En inställning hit, en inställning dit

Jag slutar aldrig att förvånas över hur olika folks inställningar är till saker de inte känner till och/eller stött på förut. Det går inte alltid att förutsäga vilken av alla möjliga det blir, men det blir alltid någon.

De går att placera in på en skala med två ändar. Dessa är inte direkt motsatser, men tillräckligt diametrala för att ändå kunna liknas vid sådana.

I ena änden av den här skalan har vi det intresserade kliandet av hakan, veckandet av pannan och det djupa försjunkandet i tankar som uppstår vid mötet med någonting som tidigare inte fanns ens som en susning i ens tänkande, men som nu utgör en givande och stimulerande utmaning som testar ens förmåga till både dess kända och dess okända gränser.

Lite längre in mot mitten, men ännu inte riktigt över gränsen, har vi den omedelbara nyfikenheten och känslan av att detta något är något som kanske kan tänkas vara intressant. Det kanske inte riktigt är värt att stanna upp och missa tåget för, men ändå värt att titta på medan vardagens sprinterkopp fortsätter förbi.

I mitten har vi en medelpunkt. Här har vi den intressenivå vi visar för andra människor när vi går till och från tunnelbanevagnarna - vi bryr oss om dem tillräckligt mycket för att låta bli att kocka med dem, men vårt intresse slutar där. Vi noterar att saker finns, och går sedan vidare till saker som är intressantare.

Lite längre mot andra änden har vi den trötta orka-reaktionen. Vi möter något, men är så ointresserade av det att nivån skulle översättas med ett negativt värde om vi skulle tvinga in det på skalan. Fast orka bry sig om att göra sådant.

I den andra extremen, längst bort, har vi de väl inövade och ständigt lika aktuella frågeställningen "Vad f-n är det här för något?", uttalad med ett stort uns av direkt agg mot detta här i fråga. Det här är inte intressant, det behöver inte förstås - snarare förgöras, så att dess onda inflytande försvinner. Skjut först, skjut senare, skjut mer, skjut eventuella frågeställningar åt sidan. Cirkulera, här finns inget att lära.

Sedan finns det förstås mellanlägen mellan dessa, förstås. Men om en vill ha en ungefärlig skiss av hur folk reagerar så är det här en bra början.

Gissa vari tankefelet ligger.