Skriverier

För länge sedan hörde och/eller läste jag någonting jag minns än idag. Jag minns inte vad det var, vilket sammanhanget var, vad det handlade om eller ens varför det kom på tal. Men på tal kom det, och minns det, det gör jag.

Det handlade om hur en ska lägga upp en text. Huvudresonemanget var att det finns tre saker en författare och/eller skriftställare - särskilt akademiska sådana - behöver lägga på minnet angående ens eventuella läsare. Dessa tre saker är att läsarna generellt sett är dumma, lata och elaka. Om en håller dessa tre saker i minnet så blir det väldigt mycket lättare att skriva bra texter.

Med det första, att läsare är dumma, menades att de allra flesta varken kan, vill eller orkar ta sig igenom komplicerade framställningar. Om en komplicerar sin text ens det minsta lilla så kommer läsarna omedelbart att klaga på att den är för svår - det gäller att hålla den enkel och klar, så att även de dummaste läsarna förstår.

Det andra, att läsare är lata, betyder att det inte duger att bara hänvisa till annan men relevant litteratur. Läsarna kommer inte att springa iväg och läsa det du baserar din text på, men de kommer däremot att missförstå dig genom att fortsätta läsa ändå utan att förstå din utgångspunkt. Det är därför nödvändigt att ta med åtminstone en kort sammanfattning av det du utgår ifrån, så att även de lataste av läsare kan hänga med.

Det sista, att läsare är elaka, innebär att allt det du skriver som kan tolkas på mer än ett sätt kommer att tolkas på mer än ett sätt, och det kommer att tolkas på det sätt som antingen är fel eller tvärt emot vad du egentligen menade. Eller, om möjligt, bägge. Det går inte att göra så mycket åt detta, annat än att lära sig leva med det; vad en än skriver så finns det alltid mer än en tolkning av det. Det gäller dock att hålla god min - i alla fall när de är inom synhåll.

Detta är förstås sagt med glimten i ögat, men det finns en viss visdom i det hela. Få läsare orkar sig igenom tunga passager, ännu färre läser den litteratur en refererar till och det finns alltid någon som lyckas totalmissförstå även den lättaste av texter. Det gäller att anpassa sitt skrivande därefter, i alla fall om en vill behålla sina läsare. Att skylla textens brister på läsaren är (förstås) ett tankefel, men det är en bra utgångspunkt för att hitta uppslag till förbättring i sitt skrivande.

Göran Hägg skrev i sin bok Praktisk retorik att det bästa sättet att förhålla sig till sin publik är att föreställa sig att den består av fyraåringar, och förmedla sina kunskaper därefter. Det gäller dock att till varje pris undvika att få publiken att känna sig som en samling fyraåringar. Återigen samma princip - anpassa dig efter en omvärld som lämnar en hel del att önska, men beskyll den inte för dina egna brister. Återigen med glimten i ögat med en underton av allvar.

Bara nu ingen tror att jag tycker att mina läsare är en samling dumma, lata och elaka fyraåringar...