Fisk

Jag gillar det gamla uttrycket om hur en ska förhålla sig till människor och fisk. Ni vet. Ge någon en fisk och denne har mat för en dag; lär denne att fiska och hen har mat för resten av livet. Dvs att en ska anamma ett lite länge perspektiv på sina insatser och åtgärder när en samhällsförbättrar. Inte bara göra någonting åt de omedelbara problemen, utan även se till att sparka lite på orsakerna till dem.

Problemet med att lära folk att fiska är att en samhällsekonomi byggs upp på ett överindividuellt plan, och att det därför är en smula missriktat att fokusera på individen. Lär en någon att fiska och denne kan skaffa sig en fisk lite då och då; lär ett lokalsamhälle att koordinera och distribuera differentierade arbetsuppgifter och integrera sig i världsekonomin som traktens största fiskproducent - och du har gett mat åt en hel region.

Varför nöja sig med det långa perspektivet, när det finns ett perspektiv som är både långt OCH brett?