Parallelläsning, del två

Det är vårtermin. För många innebär det en förberedelse inför sommaren, en sista termin innan examen, en inledning på en mångårig utbildning eller någon slags blandning av dessa. För min del innebär det, så som traditionen bjuder, en hel del överarbete och en massa poängtagande.

Precis som förra vårterminen läser jag mer än de sedvanliga tjugo** poängen. Min stora plan är att, när sommarlovet inträffar, ha orkat mig igenom en grand total av trettiofem*** poäng (plus fem poäng till om jag fixar den där omtentan om medeltida litteratur).

Ämnena den här gången blir, i kronologisk ordning, retorik, konstvetenskap och religionssociologi. Och eventuellt litteraturvetenskap. För de av er som läst länge nog att vara vana att tänka på terminen som beståede av fyra block ser planen ut så här: retorik 1-4, konst 2-3, religionssociologi 3-4 och littvet som fristående tenta i slutet av block två.

Phew.

Tankefel? Inte alls. Så som jag sade i del ett för ack så länge sedan så är det fullt rimligt. Det är bara rimligt om jag inser att jag inte kan göra det samtidigt som jag gör, tja, någonting som helst annat. Television ut, grannar ut, långa shoppingresor till Ullared ut, episka pokerkvällar, fjortonsidiga bloggposter om nyansskillnaderna mellan Thoreaus och Hardys prosa, släktingars namnsdagskalas, djupa relationsbyggande midnattskonversationer med mina nära och kära över otaliga koppar te - ut, ut, ut, ut.

Det största tankefelet en kan göra är att tro att en har tid. Tiden är kortare än en tror, och flyktigare än den borde vara, och, inte minst, ständigt på väg någon annan stans. Tid finns, men bara om en gör sig av med allt det där andra som tar upp den. Det finns alltid tusen och åter tusen saker som en gör som en egentligen inte behöver göra, och att rensa ut dem ur sin kalender är att göra sig själv en oerhörd välgärning.

Det blir kul.


*Från och med nu tänker jag stjäla en konvention, och markera den första noten två gånger, den andra tre osv. Av uppenbara skäl. *ler*

** Jag började läsa för Länge Sedan, när en termin var tjugo poäng snarare än trettio. Det gamla systemet att räkna på fastnade, och en fempoängare är en fempoängare är en sjuochenhalvpoängare. Finns inget sätt att komma ur det, bara att leva med det.

*** Femtiotvå och en halv. Eventuellt plus sjuochenhalv.