Backspegelperspektiv

När jag tänker på nittiotalet - och jag var med hela vägen, mind you - så tänker jag inte bara på sådana saker som McGyver, hockeybilder och den ständigt lika aktuella skillnaden mellan riks- och lokalsamtal. Nej, jag tänker också geografiskt. Ni vet. På samma sätt som vi tänker om, säg, Yttre Mongoliet eller Sudan eller Panama. Som ett geografiskt område, som en plats vars placering i sammanhanget skapar en alldeles egen dynamik och prägel.

När jag tänker på nittiotalet så tänker jag på ett teknologiskt u-land. Jag minns att vi i biblioteket hade en (1) dator, och att denna hade Netscape. Detta var byns internetanslutning, och den användes med Vördnad och Respekt. Det var absolut otänkbart att den användes för sådana mondäna saker som att slösurfa, okynneschatta eller allmänt cyberhäng. Ty Internet - det skrevs med stort I på den tiden - var för nytt och sakralt för sådant. Internet var allvarliga saker, back then.

Jag tänker också på den akuta frånvaron av överkomliga mobiltelefoner, på att kassettband användes som musiklagringsyta, på att datorers lagringsutrymme kunde mätas i megabyte snarare än gigabyte, på att väldigt mycket var tvunget att skötas manuellt - på att väldigt mycket var väldigt lo fi. Att bestämma träff med någon var väldigt hit and miss - det gick inte att omboka i sista stund med ett paniskt SMS. Blanketter var tvungna att fyllas i manuellt och postas fysiskt - glöm att skicka in saker elektroniskt. Att köpa saker med kort var någonting enbart rika människor gjorde - kreditkort fanns, men debitkort var bara en våt dröm.

Väldigt mycket av det jag gör idag var ogörbart på den tiden. Att slänga iväg ett snabbt sms om vadsomhelst i ett tråkigt ögonblick; att kolla upp någonting på wikipedia; att låna om böcker på bibliotekets hemsida; att bära med sig tolv gigabyte musik i vänstra benfickan; - väldigt många av dessa saker som jag gör utan att tänka närmare på det kunde bokstavligen inte göras för tio år sedan.

Jag ser nittiotalet som ett underutvecklat och eftersatt geografiskt område som borde göra bäst att ta del av moderniseringsprocessen snarast möjligt. Skicka in Marshall-hjälpen och Sida-biståndet fortare än fortast! Låt inte de stackars människorna lida en dag längre än nödvändigt!

Det sorgliga är att väldigt många människor fortfarande lever kvar i någon slags nittiotalsvärld, där internet, globala sammanlänkade ekonomiska system, mobiltelefoni och de tusen framsteg som skett de senaste åren aldrig hänt. Det finns fortfarande människor som lever akut offline, som inte har någon e-post och som, på fullaste allvar, tror att det bara är kriminella och andra suspekta som använder internätet. Det finns fortfarande människor som fortfarande, på det stora hela, lever som de gjorde 1999. Eller '89. Eller '79.

Det är ett tankefel att glömma bort dem.