Inlägg
Medan jag väntade på att sömnen skulle inträffa de senaste dagarna kom jag in på mitt gamla funderi om exakt hur mycket pengar en behöver för att kunna förklara för världen att en aldrig, någonsin, tänker arbeta igen, och komma undan med det. Det måste finnas någon slags gräns där uppe vid de sex-sjusiffriga beloppen där pengar helt plötsligt tappar betydelse, och bara finns tillgängliga rent allmänt, utan större krav på planering, besparing eller fyrtio timmars arbetsvecka. Någonstans går en gräns där en, med gott självförtroende, kan säga att en inte riktigt känner för att jobba i år heller, och sedan agerar därefter utan att det gör allt för mycket.
Jag funderade på exakt hur mycket pengar denna magiska summa skulle kunna vara, och efter ett tags funderande kom jag på att det nog inte behöver vara allt för mycket. Så länge en låter bli att köpa tre bilar om året, åtta Armani-kostymer, paketresor till soliga länder med stränder, en eventuell bostadsrätt i centrala Stockholm och andra inte helt livsviktiga ting, så kan en komma undan för rätt lite om året. Egentligen. Om en planerar snyggt och klarar av att låta bli att förfalla i lyx, så räcker det ackumulerade kapitalet ganska länge.
Så som jag lever nu, till exempel, är planerat i enlighet med principen att jag aldrig behöver köpa någonting större än nästa måltid. De största utgiftsposterna är hyran, maten och den sporadiska kurslitteraturen; den sista går dock att komma undan genom att veta vilka bibliotek som har vilka böcker. Hyran ligger på tjugotusen om året, avrundat uppåt; maten lägger sig kring femtontusen; kurslitteraturen varierar.
Så. Trettiofemtusen om året. Plus kanske tio för att vara säker på att tandläkarbesök och sådant has råd med. Fyrtiofemtusen/år. Om vi slår ut det över en kortare arbetslivstid, säg 45 år, så skulle det bli 2.025.000, eller lite över två miljoner. Med lite matematik kan vi räkna ut att det går att köpa sig tio friår med en halv miljon kronor, avrundat.
Hmm. Verkar rimligt.
Nu gäller det bara att få tag på dessa penningar..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Var inne på samma spår för ett tag sedan. Jag fokuserade dock mest på hur en skulle genomföra en sådan sak - ekonomiskt oberoende.
SvaraRaderaJag har tyvärr inte uträkningarna tillgängliga, men resultatet var:
Om en tjänar relativt bra (~28kkr/mån), och lever för circa 7kkr/mån, och investerar resterande pengar till en ränta på 7% per år, så skulle kapitalet växa fortare än det konsumeras efter en tid på ~15år (betalande av skatt är inräknat).
Ekonomiskt oberoende vid 35 låter i och för sig bra, men jag har inte riktigt kommit underfund med hur jag ska få en konstant avkastning på 7% :)
Hmm, det är förstås också en vinkel. Jag tänkte inte på att pengar växer som ogräs, genom att bara finnas. Med ränteeffekten behövs det lite mindre pengar för att komma igång med att vara ekonomiskt oberoende; pengar behöver bara finnas när de behöver finnas, och om de dyker upp av sig själva - så mycket bättre.
SvaraRaderaJag känner hur optimismen börjar komma smygandes. <: