan downthemall, utan greasemonkey - basically, utan finess.

Jag menar, visst, Firefox klår IE utan att ens behöva lyfta ett ögonbryn när det kommer till säkerhet, men det är inte därför den framgång som webbläsaren ar nått har nåtts. Vilken webbläsare som helst som inte är IE klarar av att inte vara IE. Anledningen till att FF blivit så pass framgångsrik som den blivit är alla dessa små tillägg som kan göras - och, i fallet adblock, borde göras. Att ha möjligheten att lägga till dessa mirakelgörande små kodbitar, att kunna men ändå envisas med att surfa omkring med en omodifierad version av programvaran -

Jag förstår inte. Hjälp mig - berätta hur ni tänker! Få loss mig ur tankegången att ni faktiskt vill ha kvar reklamen, de oinbjudna men högljudda flashfilmerna, standardinställning 1A och allt som följer med den. ge mig någon slags förklaring till det oförklarliga! - -

Biobränslen

Så som jag har förstått saken, så är det moderna jordbruket framför allt ett kombinerande av land och olja för ett producerande av mat. Det traditionella jordbruket var ett brukande och användande av landet - odla, låt betesdjuren spilla på den sådda jorden, skörda. Det moderna lägger till ett steg till denna process, nämligen artificiellt producerade kemiska gödningsmedel, vars främsta komponent är olja.

Biobränslen är tänkta att vara ett alternativ till olja som fortskaffningsmedel. Dock, dessa odlas framförallt på modernt vis, med gödningsmedel och allt. Med andra ord: för att få bukt med vårt beroende av olja, tar vi till ett alternativ vars framställningssätt är beroende av - olja.

Hur tänker vi nu?

Достоевский

Ibland händer det att en kontrovers uppstår om Dostojevsky. Inte om de mer svårtolkade passagerna i de litterära verken eller om den ambivalenta psykologi som skildras i dem, utan om hur namnet ska stavas. Dostoievskij? Dostoyevsky? Dostoiyevskii? Det finns lika många stavningar som läsare, och ju längre tillbaka i tiden vi går, desto fler hittar vi. Det tycks inte finnas någon reda på det hela; alla stavningar tycks någon gång, någonstans, ha ansetts vara Rätt.

Jag, för min del, vill hävda att Достоевский är mer rätt än orätt, och att denna min föredragna stavning gör hela kontroversen ganska tandlös. -

Cykelställ

Att cykla från staden Örebro till dess lokala shoppingkomplex är inte helt intuitivt. Platsen ligger helt smidigt till nära motorvägen, och läget är valt på grund av enkelheten att ta sig it med bil; det är inte bilismens högborg för intet. Att vara miljövänlig och ta cykeln, äremot, kräver att du tar dig genom följande områden (med medföljande farthinder):

Genom Ladugårdsängen (se upp för gymnasister med biffighetskomplex), genom Adolfsberg (cykla inte vilse; det finns fler småvägar än vad första intrycket ger vid handen, och alla ser likadana ut)), över ett fält på en grusväg (som fyller funktionen av vägarbetsplats, bondväg, hästrutt och lerpöl samtidigt), genom Mosås (dude, vart tog cykelvägen vägen?), genom vägarbetsområdena (jag har ingen aning om hur de lyckats klämma in tre stycken på den lilla ytan), över den enorma parkeringsplatsen (utan att cykla in i vare sig bilar, förvånade ex-bilförare med bihang, övergivna kundvagnar, dumpade konfektionsartiklar eller lyftkranar) och till sist till cykelstä...

Nej, visst ja, det fanns inget cykelställ. Antiklimax.

Poängen här är inte att det kräver visst lokalsinne för att ta sig dit, eller att det kanske vore smidigare att ta körkort, eller att det är mindre ansträngning inblandat i att ta bussen, eller att det är långt. Poängen är att det inte fanns några cykelställ.

Jag menar - sen när är det rationellt att tro att en person som är villig att sätta sig på ett snabbrörligt och lika snabbkvaddat fordon utan några som helst skydd för vare sig huvud eller andra vitala kroppsdelar, ska vara benägna att bry sig om att det rent tekniskt sett inte är mmöjligt att använda samma fordon för att ta sig dit de vill, när de känner för att vilja det? Cyklister är irrationella varelser, och förr eller senare dyker vi upp, på ett eller annat sätt. På en eller annan småväg. Med dårars envishet.

Särskilt i den här staden, där sådana små saker som byggnader ibland betraktas mer som farthinder än som de enorma stoppskyltar de egentligen är...

Etik/effektivitet

Många jag talat med anser att etik är onödigt, att det inte ger dem någonting att tänka i etiska banor. Att de kan leva precis lika väl och utföra det de utför precis lika bra även utan ett etiskt förhållningssätt till saker och ting. Det problematiska med deras argumentation är inte att den inte håller, utan tvärtom att den faktiskt gör det: etik och effektivitet skiljer sig åt. Det senare är oftast en nödvändighet, det förra är det inte.

Men i och med att etiken är onödig för effektiviteten behövs den ännu mer. Det behövs ingen större etisk reflektion för att effektivt dumpa fyra hundra ton avfall i ett känsligt naturreservat; det behövs ingen etisk konsekvensanalys för att bygga ett effektivt kolkraftvark; det behövs ingen etik för att bli en synnerligen effektiv massmördare.

Effektivitet i all ära, men den är kanske inte den bästa av alla ledstjärnor om den sätts upp som ensam målsättning. Många saker går att göra fruktansvärt bra utan att ta några större etiska ställningstaganden. Hela liv kan levas utan att ta ett enda medvetet sådant, utan att för den skull vara vare sig fattiga eller oframgångsrika. Etiken är onödig, sedd ut nyttosynpunkt. Men den är inte onödig sedd ur ett större perspektiv. -

Eller tänker jag fel nu?