Kön, genus, matchmaking

Vi hade föreläsning om förhållandet mellan kön/genus och retorik idag. Som gammal sociologistudent så kom det inte fram några större nyheter för min del, men många av de nyare studenterna såg oerhört skeptiska ut. Genus? Vad har det med saken att göra? Varför tar vi upp det, här, nu? Hur tänker de nu?

Än mer skeptiska blev mina kära medstudenter när skillnaden mellan kön och genus togs upp. En kan tro den vara allmängods, men den är tydligen mindre känd än den borde vara. Min granne utbrast någonting som utan omsvep kan parafraseras i termer av 'en man är en man och en kvinna är en kvinna - vad mer behöver sägas?'.

Tja. Det behöver sägas att det här med könsroller är ett oerhört grundläggande fenomen. Det är inte bara enskilda individer som tillskrivs sådana, utan hela universum som sådant dras med i klassificerandet av saker som könade. I och med att varje människa är antingen Man eller Kvinna, blir alla mänskliga sätt att förhålla sig till världen antingen manliga eller kvinnliga. Vilket i sin tur för med sig att varje talsituation förhålls till antingen i egenskap av att vara Man eller Kvinna. Vilket osökt för oss till att varje retorisk situation är en, just det, könsfärgad situation.

Det behöver tydligen sägas. Fortfarande. Trots allt.

Ett säkert sätt att irritera folk på är att låta bli att godta att ens könskategori är ett argument för eller emot någonting. Att som kille bära kjol är, till exempel, oerhört irriterande för omgivningen om en gör det utan att göra en grej av det. Kjolar är könade, killar är könade; det skapar oerhört huvudbry hos folk om och när två könade kategorier möts och inte matchar.

Att inte matcha är dock, ändå, i alla lägen som rör kläder, ett tankefel.

Det behöver tydligen sägas. Det med.