Det är aldrig för sent att misslyckas

Som retoriker lär en sig väldigt mycket om vad som är passande att säga i olika situationer. En lär sig också att det alltid, i alla lägen, finns någonting en kan säga som totalt sabbar läget. Låt oss säga att du har räddat prinsessan, dräpt draken, säkerställt skörden för nio år framöver och räddat den lilla flickans bortsprungna vovve - och nu står på torget och tar emot hedersbetygelser från kungen själv.

Vad kan gå fel?

Well, du skulle kunna råka säga inför hela folket att den enda anledningen till att du gjorde allt detta var för att du ville komma inom räckhåll för konungen för att utdela ett mördande slag för republikanismens sak. Det spelar liksom ingen roll vad du gör efter det - du misslyckades. Game over.

Vissa säger att det aldrig är för sent att ge upp. Vi retoriker framstår nästan som rena pessimister, som påpekar att det är aldrig är för sent att misslyckas. -