Anonymitet

Det är lätt att vara anonym på internätet, sägs det. En av mina läsare tog sig för att avanonymisera mig, och påvisade att det går att hitta mig lite varstans genom att bara söka på 'Sargoth'. Till och med på ansiktsboken, om en är del av Sweden-nätverket.

Det är lätt att tro sig vara anonym på internätet. Men det är inte enkelt att vara det. Det går, men det kräver mer ansträngning än en kanske tror. Det är absolut inte så enkelt som IPRED-folket försöket få människor att tro.

Såvida de inte envisas med att genomföra sitt projekt. Då kommer det att bli busenkelt att bli superanonym, i och med att behovet av att anonymisera sig gått från att ha varit någonting som ett fåtal människor tänkt på till att bli någonting som berör bokstavligen ALLA. I och med övervakningens intåg skapas ett behov av anonymitet, och där efterfrågan dyker upp tenderar tillgång att följa efter. Och i och med att behovet blir så stort, så kommer de verktyg som tas fram för att tillgodose detta att bli så pass enkla att vem som helst kan använda dem.

På den gamla goda tiden, när det bara var 1337-kidsen i mörka källare med persienner av modifierade joltburkar som brydde sig om sådant, kunde verktygen vara komplicerade och oöverskådliga monster till program. När marknaden växer, så att även, säg, den genomsnittlige bilförsäkringsförsäljaren känner sig i behov av anonymiserad kommunikation, så kommer programmen som skrivs för detta ändamål att bli så enkla att även dessa människor kan använda dem. -

Ni kanske ser var tankefelet i IPRED-folkets logik ligger?