Bra dagar

Vid det här laget är det ganska exakt nio timmar och fyrtio minuter kvar tills deadlinen för den extremt omtalade uppsatsen är över oss. Det skulle kunna klassas som en god nyhet på en god morgon på en bra dag.

Det finns en viss vrångbild på det här med bra dagar. Det förutsätts alltid att en vaknar upp och känner att, whoa, alla färger är så mycket färgrikare idag, alla dofter så mycket doftrikare, allt positivt så mycket mer positivt. Ni känner igen beskrivningen. Grejen är bara det att bra dagar sällan börjar så där. Dagar som sådana börjar sällan så där. De brukar i stället börja så här.

Jag vet inte hur ni tänker, men bra dagar brukar oftast definieras av vad som händer på dem. Den dag du vinner någon miljon eller tre på en upphittad lott är en bra dag, oavsett om du vaknade som en lätt fjäder eller som en tung narval med betongskor. Likaså den dag du upptäcker att den där förälskelsen du gått omkring på i någon månad bara råkar vara besvarad. Eller den dag då du får VG på en uppsats du var övertygad om att du skulle få U på. Eller den dag du lyckas få tag på de sista biljetterna till den där konserten.

Eller, för den delen, den dag då du börjar prata med någon på ett nytt sätt, och upptäcker en ny sida av denna person som du inte sett innan. Eller den dag du upptäcker att de äntligen tagit in din favoritkrydda på ditt närlivs. Eller någon av alla de där andra tusen små sakerna som kan förvandla en dag från en seg fredag till en genuint bra dag.

Ty en dag är vad en gör av den. Den behöver inte börja som den bästa av dagar, men inget säger att den inte kan sluta som en sådan.

God morgon. Med andra ord.