Vissa hävdar att det inte finns några rätt eller fel inom den humanistiska vetenskapliga traditionen, och att alla utgångspunkter och slutsatser fungerar så länge som de bringar en ökad förståelse för det mänskliga villkorets olika aspekter och nyanser. Dessa har förstås fel, och det utan förmildrande omständigheter.
Ni ser, om en är allt för slarvig i sin utgångspunkt, analys eller slutsats så kommer både Foucault och Derrida att invadera dina mardrömmar och ge dig precis så mycket dåligt samvete som du förtjänar - och de kommer att göra det på ett sådant sätt så att du nästan men inte riktigt förstår varför, bara för att sedan göra en kufisk korsreferens till Kafka som bara kan förstås om du läst Spivaks förord.
Vilket du förstås inte har gjort, eftersom det är på franska och du läste tyska i grundskolan i stället bara för att imponera på någon du inte ens minns namnet på längre. Vilket inte direkt hjälper. Och sen vaknar du upp och glömmer allting förutom känslan av att ha dåligt samvete för någonting som du inte riktigt minns vad det var.
Straffet för att missbruka den humanistiska vetenskapliga traditionen är som du ser således dåligt samvete, och ju mer du missbrukar den desto värre blir det.
Anhängarna av den naturvetenskapliga metoden påstår ofta att deras metod är "hård", medan vi humanister befinner oss i en mjuk sits. Men även den mjukaste av mjuka dunbäddar framstår som en allt för bar bergstopp täckt av barbarisk snö i jämförelse med de mardrömmar som hemsöker den som gör fel - och där naturen för det mesta nöjer sig med att explodera mot den som fallerar, så har den mänskliga naturen en tendens att implodera.
Likväl. Att missbruka den humanistiska traditionen för att sätta dit folk som inte riktigt förstår vad de gör är även det en sådan sak som bringar fram Foucault ur sina hålor, och Cicoux tenderar att tatuera in sig själv under ens fotsulor om en envisas allt för mycket i ens felhet.
Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att livet inte är någon dans på rosor. -
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar