98% klart

Uppsatsen är snart klar, 98% klar, till och med. Aye. Jag behöver bara sätta in fotnoter, källhänvisningar, fixa innehållsförteckningen, sätta sidnumren så att de börjar på sidan tre i stället för på framsidan och några småsaker till, sen är den Klar.

Ni som någonsin skrivit en uppsats av akademiskt snitt vet att detta "bara" ibland tar fruktansvärt lång tid att göra. Källhänvisningarna saktas ned något oerhört av att en inte riktigt vet vilken förlagsort saker och ting kommer från, vilken upplaga en citerar ur minnet (vilket en gör, vare sig en är medveten om det eller inte), och det här med att reda ut vilket påstående som kommer från vilken källa är döden för den som vill vara klar fort och snabbt.

Problemet med att vara 98% klar och ändå ha massor av saker kvar att göra är att en stannar kvar på 98% väldigt länge. En är ständigt nästan klar, men efter ett tag så inser en att en har varit nästan klar under en längre tid än en spenderade på att planera det hela. Det blir oerhört gnälligt efter bara ett kort tag. Särskilt om det hela ska vara klart i morgon. Det är ständigt nästan klart, men först ska det här och det här och det här göras.

Tankefelet i det hela ligger i att en underskattar hur mycket jobb som ligger i de där sista momenten. En är inte 98% klar, utan snarare någonting i stil med 89%..

Skillnaden mellan att tänka sig vara nästan helt klar och att bara vara nästan snart klar ligger i den inställning en har till det hela. Att vara nästan helt klar och kämpa med de sista små detaljerna i fyra timmar är frustrerande och ångestframkallande, medan att vara mentalt förberedd på att det här sista momentet kommer att ta ett tag och sedan sätta sig ner och ta tag i det inte gör det. När en nästan är helt klar vill en bara bli av med det så fort som möjligt, vilket en inte blir; när en nästan är snart klart så vet en om att tid kommer att förflyta innan en kan lägga det hela på hyllan.

Detta gäller inte bara uppsatser, utan alla projekt som har någon form av tidsplanering eller progressionsplanering inblandad. Vad det än gäller så går det att vara nästan klar; och vad det än gäller så går det att vara nästan klar oerhört länge. Vad det än gäller så kan de där sista momenten vara synnerligen många, långa och utdragna.

Now. Jag är 98% klar. Jag ska bara fixa lite med fotnoterna, få till källhänvisningarna, fixa innehållsförteckningen och se till så att sidnumren stämmer...