Människor är olika, men alla har vi en inre plats där vi kan finna ro även i de mest stressfyllda situationer.
Vissas finner att denna lugna inre plats är en ö i stilla havet där vågorna sakta men långsamt slår in mot stranden, och hängmattan sakta men långsamt gungar i vinden, med ljudet av någon slags stilla förberedelse för matlagning sporadiskt ljudandes från inte allt för fjärran.
Andra finner denna plats i en mörk och stormig gränd där ljudet av en episk domedagskör ackompanjerar den stillande och lugnande aktiviteten att elda upp sina plågoandar med en brutalt överdesignad eldkastare.
Som sagt, människor är olika.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med om det sista men inte det första.
SvaraRaderaOooh. Tillhör du eldkastarfolket? (:
SvaraRaderaÖhhh... kanske?
SvaraRadera